Rosor.
Rosorna blev en stor hit!
Jag hade ju hoppats att kollegorna skulle bli glada och överraskade, och det blev de!
Reaktionerna blev större än väntat, väldigt roligt.
Två av kollegorna blev faktiskt lite tårögda, haha.
Det känns värt varenda liten minut jag la ner, trots att jag svurit lite över min egen överambition.
Nu är min häktiska dag över, nu väntar sängen.
16 december.
Jag fixade den sista lilla, bokstavligt talat, igår kväll. I år har jag inte behövt anstränga mig så hårt. Dels för att vi redan hade gett mamma och pappa, redan i oktober faktiskt, och dels för att jag hade ganska bra hum om vad jag ville ge bort i år.
Nu är det bara de tre till jag ska fixa till jobbet i eftermiddag som är kvar.
Rosorna står förövrigt uppställa här på bordet nu och rent estetiskt är jag väldigt nöjd. Reaktionerna jag hoppas på är såklart: "Åh vilket kul påhitt, vilken fin blomma" och framförallt" vad glad jag blir".
Men jag är också fullt medveten om att det kan komma andra reaktioner som "Varför skrev du så på min blomma". Eller "jag tycker inte att det var okej att du tog av pengarna som vi faktiskt hade samlat ihop till annat." Det är dock risker man får ta, det är farligt att leva.
Den 16 december är påbörjad, det vräker ner snö ute och när den här dagen är slut har jag bara två arbetsdagar kvar innan jul...
Imorgon ska jag:
- Gå upp svintidigt och välja ut kläder till kvällens middag, slå in rosorna, hämta tvätten
- Vara på jobbet kl 6
- Fixa iordning kollegornas rosor, skriva de sista två svåraste lapparna
- Jobba till 13.30
- Skynda ner på stan och fixa tre presenter
- Vara hos Helena och Elsa kl 15 för att fika
- Skynda hem från dem efter ett par timmar och byta om
- Vara på julfest med jobbet kl 18.30
- Äta maten och sedan åka hem och pusta ut. Tur det bara är två arbetsdagar kvar sedan...
Håller ett löfte.
Det här är jag efter 2.5 timmars promenad i lördags.
Halvdunklet och blixten gör sitt (jag är inte alls förtjust i blixt, men ibland är den ett nödvändigt ont).
Kompositionsmässigt gillar jag dock bilden skarpt!
Man får väl ändå säga att this is me now!
Nackskott eller positiva lappar?
Jag tog på mig att fixa presenterna till jul till kokerskan, städerskan och chefen och kom då på att vi själva också skulle behöva lite peppning. Det är ju trots allt oss själva vi har att tacka för att det har funkat.
Så jag bestämde mig för att köpa en bukett rosor för lite av de insamlade pengarna. Sen ska jag skriva en personlig lapp till varje person på jobbet, med något positivt om den personen och sätta en på varje ros.
Nu sitter jag här med de sista 5 och undrar om jag inte varit lite överambitiös igen. För satan i gatan vad svårt det är att hitta på något positivt och personligt om alla. De första gick lätt som en dans, men sen blir det svårt.
Speciellt när man vissa dagar skulle ha lättare att sätta ett nackskott på vissa personer än man skulle ha att säga något positivt om dem...
Norrköping.
Jag var i Norrköping igår och gick runt och fotade med Tobias.
Vi gick och vi gick och vi gick i tre timmar.
Här är de bästa resultaten. 
Den gamla goda tiden.
Idag saknar jag den gamla goda tiden.
Den gamla goda tiden när man en söndag kunde slänga ihop en sats muffins, skriva ett par meningar på msn och ett par timmar senare kom små mysbyxebeklädda flickor traskade genom campus.
Var man trött (läs bakis) åt man sina muffins under mer eller mindre tystnad, kurade ihop sig i sängen allihopa på ett eller annat sätt och så låg man där å glodde tillsammans.
Var man pigg och glad kunde man sitta där i flera timmar och bara skratta och prata skit.
Idag har jag bakat muffins men de ska jag bjuda bort till kollegorna imorrn. Visst är väl även det snällt, men det är på intet sätt samma sak.
Ja ibland saknar jag verkligen den gamla goda tiden.
Ett gott skratt.
Ett sådant skrattanfall då man skrattar så där riktigt hjärtligt, och där tårarna sprutar. Tyvärr har jag dem alldeles för sällan nuförtiden. Men igår hade jag ett riktigt skrattanfall, inte så att tårarna sprutade, men nästintill.
Igår lyckades kära Sara och jag äntligen få ihop en kväll då vi båda kunde ses! Kors i taket! Så jag åkte hem till henne direkt efter jobbet och efter väldigt god soppa så satte vi oss i köket för att pyssla som vi hade bestämt att vi skulle göra. Då gick Erik (Saras sambo) in och la sig i tvsoffan. Det var han som förorsakade skrattanfallet eftersom deras tvdosa helt enkelt fått spunk och kastat om allting som finns på en tvdosa.
Kanalerna låt huller om buller och till och med volymknapparna hade bytt plats.
Så han låg där inne och rapporterade vilka platser de olika kanalerna låg på, och när han kom till 6:an på dosan så hittade han knappen för att höja volymen. Problemet var bara att när han skruvat upp volymen jättehögt för att visa oss att han hittat volymen, så hittade han inte knappen för att sänka den igen. Inte ens när han stängde av tvn och satte på den igen så blev ljudet sänkt.
Herregud vad jag skrattade!
Efter mycket om och men så hittade han tillslut knappen för att kunna skruva ner (den låg på playknappen för videon?). Då hade jag skrattat så det räcker för en vecka eller två.
Julen är räddad.
Sillen äter jag inte.
Jansson ger mig kväljningar bara av lukten.
Köttbullar och prinskorv kan man äta en vanlig tisdag.
Det finns i stort sett bara ett måste för mig på julen.
Idag fick jag ett sms av min kära mamma:
"Rapport från mammas julstök:kolan är kokt och inslagen.
Om den blev bra? Ja, ovanligt god och lätthanterlig. Kram"
Min mamma gör världens godaste kola.
Nu kan det bli jul.
Nytt drömprojekt!
Självklart har det med foto att göra.
Jag har hittat en ny fantastisk fotograf vid namn Emelie Ohlsson. Henne hittade jag faktiskt genom att läsa Blondinbellas blogg, ibland kan det vara givande att läsa skräpbloggar, haha.
Emelie Ohlsson är bara 22 år men redan en helt suverän fotograf.
Hon håller 3 dagars skräddarsydda personliga kurser i fotografering, och det är en sådan jag skulle vilja gå!!
Det finns en del detaljer som vränger till saker och ting. Exempelvis att hon bor i Sundsvall, och dit är det ganska långt... Men jag har faktiskt redan mailat henne och fått svar, allt går att lösa. Man kan träffas i Stockholm, dit är det inte långt från Linköping, där har jag dessutom sovplats utan problem. Dessutom går det att slå ihop det till bara två dagar, perfekt, och om man är två som går det samtidigt så får man rabatt.
Hur underbart vore inte det att genomföra framåt maj när vädret börjar bli fint? Så nu tror jag att jag ska börja bearbeta Tobias att följa med mig på det här, borde inte vara allt för svårt... Och så börjar spara pengar då, för det är ju inte gratis, men det skulle det vara så värt!!!
Rödtopp igen.
Jag hade orkat jobba, men det kändes att jag inte alls har samma ork som jag brukar. Man blir matt på ett helt annat sätt. Så jag har tagit det lugnt hela dagen,donat här hemma och avslutade eftermiddagen med ett frisörbesök.
Japp, jag vet vad du tänker, det var inte länge sedan jag var hos frisören. Min plånbok påminner mig om detsamma. Nästan allt mitt röda hade gått ur nu och intet ont mot mitt blonda hår, men jag gillade skarpt min röda hårfärg.
Så nu är jag "rödtopp" igen.
Det blev ganska mycket rödare än förra gången, och drar mer mot brunt nu. Men av erfarenhet vet jag ju att det bleknar ganska kraftigt så framemot jul borde det vara lagom, vilket är mitt mål. Jag har upptäckt att det är nästan omöjligt att vara helt hundra nöjd med sitt röda från början, för då kommer man att vara missnöjd efter några veckor. Den här gången valde jag frisörskola för att det inte skulle bli så dyrt. Det är något jag verkligen rekommenderar, om man har gott om tid vill säga...
Kvällen kommer nog att avslutas lika lugnt som gårdagens kväll, framför tv:n. Fast med några rundor till spegeln så jag lär mig känna igen mig själv.
Presentation.
VAS.
Jag VAS:ar, Vård Av Stina.
Det är lika bra så blir jag frisk på riktigt. Vi klagar ofta på att föräldrarna skickar tillbaka ungarna till förskolan innan de är riktigt friska så då vill jag inte göra detsamma. Den här terminen har jag dessutom bara tagit den här halva sjukdagen och inget mer, så då kan jag lika gärna köra en dag till när jag ändå tagit karrens idag.
Det är jag "värd" liksom.
Var tvungen att ringa till mamma och pappa och beklaga mig lite bara, och få medhåll om att det nog är bäst att stanna hemma imorgon, då känns det mycket lättare att ta det beslutet. En mammas åsikt är inte att förringa.
Det värsta är att jag är så dålig på att vara sjuk. Har inte varit hemma mer än en halv dag och jag är redan lite rastlös. Ligga på soffan är inte riktigt min grej men jag har inte orkat göra annat idag.
Jag har idag sett: Ett avsnitt av Förlossningskliniken, ett avsnitt av Ghost wisperer, ett avsnitt av Robinson, ett avsnitt av Sosgute och nu har jag precis sett färdigt den femte filmen i serien av Johan Falk.
Herregud, så mkt har jag inte sett på tv sammanlagt på flera veckor eftersom jag inte är någon direkt tvtittare i vanliga fall utan hellre hittar på andra saker.
Men är man sjuk så är man.
Imorgon hoppas jag dock vara ganska frisk och kan då med andra ord hitta på lite andra saker. Mår jag bra på eftermiddagen så tänker jag faktiskt gå och ta min frisörtid som jag har bokat in.
Jahopp, ska man dra till med ännu ett avsnitt av Sosgute innan man går och lägger sig?
Vad gjorde man innan kanalernas "play" funktioner på nätet fanns?
Sjukling.
Jag mådde konstigt redan när klockan ringde imorse och det blev inte någon träning. Men eftersom jag inte mådde tillräckligt dåligt så släpade jag mig till jobbet med tanken att det blir nog bättre.
Det blev inte bättre.
Så vid lunch tog jag bussen hem, då hade jag ont i magen, mådde illa och började känna mig skakig. Jag kraschade i sängen och somnade i 1.5 timmar.
Nu känns det redan bättre, har kunnat äta en macka för att jag inte ska må illa för att jag är hungrig. Vi får se hur det känns senare.
Eftermiddagens plan är att ta det jäkligt lugnt, ska börja med förra veckans Robinsonavsnitt som jag missade i lördags, Sen framåt kvällen får jag ta beslutet om jag ska jobba imorrn eller inte. Det är ett svårt beslut eftersom man inte vill va hemma och sätta kollegorna i klistret om man faktiskt inte känner sig sjuk. Å andra sidan borde jag kanske vara hemma imorgon också, för att bli ordenligt frisk. Aja, det blir kvällens svåra beslut.
Robinson stundar.
Julkänsla.
Pausade lite från bloggpillandet för att fota mitt julpynt. Jag blev inte särskilt nöjd, blev alldeles för många suddiga bilder. Antagligen för att jag var för otålig och körde med för kort slutartid och utan stativ. Men det är av misstagen man lär sig. Det är ju meningen att jag ska göra dem nu, när det inte påverkar någon annan. Man vill ju inte göra dem om man har ett fotouppdrag åt någon. Här kommer några av de bästa bilderna iaf, även om inte alla är lysande. Kanske passar de halvtaskiga bilderna min minst sagt halvtaskiga julkänsla.
Tackar!
Tack för tipsen på hur bloggen ska bli snyggare!
Simon tipsade om ett nytt teckensnitt, blev väldigt snyggt, Mira tyckte det var för tomt utan bakgrundsfärg så då la jag in det, och Josse tyckte den färgen var för trist så idag har jag ändrat den igen också ,haha. Trial and error helt enkelt! Prova, ändra å prova igen. Har tagit bort "OM" å lagt till en permanent text på sidan om idag... Funderar just nu på om jag ska ha någon presentationstext eller om det känns för fjortis?
Simon tyckte jag skulle ta bort understrykningarna också och det kan jag verkligen hålla med om men just nu kan jag inte klura ut hur det ska göras... Det är nämligen en sak att vilja göra något och en helt annan när man väl kommer in stilmallarna och kodmallarna och ska ändra och styra. Läsa och skriva koder är inte min grej så jag måste ha hjälp med allt jag gör. Designa din blogg har varit en helt ovärderlig hjälp!
Vill gärna ha ännu fler tips på hur bloggen ska bli snyggare och proffsigare! Man blir så blind när man sitter här å pillar i oändlighet! Vet du förresten hur man tar bort just underskrykningarna så är jag det förste att vilja veta det...
Bra eller dåligt?
Som du ser har jag lekt med stilmallen igen... Åsikter tack!
En inredande blomstersmyckande fotograferande psykolog.
Man kanske skulle kombinera det där.
Jobba halvtid som psykolog så man tjänar bra med pengar, och så resten av tiden inreda lägenheter, smycka dem med blommor och så fotografera dem! Sicken bra kombination!
Låter lite långt bort från min verklighet dock... Jag får nog nöja mig med förskollärare åtminstone ett tag till, tills jag betalat av csn litegranna innan jag tar nya lån sådär. Men sen, "när jag blir stor", då har jag min framtid planerad!
Leva för att jobba?
Det har hänt lite saker på sistone som får mig att fundera över:
Lever jag för att jobba eller jobbar jag för att leva?
Svaret borde vara självklart: Jag jobbar för att leva!
Och det är så jag ser det, jag är inte en av de där personerna som lägger ner hela sitt liv i sitt jobb, åtminstone vill jag inte att det ska vara så. Men på sistone har jag börjat undra... Jobbet tar enormt stor del av mitt liv. Jag är där 40 timmar i veckan, minst. Även om jag inte är där så kretsar många av tankarna på just jobbet. Hur det ena eller det andra ska lösas. På ett sätt är det väl bra, det tyder ju på att jag är engagerad i det jag gör. Men på ett sätt ger det mig panik.
Det finns små faktorer som pekar på att det skulle kunna bli så att jag framöver kommer att få en större ansvarsroll på mitt jobb, kanske kan man kalla det att bli befordrad? Det är inte alls säkert att det blir så, men det har fått mig att fundera. Vill jag det om tillfälle erbjuds? På ett sätt ja, det är ändå lite smickrande och ganska viktigt. Men på ett sätt bara skriker min hjärna NEJ!!! För om jag redan nu lägger så stor tid på mitt jobb, hur skulle då bli sen?
Jag skulle leva för att jobba.
Insikt.
Det är när man slår ner sin fina lilla ask med hårnålar på golvet
som man inser att man har sjukt många hårnålar....
