Igår på friluftslivet diskuterade vi hur man kan hålla mat kall länge när man är ute i naturen.
Ett av sätten var då att man kunde lägga in maten i en påse och sedan baka in det i något och efter det lägga det i frysen.
Gissa tre gånger vad det var man kunde baka in det i?
Jo, TROLLDEG!!!
Ha ha! jag visste att det fanns fler användningsområden för detta eminenta material!!!

Bara 6 dagar kvar i skolan nu....
Jag har så blandade känslor kring det....
Jag är riktigt skoltrött nu så jag behöver definitivt lov,
det ska bli jätteskönt att komma hem,MEN:
Då är idrotten slut för min del,kommer aldrig mer att gå i denna underbara klassen.
Min Stina och jag skiljs åt, det är det sorgligaste av allt nästan.
Då ska jag åka hem, vilket innebär att jag inte alls kommer att träffa han som jag umgåtts med i tre dagar i sträck så ofta alls....
Men men, ingen av dessa saker kan jag ändra speciellt mycket på så det får bara lösa sig.
Stina och jag ska luncha, det har vi bestämt.
Och han och jag ska sätta oss ner och tajma ihop våra scheman så snart ja fått mitt, han har ett bra med många ledigheter, vi fixar detta, det är jag helt säker på.

Nu ska jag gå till Mira och skriva inbjudningar till den 2 juni, du kanske har turen att få en....

Igår hängde vi med på en kombinerad "invigning" av Bors nation och tentafest genom vinbrännboll, grillning å mys. Vi hade himmelens trevligt! Mira och jag med klass 2, nästan som att kampera lite med fienden, men fienden var trevlig! =)
Om ni inte vet vad Bors nation är så gå in på länken nedan.... Cool idé anser jag....
Jag blev utnämnd till dess pressfotograf igår och bilder från den kvällen kommer snart upp på deras sida...

www.borsnation.blogg.se

Jag har ju glömt att blogga om förra helgens klart bästa citat, som vi aldrig kommer att glömma.
Mycket är hon bra på Mira, men bilar e inte en av dem... haha! You know I love you! =)

"Det var något fel på bilen, så vi fick stanna på en mack, jag vet inte vad det var, om vi behövde fylla på tändstiftet eller nåt...."

Vad ska vi göööööööra?
Det undrade vi igår, man kan inte bara ligga i sängen hela tiden när man inte pallar plugga mer.
Så, vad ska vi då hitta på???
"Pysselmamman" Stina kommer då på en brilliant idé, mest lite på skämt i frustration.
Trolldeg.
Sagt och gjort, det blev en trolldegskväll!
Som pojken sa: Trolldeg, när inget annat hjälper.
Här kommer några av våra vackra alster.

Detta kom Jossan och jag på för några veckor sen men jag har bara glömt att blogga om det.
Problemet kan också defineras som ett lyxproblem för den som känner sig ensam...

När man får en alldeles öm och nästan sårig haka av att hångla med någon med skäggstubb....

Plastfickor

De är ju bara så himla praktiska!
Man kan ha massa saker i dem, det man har i dem blir inte blött, man vet var man har saker, man kan sätta in dem i en pärm och man kan se rakt igenom dem... Jag behöver inte fortsätta.
De är genialiska!

Ett ord man använder alldeles för sällan men som vi plockade fram ur ordförrådet igår på förekommen anledning. Ett väldigt gulligt och användbart ord.

Imorgon är det den stora humanbiologifredagen.
Som innebär att jag ska plugga plugga plugga humanbiologi hela dan.
Ska gå upp redan vid 6 och tvätta, det behövs verkligen och så kommer ja upp tidigt även om jag antagligen kommer att lägga mej en stund efter att första maskinen är islängd.
Sen ska det läsas om skelettmuskulatur tills ögonen blöder.
Och när de börjat blöda skulle jag gissa på att klockan är ungefär 18,
så då har jag bjudit in mig själv på mat hos Henke.
Man får ordna det bra för sig!
Sen får man lite sällskap framåt kvällen, alltid trevligt!
Det är min humanbiologifredag det.
Sen ska man väl kanske gå å träna däremellan, å handla lite mat...
Busy busy, e nog dags att gå å lägga sig snart så man orkar med
den stora humanbiologifredagen...

Fy fan vad jag är trött på inkompetenta människor som inte kan göra någonting rätt!!!
När man ger en grupperson i uppgift att skriva rent en uppgift och så kommer han tillbaka med ett skrynkligt papper med stavfel i tredje meningen. Trodde jag bara idag på morgonen skulle behöva rätta till stavfelen och slänga dit en grej vi glömt att skriva. Men ikke. Tror inte det var en enda mening jag inte fick gå in och ändra på. ÅÅÅHHHHH! Ska man få nåt gjort ska man fan i mej göra det själv, det går så mycket snabbare och blir så mycket bättre. Tur att det inte är många veckor kvar av skolan nu för annars skulle ja gå dit och strypa honom idag.
Underbar start på dagen, verkligen.... suck!!!

Ibland är det så roligt.
Som när man vet att någon eller några undrar något, men inte törs fråga.
Jag bara hör diskussionerna i mitt huvud, diskussionerna som ja inte får höra.
Egentligen finns det inget att berätta men det kan ju inte den personen veta.
Så jag småler för mej själv och upprepar vad vi fått inpräntat i oss sen barnsben via programmet Hjärnkontoret.
Frågar man ingenting får man inte veta!

Beslutsångest kan man verkligen kalla det jag hade igår.
Jag kunde bara inte bestämma mig för om jag skulle gå på fest å följa med ut eller inte.
Tillslut var det min kropp som avgjorde saken när den konstaterade att den mycket hellre låg kvar på sängen med en filt runt sig än att byta om till festkläder.
Så jag stannade hemma. Och det var så skönt!
Jag har inte mått hundra denna veckan så jag tror att kroppen behövde en lugn helg.
Gick bara runt och var, diskade mig gigantiska diskhög, smsade och tittade lite på tv.
Dessutom var det ännu mer värt de när man vaknade utvilad och utan bakfylla imorse och kunde gå upp och sätta igång och plugga kl 8.45. (Ännu bättre blir det när man tänker på alla de som ligger hemma å mår dåligt)
Har tagit mig igenom ögat, örat (inte balansorganet dock) och matspjälkningen nu på förmiddagen!
Känner mig så duktig!
Om jag kan fortsätta med att vara duktig i veckan så kan jag unna mig besök i helgen...
Nu ska Josse och Mira snart komma hit så ska vi gå och fika på slottet!
Det ska bli kul, har alltid undrat hur det ser ut därinne, och jag har gjort mig så förtjänt av det idag!

Mina grannar är verkligen inte något irritationsmoment för mej.
Jag hör och ser dem knappt, hälsar på någon i korridoren ibland och jag kan höra när de går förbi utanför dörren.
Men imorse hördes någon av dem.
Vaknar kl 7.15 av att det dånar musik genom halva huset.
Alltså någon smart själ som kommit på att de ska ha efterfest, och har inte vett nog att ha en skaplig volym.
Va fan tänker man?
Har man ingen respekt för sina grannar eller?
Nu låg man alltså där och basen bara dånade genom huvudet.
Det var en jävla tur för den som spelade att jag inte va bakis för hade jag varit det hade jag inte tvekat att leta upp den jäkeln!

Så var den dagen över...
Imorse ville jag inte alls gå upp utan ville bara dra täcket över huvudet och ligga kvar hela dan, gärna med nån trevlig person av det manliga könet brevid mej...
Men tyvärr, ingen man hade jag och jag var tvungen att gå till skolan, så det var bara att pallra sig upp och ta tag i sitt liv, trött och omotiverad till allt som skulle göra under dagen.
Redskap, humanbiologi, simningsexamination och grupparbete var det som stog på schemat och jag ville inte göra ett skit av det.
Men tänka sig, dagen blev helt okej.
Redskapslektionen när det kom barn till oss för att vi skulle lära oss att passa dem på redskapen var faktiskt himla gulliga. Och det var, tro det eller ej, det var ganska rolig. Stina kan erkänna att redskap är roligt.
På humanbiologin fattade man faktiskt vad läraren pratade om för ovanlighetens skull och lektionen kändes inte så outhärdligt lång.
Simningsexaminationen är något som har hängt över mig lite som ett orosmoln, uscha jag vill inte.
Men man måste. Det är det som är grejen. Ska man bli godkänd så måste man klara simningen, vilket innebär att man måste klara livräddningen, vilket innebär att simma bort 25 meter, plocka upp en docka från botten, lägga en livboj runt en kompis och bärga denna tillbaka. Det gick helt okej med tanke på att jag är helt medveten om att simning inte är min starka sida.
Men sedan var det ju den där sista delen, den när man ska dyka ner till botten 3.6 meter och ta upp ett föremål, upp till utan och släppa ner det igen och sedan ner och hämta det igen inom 15 sekunder som var orosmomentet nummer ett. Och jag var inte den enda som hade ångest för det momentet. Men det gick! Alla som försökte sig på det klarade det på första försöket. Tack och lov! Fasen va man kan känna sig stolt av att bara plocka upp en plastbit från vattnet...
På grupparbetet gjorde vi inte alls det som det var planerat att göra, men vi gjorde klart nästan en hel lektion som vi hade planerat å göra på måndag, så det gick också smärtfritt. Vi satt hemma hos mej och käkade upp mina vindruvor, helt okej faktiskt.
Efter det gick Stina och jag och käkade en pizza och pratade strunt innan jag gick hem och la mig på sängen och bara halvsov i en timma, bara för att jag hade tid till det.
Så, nej, dagen blev inte alls så illa som sagt, och bättre kan den bli! =)

Saft!
Saft är så otroligt underskattat!
Fatta vad gott det är med ett stort glas kall saft när man kommer hem efter en promenad och är lite törstig.
Eller när man är på stranden är det ju bara ett måste.
Saft är ju bara så somrigt!
Sitter just med ett stort glas jordgubssaft i handen.
Annars är ju fläder (nuförtiden, det gillade jag inte innan) men framförallt rabarber några av favoriterna!
Mindre läsk,mera saft åt folket!

Det går som ett virus, en löpeld som nässlar sig in bland oss allihopa och som medför att vi beklagar oss och vrider oss i frustration.
Igår var nog kulmen, vi sitter fyra tjejer i en säng och bara längtar.
Pratar om de och blir ännu mer frustrerade ju mer vi pratar....
De där jäkla armarna.
Och längtan efter en säng som inte är tom.
Det är nog verkligen dags för den där kramkudden nu...

I helgen blev jag åter påminnd om vad jag saknar det jag lärt mig att klara mig utan på sista tiden och som jag försöker att inte tänka på så ofta.
De där armarna.
Någon att bara ligga och hålla om.
Faaan va ja saknar det!
Någon som säger något gulligt till en, som killar en lite på ryggen, pillar lite i håret,
men framför allt de där armarna saknar jag mest.
De där armarna som ligger runt en och som gör att man bara känner sig så varm, trygg och som gör att alla problem bara känns så mycket lättare.
Att få borra in huvudet i en bröstkorg och få den där känslan som liksom inte går att beskriva bättre än att den bara är ett dimmigt mörkrött luddigt välbefinnande...
Enligt Henke finns det kuddar med ditsydda armar på som man kan lägga runt sig.
Vi tjejer började fundera på om vi inte skulle tillverka oss varsin sådan. Budgetvarianten skulle vara en av strumpbyxor och tidningspapper....
Så, tjejer, om vi ska tillverka någon substitutsman så är nu den rätta tidpunkten!!!
För fy fasen va ja saknar de där armarna....

På fyllan får man för sig konstiga saker, så några kom på att de skulle "gifta sig" på vår gräsmatta.
Så brudbuketten bröts från närmsta körsbärsträd och prästen Johan utsågs.
Vi "gäster" som stog och tittade på spektaklet hörde prästen mumla lite tills man plötsligt hör meningen:
-Av jord är du kommen...
Va!? På ett bröllop! Haha!
Det hela går dock från roligt till hysteriskt 4 sekunder  senare då Krisse bidrar med meningen:
-Haha, amen hallå, det är ju sånt man säger på dop ju.
Hahahaha! Nej det är det inte! Det är något man säger på begravningen.
Hahaha!

Trevligt.
Mycket trevligt.
Det är sammanfattningen av valborg det.
Träffa mina tjejer och alla småpojkarna man inte sett på ett tag.
Lagom med dricka, MYCKET folk ( det var kanske lite mindre trevligt, så jädra trångt!)
Och så sist, men inte minst, sällskapet som man nog inte träffat på 10år, men som visade sig vara en av  kvällens höjdpunkter. Lite oväntad och småkonstig sovplats och frågor från en aningen förvånad och nyfiken mor.
Mycket mycket trevligt och bra för min hälsa.... =)