Då var semestern slut.
Idag har jag återvänt till Linköping och på måndag ska jag vara på jobbet kl 6.
Men det tänker jag inte bry mig om ännu, för nu är det helg!
Snälla pappa skjutsade upp mig idag och vi var på Maxi och bunkrade lite och så Ikea för jag var så j-vla trött på oordningen i mina garderober. Så i eftermiddag har jag projekterat med det och två av dem ser nu finfina ut! Jag går och öppnar dörrarna ibland bara för att se hur fint det är där, haha. Nu återstår bara en garderob och städskåpet, och kanske köksskåpen.... Men det får bli en annan dag det, för nu ska jag iväg. Ikväll blir det kanske lite mat och några glas vin på stan med Sara och Helena, så ska en semester avslutas!

Nu är min andra blogg uppdaterad igen.

Jag lyssnar alldeles för lite på radio, kanske för att jag sällan sitter stilla så länge.... Framförallt lyssnar jag alldeles för lite på Sveriges radio.Något som jag upptäckt den här sommaren är dock Sommar i P1. Det är sällan som jag bänkar mig för att lyssna på programmet eftersom det ligger på en ganska dum tid, men de har en förträfflig hemsida. Häromdagen började jag lyssna på Morgan Allings sommarpratarprogram och kunde inte slita mig. Jag låg på en säng och bara lyssnade och suckade när jag var tvungen att pausa för att göra något, helt förträffligt bra! Sedan lyssnade jag på Arasch program i bilen när jag åkte ner till Växjö. Det är väldigt intressant att lyssna på människor som man kanske annars aldrig skulle bry sig speciellt mycket om, men som har väldigt bra historier att berätta.

Därför tycker jag att du när du ändå bara går hemma och drar, städar eller liknande, ska gå in på den här länken som innehåller listan på sommarens alla sommarpratare och välja ut en och lyssna. Jag rekommenderar dig som sagt att börja med Morgan Alling, då blir du inte besviken. Det här är sommarens underskattade!

Träffas vid affären, det är två månader sedan sist, vid min födelsedagsfest. Vi bestämmer oss för vad vi ska laga för mat, handlar och traskar hem. Öppnar en flaska vin som är mycket gott trots kork i det (vi hissar dagens fakekorkar, mycket bättre).
Sedan sitter vi på balkongen med våra vinglas och äter lite saltapinnar i väntan på att kycklingen ska tina. Uppdaterar varandra på hur våra semestrar har varit. Lagar en mycket god kycklinggryta med färsk pasta, vi orkar inte äta upp allt. Förflyttar oss till soffan med våra vinglas och småäter färska bigaråer och vindruvor och sitter där i flera timmar, avbryter bara för att laga chokladbanan i ugnen.
Helt plötsligt har det gått över 5 timmar och det är dags för mig att bege mig hemmåt. Då har det inte varit tyst i många sekunder sedan vi möttes upp. Inte för att man känner obehag inför tystnaden, utan för att det finns så mycket att prata om. Lätt en av de mysigaste kvällarna på hela sommaren, en sådan kväll som får en att ta nya tag och orka streta på ett tag till. Vad skulle man göra utan sina vänner och sådana här kvällar?

 

Tog bilen ner till Växjö igår.
Vissa människor borde inte få vistas på vägarna. Några av dem är: de som gör vansinnesomkörningar, de som kör om tre bilar för att sedan svänga av 20 sekunder senare, de som tar typ tre minuter på sig att komma upp i fart varje gång de saktat ner, sen är jag väldigt trött på vägrensklippare och gigantiska traktorer. Skulle man kunna bli av med dem så vore jag nöjd, men det gick väldigt bra ner, trots alla de där ovanstående personerna på vägarna.
Henke jobbar kväll idag så nu sitter vi och softar vid frukosten och tar det lugnt. När han går till jobbet ska jag ta mig en sväng på stan (och spendera lite lite av min lön...) och sedan ska jag möta söta Josse så ska vi laga mat ihop och ha det mysigt vilket ska bli gött eftersom vi inte setts på väldigt länge nu. Det är inte mycket kvar på semestern men jag ignorerar det faktumet och planerar att njuta i fulla drag idag.

Så var man då inne på sista semesterveckan.
Jag börjar drabbas av lite ångest.
Var tog den soliga sommaren vägen? Jag har varit ute och badat endast en enda dag denna sommaren. Var försvann alla sköna semesterdagar? Om exakt en vecka så börjar en av de absolut slitigaste månaderna på hela året, inskolningsperioden. Förra året vid den här tiden gick jag och var smånervös över att börja på ett nytt jobb. Men att vara ny innebär också att ingen förväntar sig att du ska ta så mycket ansvar. I år känner jag verkligen att ansvaret vilar ganska tungt på mig för att få avdelningen att gå runt ordentligt. Jobbar du inte på förskola är det svårt att förklara vad som är så jobbigt med inskolningen, men jag ska försöka.
Nya barn som inte är vana vid förskola, hispiga föräldrar som inte heller är det, ungar som skriker, papper som ska skrivas på, tider som ska ordnas, tolkar som ska bokas (ja, vi måste ha tolkar med under en del av våra inskolningar, det gör inte saken enklare!!!), grejer som ska förklaras hundra åttio gånger, möten som ska bokas, samtal som ska genomföras, planeringar inför hösten ska göras... Dessutom ska vi åter igen börja jobba ihop ett nytt arbetslag och jag är inte säker på hur bra det kommer att funka. Jag trivs på mitt jobb men just nu gör tanken på att gå till jobbet om en vecka mig nästan tjutfärdig. Jag försöker att inte tänka på det ännu, att njuta av den lilla semester jag har kvar, men det är svårt.
Tack gode gud för mina 15 sparade semesterdagar, de lär behövas några av dem när augusti är slut.

Jag gick upp tidigt idag och packade och diskade eftersom jag inte pallade göra det igår när jag skulle iväg och fika med Sara och Helena. Det blev mycket bäbisprat igår eftersom det bara är en månad kvar tills Helenas lilla skruttunge ska komma. Henke blir nervös varje gång jag börjar prata bäbisar och hoppas att gullandet med Helenas ska stilla mina bäbisbehov. Vi får väl se....
Nu är iaf allt packat och diskat och jag ska strax iväg till jobbet. Efter jobbet kommer min lilla pappa upp och hämtar mig, vi ska ha med min cykel hem så vi (läs pappa) kan byta lite däck och slangar på den INNAN de går sönder eftersom jag är så beroende av en fungerande cykel.
Ikväll blir det att packa om igen, leta saker och fixa för imorrn ska jag, Madde, Tessan och Jenny ut och paddla tills på söndag! Riktigt roligt och intressant ska det bli och se hur det ska gå, haha. Vi kommer nog få oss några goda skratt iaf. Vi har inga stora planer och mål, vi ska inte bevisa att vi kan något. Vi ska ha det mysigt helt enkelt!
Nu väntar sista dagen på jobbet i sommar, skönt och nästan lite sorgligt.

Idag vill jag att ni går in på Heja Abbe och tittar på det här klippet, varning för glädjetårar. Så jädra häftigt tycker jag, så vill jag också ha det när/om jag gifter mig någon gång!

Jag är på ett så konstigt humör den här veckan. Det känns som en berg och dalbana där jag ena stunden är så glad och i nästa stund tycker tillvaron är allt annat än munter. Antagligen hormonerna som springer runt lite, men det är så jädra jobbigt. Ena stunden är jag tjutfärdig och ett par timmar senare så nöjd med hur jag har det. Tankarna snurrar i alla fall, var det slutar vet ingen, och absolut inte jag själv.

Hört på en av alla mina bussresor.

Flicka ca 7 år:
-Mamma, skulle du vilja ha så mycket pengar att du kunde köpa precis vad du ville?
-Jo, det vore väl bra, svarar mamman.
-Mmm, fortsätter flickan, men det skulle nog bli lite jobbigt, jag undrar var man skulle lägga alla pengar.
Hon funderar 2 sekunder och säger sedan:
-Jag undrar var kungen har alla sina pengar!?

Hur gulligt är det inte att trots dagens samhälle så tror fortfarande små sjuåriga flickor att kung är det finaste och rikaste man kan bli. Då får jag hopp om dagens ungdom igen.

Det strular i min lilla väns liv.
Det får mitt hjärta att blöda och gråta på samma gång. Det får mig att vilja ta hem honom och adoptera honom. Det får mig att vilja lova att allt kommer att bli bra nu, inget mera strul. Det borde inte få finnas såna situationer när man är barn. Det får mig att grubbla, och bortser från talesättet att "man ska inte ta med sig jobbet hem". Det får mig att tro att den som inte tar med sig detta hem är inte mänsklig.
Det får mig att inse, igen, hur oerhört lycklig jag är över den uppväxt jag har haft.

Jag har bestämt mig för att det här joggandet ska bli en bra vana, så är det bara. Målet är två gånger i veckan, det känns som ett realistiskt mål som jag kan hålla, turer utöver det blir bonus. Men då måste jag ge mig fasen i det. Annars är det så lätt att "man känner sig lite småhängig, det blir nog en promenad istället". Precis så var det idag, och jag vet hur jag fungerar.
Så min nya taktik är att om jag känner mig lite småhängig så kan jag springa i bara 10 min, bara jag ger mig ut. Jag vet nämligen att om jag väl kommer iväg så går det oftast mkt bättre än jag tror det ska göra. Och precis så var det idag som sagt, jag var trött men tvingade ut mig å sprang då i 25 minuter! Inte i världens fart precis, men jag är ändå helnöjd med mig själv. Nu ska jag bara ta tag i och kosta på mig ett par dyra och bra löparskor när lönen kommit, sen ska det kämpas.

Idag har jag åkt Swebusexpress ifrån Växjö till Linköping, och förundrats.

Först och främst har jag förundrats över folks tro att bussbolagen på något sätt är skyldiga att fixa saker åt dem. För dig som inte känner till Swebusexpress system så går det ut på att man går in på deras hemsida, bokar en biljett och får då ett bokningsnummer som man visar upp för chauffören när man kliver på. Jag kräver på intet sätt att man automatiskt ska veta hur man gör, men planerar man att åka med  bussen kollar man väl upp vad det är som gäller? Jag hade heller inte sagt nåt om det vore några gamla tanter för det är inte lätt att vara gammal i dagens samhälle,men de det handlar om var i min ålder.
Bussen var sen redan när den kom,och redan smockfull. Då stod det massor med folk och väntade med mig i Växjö, jag förstod redan från början att det här inte skulle löpa smidigt och var snabb på buss nummer ett. När jag satt där spelades några av följade samtal upp.
En tjej kliver på bussen och vill köpa en biljett till Oslo (hon hade med andra ord inte förbokat). Vi får se om det finns någon sa busschauffören trött och stressad över att vi blev allt med försenade. Nej, det fanns ingen. Va? säger tjejen, varför inte? För du har ju inte bokat, förklarade chauffören tålmodigt, biljetterna tar ju slut ganska snabbt så bokar man inte så finns det inga. (Vad tror folk, att bussbolagen sparar platser till de som ev inte pallar förboka?) Nähe, då ville tjejen ha en biljett till Göteborg. Inte heller dit fanns det någon och chauffören förklarade med allt mindre tålamod att det enda han kunde erbjuda var en biljett till Jönköping. Tjejen fick köpa den och klev på.

Efter en stund dyker det upp en snubbe (som står ute, jag hör inte vad han säger, bara chaufförens svar) som också vill köpa en biljett. Det blir 540kr säger chauffören. Tydligen tycker killen att det är för dyrt, för chauffören svarar: Ja,men om du vill köpa biljetten här på bussen kostar det så, bokar du på nätet blir det billigare, men här kostar det 540 kronor. Killen säger nåt och chauffören får svara, något irriterad: Nej,vi tar inte kort, bara kontanter, och har du inte det så får du inte åka med! Killen får ta en senare buss.

En kvinna stiger på bussen: Är det här bussen jag ska åka med?
Chauffören: Har du biljett med Swebus?
Kvinnan: Näe, jag har för Svenska buss? Är det samma?
Chauffören: Nej, det är inte samma, Svenska buss står där, och pekar.
(Låt mig klargöra att Svenska buss bussen stod precis bredvid och på Swebusbussen står det Swebusexpress, stort!)

Nästa grej jag förundrats över är mobilpratarna. På resan fick jag veta att en tjej varit och hälsat på sin syster som ska ha barn som köpt en ny volvo, att hon ska hälsa på i veckan, att tjejens kille varit i Seattle i två veckor, att hon skulle på afterwork och teater och få besök på tisdag och att de skulle hälsa på en tjej i Uppsala. Killen bakom mig försökte felsöka varför hans flickvän inte fick igång ljudet på sin dator hemma. Hon fick trycka på knappar, dra i och ur förstärkaren och pilla på saker, men de fick inte igång den. Detta hörde jag inte för att jag tjuvlyssnade, utan för att det inte gick att undvika om man inte hade hög musik i öronen eller var döv.

Men finaste kommentaren kom då jag klivit av bussen i Linköping och mötte Alkisen. Han ångade fram över station med en öl i ena handen och mobilen i den andra där han fullkomligt skrek ut (läses på grov östgötska):
-Ja knullde på e kärrng inatt så de bare sprutede!
Då var man hemma i Östergötland igen.

Idag visste vi inte riktigt vad vi skulle ta oss för, vi ville inte sitta hemma och uggla hela dagen. Så då fick vi ett infall, idag ska vi vara kulturella. Vi ska nämligen gå på två museum, utvandrarnas hus och ett glasmuseum. Du kanske tycker det låter trist, men jag gillar faktiskt museum. Tycker det är intressant att strosa runt och titta på saker. Önskar jag hittade på såna saker oftare, så nu ska vi strax ge oss iväg på vår kulturella dag.

Idag har det äntligen varit den första soliga dagen på min semester!!!
Började dagen med en promenad på morgonen (fått in den goda vanan på sistone) och sen stack jag, kära bror och några till iväg med båten ut på sjön och till vårt badberg.
Så där låg jag sedan i flera timmar och fotade, läste "på" lite inför ett kommande projekt på bloggen, solade och halvsov en stund. Dessutom har jag tagit de två första doppen för i år.
Så nu har jag bättrat på brännan lite, det var på tiden eftersom den hade börjat blekna.
Sedan lagade jag lasagne när jag kom hem, på Daniels begäran, och nu ska vi snart sticka iväg igen. Ikväll ska nämligen hela familjen till Västervik och se Ice Age 3 på bio! Förbereder mig för skratt.
En kanondag.

Idag under en stunds tristess tog jag tag i något jag funderat på ett tag. Jag skapade en systerblogg!
Min nya blogg hittar du på http://stinasfoton.blogspot.com
Jag har länge funderat på att skapa mig en ny blog för alla mina foton. Så nu blev den på en annan bloggdomän då det ryktas om att blogspot.com är bättre och hittills är jag beredd att hålla med.  Tanken är att hålla båda bloggarna levande, åtminstone ett tag framöver för att se hur det funkar. På den andra bloggen kommer det att ges mer plats för mina egna bilder, där kommer det inte in en bild som inte jag själv fotat. Möjligheten finns att även den här bloggen flyttas över sen, den börjar liksom kännas lite gammal. Men vi får se.
Nu har ni alltså två bloggar att hålla er uppdaterade på. Välkomna till min nya blogg!