Vi kommer till kursen kl 17.30, sedan sitter vi där till 19.45, med en 10 minuters rast för att sträcka på benen. Hela tiden pratar kursledaren om foto, på rasten pratar vi om foto.
Där vimlar av formler och regler för hur kamerainställningarna ska göras i förhållande till varandra.
Exempel:Vad en blixt producerar kallas effekt, effekten är detsamma som ledtal. Ledtalet räknar man ut genom att gångra bländaröppningen med avståndet från objektet, då beroende på vilket avstånd och vilket Iso, eller ja.... Ni fattar, eller fattar inte,för då är ni lika med som jag. Jag vet inte alls om det jag skrev där upp nu stämmer, eller stämmer gör det nog, men jag har inte den blekaste aning om hur jag ska få användning för det!
Trots det, trots att jag bara fattar hälften så sitter jag och lyssnar så att öronen skulle trilla av. Och trots att jag bara fattar hälften och försöker tvinga in formler i huvet, så är jag ändå pigg och sprudlande när jag kommer hem. Sova, vad är det?
Det är ett tecken på att man verkligen gillar det man håller på med!

Dagens längsta ord: Blixtsynkroniseringstiden.

Det går utmärkt med mina mission för den här veckan.
De va ju att göra saker jag vill, äta bra och träna bra.
Jag har haft väldigt sköna kvällar, utan stress på något sätt, läst och photoshopat.
Lagat färsfylld paprika, lax i ugn med quinoa och just nu står köttsoppan på spisen å puttrar.
Dessutom har jag gått morgonpromenad, gymmat och kom just hem från en halvtimmas simning.
Bra Stina!
Om en timma är det fotokursen igen, yeay!
Livet kan va rätt gott å leva.

Oftast är de allra enklaste verktygen också de allra viktigaste. Hur skulle vi till exempel klara oss utan skeden?

Jag har spenderat kvällen i soffan och läst ut min bok, riktigt tänkvärd sådan som får en att inse att man har det ganska lätt i livet.
Resten av kvällen har tillbringats framför datorn med Photoshop. Dels med en bild som ska bli en tavla till en vän. Dels med bilder på lilla Elsa från igår. Jag älskar att styra med projekt som andra får nytta av istället för att bilderna bara ska ligga och ta plats på min hårddisk. De får ett mycket större värde då. Några av bilderna på Elsa blev helt underbara, men jag vill ha Helenas tillstånd innan jag publicerar dem. Hoppas kunna lägga upp dem någon gång i veckan.
Nu är det sovdags!

Aj!
Den gråtande ungen kommer emot oss pekande på sin uppenbarligen onda läpp.
-Nämen har du slagit dig, säger kollegan, vad var det som hände?
Ungen snyftar fram:
- Vi lekte Bockarna Bruse och så skulle bocken stånga trollet och då stångade hon mig här!

Kan det klassas som en arbetsskada för barn?

Det regnar ute och jag har sovit dåligt inatt, pallade inte träna imorse.
Men jag orkar inte vara bitter.
Jag orkar heller inte stressa den här veckan.
Jag ska fokusera på träningen och inte ha ångest över allt jag inte hinner göra, utan vara nöjd med det jag gör. Ska också ta tag i maten igen, har slarvat så mycket den sista tiden.
Så träning, mat och saker jag känner för att göra, det ska bli den här veckans mission.

Vi tokmyser.
Tog en lagom sovmorgon, åkte upp till Gamla Linköping och strosade runt. Fikade på Dahlbergs café, handlade lite småsaker och fotade litegranna. Efter det gick vi på stan, fikade igen, köpte lite mer saker och nu har vi legat utslagna i soffan med dipp å Lotta på Bråkmakargatan. Ikväll är det middag på restaurang och en eller tre drinkar som gäller.
Som sagt,
vi tokmyser.

Så har vi hankat oss fram i den första veckan av kollegans semester. Även om det varit slitigt så har det gått, med en hel del pyssel och pussel på vilken personal som ska vara var vilken tid.
Barnen är otroliga som accepterar så mycket stök och man får dåligt samvete över alla "jag ska bara". Vill barnet att man ska sätta sig ner och leka med det så säger man "jag ska bara" och så möter man ett barn i hallen, byter blöja på nästa, snyter det tredje, tröstar det fjärde och bannar det femte. Efter det har man glömt att man lovade att man skulle sätta sig hos barnet efter att "jag bara".
Men idag har vi bara 6 små gullungar, det ska bli så skönt! Då är det lätt att man tar tag i såna där andra saker som behöver göras, som pappersarbete eller pill vid datorn. Det ska jag dock inte göra idag. Idag ska jag inte bara, idag ska jag sitta ner på golvet med barnen och leka med dem av hjärtans lust, sen stundar helgen!

Jag skulle inte vilja vara tillsammans med mig.
Jag är ganska självisk, planerar in alldeles för mycket grejer så jag knappt är anträffbar och ändrar saker med jämna mellanrum för att det ska passa mig
Ibland undrar jag själv vad fan jag håller på med.

Men det här inlägget ska inte handla om mig.
Det här är ett inlägg för att säga tack.
Tack till min underbara pojkvän som står ut med att jag rullar in mig i täcket och behåller det under natten, som snällt går med på att bara träffa mig var tredje helg (om vi har tur) och som är så enormt förstående och snäll så jag inte är värd hälften av det.
Tack.

Allt ligger på sin plats.
Diskbänken är skinande ren.
Det doftar gott från nytorkade golv.
Imorrn kommer mina älskade flickor.
Det här kommer att bli en underbar helg!

Så har jag då varit där i 2.15 timmar, på fotokursen. Och vet ni vad? Inte en enda liten pensionär i sikte. Där var flera stycken personer i min ålder, de allra flesta verkade ha systemkameror i samma standard som jag, nivån kändes alldeles lagom...
Jag kan inte säga att det var så kul idag, eftersom dagens lektion bestod av föreläsningar kring brännvidder, slutartider, skärpedjup, ISO osv. Så kul vore fel ord, snarare väldigt intressant. Det kändes så bra eftersom jag läst en del om det själv innan så var det inte rena grekiskan. Nej nu börjar man kunna knyta ihop trådarna litegranna, med betoning på lite. När läraren börjar prata om vad som komma skall de nästkommande gångerna börjar det krypa i kroppen på mig,jag vill nu!
Så energin är på topp när man kommer hem, och det känns som att den här kursen kommer att bli grymt givande och så jädra rolig! Jag längtar redan till nästa vecka.

Sånthär har vi pratat om idag, bländaröppningar.
Urtrist säger du, viktigt och intressant säger jag.

Om bara en timma ska jag vara på första tillfället på min fotokurs! Det ska bli väldigt spännande! Dels för att jag velat gå den här kursen så länge och ser verkligen fram emot att lära mig det här. Dels för att jag undrar vad det kommer att vara deltagare. Fler i min ålder med min ambition, eller tanter som köpt ny kamera och vill ha hjälp med att hitta onknappen... Upplösning följer!

Dagens ros för igår går till våra söta barn.
Visserligen fanns det stunder på dagen då man verkligen hade velat ha en "muteknapp" på några av barnen och en tvångströja på andra.
Men då lunchen kom och vi plötsligt stod där två personal på 10 småbarn så skötte de sig exemplariskt!
De gick och satte sig utan larv, de åt bra, tjatade inte, satt på sina platser, skrek inte och var hur duktiga som helst! Kanske kände de på sig att idag måste vi skärpa till oss, idag är det inte tid för larv. Inte vet jag, jag vet bara att vi blev djupt imponerade av våra söta barn.

Lilla J. gillar inte att äta skalet på päronet, inget skal för den delen, han är lite petig. Så när han lämnade skalet på bordet igår så sa kollegan:
-Har du inga tänder?
Blixtsnabbt rycker den 2.5 åriga ungen på axlarna och svarar:
-Näe, tappat dom! och pekar på golvet.

-Ja men då så, då förstår man ju att han inte kan äta skal...

Att grönt är skönt behöver du inte intala mig om, jag älskar växtlighet. Träd, blommor, natur, det är nästan fånigt vad bra det får mig att må.
Har strosat omkring på Blomstertorget här i Linköping idag, och jag vill bara ha en jättestor trädgård så jag kan köpa med mig mängder hem! Tyvärr har jag ju bara en liten balkong, men där står nu iaf en kruka prunkande ljung.
Hade lite svårt att bestämma mig för vad jag ville motivet på dagens bild skulle vara, men så hittade jag den här. Den är grön och den utstrålar lugn, ger en skön känsla. 

"Här är gudagott att vara, å vad livet nu är skönt..."

Var inne på Heja Abbe precis och hittade det här klippet. Man kan ju inte annat än att bli glad när man ser det. Det får väl bli veckans humörshöjare...

Jag sitter här med ett glas juice i handen (jag var sååå sugen på oboy men det fanns ingen mjölk, fuck) och försöker känna att bakfullhetens grepp sakta ska släppa. Jag är inte van vid att vara bakfull längre. Nu när jag sitter här så kan jag allvarligt talat inte säga när jag senast festade innan igår kväll... Plockar fram kalendern och kan fortfarande inte riktigt avgöra säkert, men det är iaf inte senare än början av augusti, kan va i slutet av juli till och med... På två månader har jag alltså inte festat. Kan inte bestämma mig för att det är något att vara stolt över, att man har "mognat", eller om det får mig att framstå som århundradets tråkigaste?

Egentligen har det inte varit ett aktivt val att inte festa, jag har helt enkelt inte tagit mig tid till det. Helgerna bokas upp i sådan rasande fart att jag får ångest. Vill du umgås med mig så är nästa säkra helg för det i mitten av november, det ger mig lite småpanik. Men just nu finns det inte så mycket andra sätt att göra det på, att inte planera alls funkar inte i mitt liv. Så det finns egentligen inte ett bra system för det, det är pest eller kolera som gäller. Dock tror jag att jag ska bli bättre på att planera in helger utan planer. Bestämma helger som jag inte får boka upp något på, som ska vara till för lite inspiration och spontanitet. Vill jag bara vara hemma i lägenheten och plocka, eller vill jag sticka iväg någonstans.

Hur eller hur så börjar bakfullheten släppa nu efter en väldigt trevlig kväll igår. Roligt att umgås med folk man träffar alldeles för sällan.

Nu ska jag försöka få östgötatrafikens hemsida att fungera så jag kan kolla när bussarna mot Linköping går idag. Sen ska jag ge mig ut och gå i det underbara vädret. För idag är det söndag, och imorrn är det redan måndag igen och en ny arbetsvecka stundar, så det gäller att njuta.

Det här var dagens bakfyllebabbel.