Min lilla vän.
Min lilla vän har ju blivit stor och flyttat över till storabarnsavdelningen i samma hus. Det känns ärligt talat lite tomt, ingen kan ersätta den ungen. Jag träffar ju honom på gården och sådär ibland och pratar lite med honom, men inte speciellt länge.
Så var jag påväg att säga en sak till kollegan där borta på storabarn idag, och då fick jag syn på honom. Han satt där, alldeles ensam i ett rum med sina älskade tåg och med koncentrationens låga lysande över sig. Så på vägen tillbaka gick jag in och satte mig på golvet och pratade med honom. Han visade stolt upp sin fina tågbana, de tjusiga tågen och hur han byggt ett stopp i slutet på banan för att inte tågen skulle spåra ur. Allt med pekningar och sina "hmpf" till ord.
Så när jag tittat, berömt och pratat med honom sa att jag skulle gå tillbaka och att det nog snart var dags för honom också att äta mellanmål. Då tittade han på mig, pekade på mig och honom och såg frågande ut. "Nej, jag ska tyvärr inte äta mellanmål tillsammans med dig idag". Varpå han tittade pillimariskt på mig och la pannan mot min och "gnuggade näsa" (svininfluensan dra åt skogen!) som blivit lite av en grej mellan honom och mej. Sedan fick jag världens kram innan han vinkade hejdå till mig och jag gick in på min avdelning igen.
Det är så att jag blir lite tårögd när jag skriver det. Den ungen har bitit sig fast som en blodigel i mitt hjärta och kommer att ha en liten plats där förevigt.
Så var jag påväg att säga en sak till kollegan där borta på storabarn idag, och då fick jag syn på honom. Han satt där, alldeles ensam i ett rum med sina älskade tåg och med koncentrationens låga lysande över sig. Så på vägen tillbaka gick jag in och satte mig på golvet och pratade med honom. Han visade stolt upp sin fina tågbana, de tjusiga tågen och hur han byggt ett stopp i slutet på banan för att inte tågen skulle spåra ur. Allt med pekningar och sina "hmpf" till ord.
Så när jag tittat, berömt och pratat med honom sa att jag skulle gå tillbaka och att det nog snart var dags för honom också att äta mellanmål. Då tittade han på mig, pekade på mig och honom och såg frågande ut. "Nej, jag ska tyvärr inte äta mellanmål tillsammans med dig idag". Varpå han tittade pillimariskt på mig och la pannan mot min och "gnuggade näsa" (svininfluensan dra åt skogen!) som blivit lite av en grej mellan honom och mej. Sedan fick jag världens kram innan han vinkade hejdå till mig och jag gick in på min avdelning igen.
Det är så att jag blir lite tårögd när jag skriver det. Den ungen har bitit sig fast som en blodigel i mitt hjärta och kommer att ha en liten plats där förevigt.
Leva!
Efter att ha fått en så lugn och skön kväll som jag hade igår så började det kännas bättre. Lite mindre bittert i tillvaron.
Idag har jag haft samtal med chefen, hon är helt okej och det är alltid trevligt att få lite beröm och cred för det man gör.
Jag bjöd in mig själv på fika hos Sara men fick både middag, äppelpaj med vaniljvisp och matlåda med mig hem! Hur lyxigt är inte det???
När jag kom hem väntade det ett papper på golvet om att jag hade paket att hämta ut. Det visade sig vara söta Mira som skickat en påse som hon laddat med energi. Den innehöll en stor kram, ljus i en glad färg, halstabletter så att jag skulle kunna skrika när jag var förbannad, en glädjelott och så strössel eftersom glass är väldigt svårt att skicka. Har jag sagt att mina vänner är några av de sötaste i världen?
Hur kan man vara sur en sådan dag?
Idag har jag haft samtal med chefen, hon är helt okej och det är alltid trevligt att få lite beröm och cred för det man gör.
Jag bjöd in mig själv på fika hos Sara men fick både middag, äppelpaj med vaniljvisp och matlåda med mig hem! Hur lyxigt är inte det???
När jag kom hem väntade det ett papper på golvet om att jag hade paket att hämta ut. Det visade sig vara söta Mira som skickat en påse som hon laddat med energi. Den innehöll en stor kram, ljus i en glad färg, halstabletter så att jag skulle kunna skrika när jag var förbannad, en glädjelott och så strössel eftersom glass är väldigt svårt att skicka. Har jag sagt att mina vänner är några av de sötaste i världen?
Hur kan man vara sur en sådan dag?
Presenten från sötaste Mira.
De här bokstäverna är veckans inredningsinköp, jag är väldigt nöjd med det. Ordet står placerat på byrån väl synligt och är till för att peppa mig dagar som de jag haft den här veckan. Det ska påminna mig om att LEVA!!!!
(Efter att ha vant mig vid mitt nya objektiv är jag så jädra nöjd med det! Ser ni hur snyggt man kan göra det genom att bara fokusera på vissa saker i en bild och låta resten vara suddigt? Ouhhh, I like!)
Pissveckan fortsätter.
Dagen på jobbet har varit helt okej, trots att vi hade många barn idag. Min lilla M, var för ovanlighetens skull tyst och jag fick till och med ett leende, halleluja!
Men nu känns de rätt kärvt igen, jag är trött, det värker i kroppen och jag har magont. Och jag ska på box om en timma... Känner mig så jävla elak mot Sara om jag inte går, men jag känner verkligen inte alls för att gå. Måste bestämma mig, snart! Sen är jag trött på allt strul runtomkring, pallar inte bry mig, jag skiter i hela altet. Dessutom håller jag på att spy på presenter, måste alla ha födelsedagspresenter samtidigt???
Japp, jag håller mig kvar i min pissiga vecka.
Men nu känns de rätt kärvt igen, jag är trött, det värker i kroppen och jag har magont. Och jag ska på box om en timma... Känner mig så jävla elak mot Sara om jag inte går, men jag känner verkligen inte alls för att gå. Måste bestämma mig, snart! Sen är jag trött på allt strul runtomkring, pallar inte bry mig, jag skiter i hela altet. Dessutom håller jag på att spy på presenter, måste alla ha födelsedagspresenter samtidigt???
Japp, jag håller mig kvar i min pissiga vecka.
Min pissiga vecka.
Även om det är slitigt på jobbet nu så brukar det ändå kännas helt okej efter helgerna. "Nu tar vi nya tag" liksom. Men så känns det inte den här veckan, jag är så jävla trött på jobbet. När klockan ringde i måndags morse och jag kom på att det bara var måndag så höll jag på att börja gråta. Jag orkar inte, jag vill inte!
Vi har haft studiedag idag och kollegorna tycker nog att jag har varit kort och småsur, medan jag i min tur höll på att få psykbryt på deras trams.
Det är inte bara jobbet, allt känns mer eller mindre pissigt den här veckan. Jag vill bara gräva ner mig.
Men efter att ha pratat med Josse och mamma ikväll så känns det lite bättre. Och nästa helg kommer Josse och Mira hit och det vet jag att det kommer att bli supermysigt och en helg för att verkligen "ladda batterierna".
Men det här är min pissiga vecka, jag är tjutfärdig, trött, irriterad och vill bara att veckan ska ta slut.
Tecken från ovan.
En del personer gillar att höra sin egen röst så mycket att man håller på att få spunk på dem.
Som tur är så har vi ingen sådan i vårt hus på jobbet, men det finns i andra hus och vi har stora personalmöten tillsammans med dem. Chefen hade sagt att mötet skulle hålla på till senast kl 20.00. Kl 19.50 insåg stora delar av åhörarna att vi nog inte skulle hinna tills dess eftersom en del som sagt tvunget måste höra sin egen röst och visa upp för alla hur mycket de kan om saker och ting.
Men vad inträffar då kl 19.56? Brandlarmet går! Vilket tecken! Tack gode gud, det var det bästa du gjort idag.
Min.
Helgen har varit underbar.
När man ses så sällan som Henke och jag gör så vill man självklart att allt ska vara frid och fröjd och gulligull varje gång man ses. Men sådant är inte genomförbart, ibland är man helt enkelt inte upplagd för att vara gullig på den nivån.
Den här helgen har dock varit precis så som man hoppas på. Massor med pussar, kramar å mys. Umgås, prata, skratta, göra saker och stunder av att bara vara i varandras närhet. En såndär helg då man verkligen påminns om hur mycket man tycker om den där pojken och varför man kämpar med distansen vecka in och vecka ut.
Visserligen känns det piss när man måste åka igen, men vi har bokat in nya helger att ses och man börjar på ett grymt sätt bli lite van nu.
Så när man sätter sig på bussen får man nästan en liten tår över att man måste lämna honom men samtidigt sitter man där med ett leende på läpparna över att helgen har varit så mysig och över den där underbare utanför fönstret är bara min.
När man ses så sällan som Henke och jag gör så vill man självklart att allt ska vara frid och fröjd och gulligull varje gång man ses. Men sådant är inte genomförbart, ibland är man helt enkelt inte upplagd för att vara gullig på den nivån.
Den här helgen har dock varit precis så som man hoppas på. Massor med pussar, kramar å mys. Umgås, prata, skratta, göra saker och stunder av att bara vara i varandras närhet. En såndär helg då man verkligen påminns om hur mycket man tycker om den där pojken och varför man kämpar med distansen vecka in och vecka ut.
Visserligen känns det piss när man måste åka igen, men vi har bokat in nya helger att ses och man börjar på ett grymt sätt bli lite van nu.
Så när man sätter sig på bussen får man nästan en liten tår över att man måste lämna honom men samtidigt sitter man där med ett leende på läpparna över att helgen har varit så mysig och över den där underbare utanför fönstret är bara min.
Lösningsfen strejkar.
Jag är en fixare.
En sådan som tar tag i saker som behöver göras, fixar, ordnar, donar och löser saker. Det är en roll jag tagit på mig helt frivilligt. Jag tycker om att styra och ställa, och så är det nog min pedantiska sida som lyser igenom, gör jag det själv så vet jag att det blir bra gjort.
Men ibland kan jag verkligen tröttna.
Det är vid sådana tillfällen när folk inte ber mig göra det, utan tag förgivet att det ska göras av mig. Skulle någon säga till mig "Stina fixar du det där, du som är så bra på sådant" eller "tack, vad gulligt av dig att du tog på dig att fixa det här" så skulle jag göra saker med glädje. Men en mening jag hatar är "vi får se, det löser sig". Fel. Tror de att det finns en liten lösningsfe som viftar med sitt magiska trollspö och så bara löser sig saker? Det löser inte sig själv, det är jag som löser det. Jag är lösningsfen.
Så ibland får jag bara sådan lust att sätta mig med armarna i kors och med käften ihopknipen och se vad som händer. Om födelsedagspresenter inhandlar sig själva, eller om tider och träffar bokar sig automatiskt. Bara se vad som händer om lösningsfen strejkar.
En sådan som tar tag i saker som behöver göras, fixar, ordnar, donar och löser saker. Det är en roll jag tagit på mig helt frivilligt. Jag tycker om att styra och ställa, och så är det nog min pedantiska sida som lyser igenom, gör jag det själv så vet jag att det blir bra gjort.
Men ibland kan jag verkligen tröttna.
Det är vid sådana tillfällen när folk inte ber mig göra det, utan tag förgivet att det ska göras av mig. Skulle någon säga till mig "Stina fixar du det där, du som är så bra på sådant" eller "tack, vad gulligt av dig att du tog på dig att fixa det här" så skulle jag göra saker med glädje. Men en mening jag hatar är "vi får se, det löser sig". Fel. Tror de att det finns en liten lösningsfe som viftar med sitt magiska trollspö och så bara löser sig saker? Det löser inte sig själv, det är jag som löser det. Jag är lösningsfen.
Så ibland får jag bara sådan lust att sätta mig med armarna i kors och med käften ihopknipen och se vad som händer. Om födelsedagspresenter inhandlar sig själva, eller om tider och träffar bokar sig automatiskt. Bara se vad som händer om lösningsfen strejkar.
Dagens skörd.
Ett par regn/utomhusbyxor, ett par handskar, tre böcker (två av dem ska jag ge bort) och sex små ugnsfasta skålar är dagens skörd i Kosta outlet. Sen kunde jag ju inte låta bli att köpa några småsaker till Elsa... Har lite på känn att hon kommer att kosta mig en del framöver, och det är pengar jag kommer att lägga med glädje!
Sedan har vi spenderat kvällen med att sitta och prata med Henkes föräldrar och äta underbart god grillad mat. Och så var dagen slut. Den har gått fort, men den har varit väldigt trevlig!
Sedan har vi spenderat kvällen med att sitta och prata med Henkes föräldrar och äta underbart god grillad mat. Och så var dagen slut. Den har gått fort, men den har varit väldigt trevlig!
Grattis!
Ett stort grattis till Helena och Magnus för lilla Elsa som kom imorse! (Äntligen!)
Jag fick ett mms och hon har svart hår på huvudet och är så söt. Kul att det blev en flicka också, jag vet hur mycket Helena önskade att det skulle bli det. Passar även mig utmärkt, nu kan man köpa små söta rosa hårrosetter och gulliga saker. Vad jag längtar efter att se gullungen nu!
Jag fick ett mms och hon har svart hår på huvudet och är så söt. Kul att det blev en flicka också, jag vet hur mycket Helena önskade att det skulle bli det. Passar även mig utmärkt, nu kan man köpa små söta rosa hårrosetter och gulliga saker. Vad jag längtar efter att se gullungen nu!
Underbar dag.
Gick upp och åt frukost tillsammans med Henke idag eftersom han inte började förrän kl 9. Sen gick jag ner och tog en lång dusch och fixade mig iordning innan jag började vandra ner mot stan. Där spankulerade jag sedan runt i flera timmar och shoppade. Karlskrona har det finaste och mest välsorterade H&M jag någonsin varit på och jag köpte två plagg där, en bh på Kappahl, lite småsaker på Lindex och en stämpel på Simsalabim. Däremellan satt jag på en uteservering i solen och fikade och bara njöt av att mina kollegor var på jobbet och inte jag. När Henke kom hem åkte vi till Rödeby och nu har jag sett huset han växte upp i, skolan han gick i och skogen där han lekte.
Nu ska vi snart äta pizza här och imorgon blir det Kosta outlet som gäller.
En underbart skön dag med andra ord!
Nu ska vi snart äta pizza här och imorgon blir det Kosta outlet som gäller.
En underbart skön dag med andra ord!
Vad har jag gjort?
Inte nog med att jag har tagit semester i hjärnan, tagit en promenad med trevligt sällskap, köpt ett objektiv och haft en allmänt skön eftermiddag, nu har mina sötaste flickor bokat in en Linköpingshelg också, om bara några veckor! Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Det är som min instruktör säger: Man får vad man ger! (Som jag har gett på jobbet de här två dagarna).
Det är som min instruktör säger: Man får vad man ger! (Som jag har gett på jobbet de här två dagarna).
Som jag längtar!
Min bäbis.
"När bäbisen kommer ut (vilket den skulle gjort för två veckor sen men den trivs för bra där inne så imorrn ska de sätta igång förlossningen) så kommer jag ju bara att köpa en massa saker till den hela tiden. Jag kommer knappt att komma ihåg att klä mig själv" sa Helena igår.
"Jag förstår vad du menar, sa Sara, jag är likadan med min katt och vill köpa en massa saker till den".
"Jag förstår också, svarade jag, jag är likadan med min kamera!"
Idag har jag köpt ett splitter nytt 50mm f/1.8D objektiv till min fina Nikon D60. Om du inte förstår vad det innebär så kan jag förklara att det kommer att vara suveränt att ta porträtt och närbilder med. Skärpedjupet är grymt! Och om du inte vet vad skärpedjup är så kan jag förklara att det innebär att jag kan ta bilder där en liten liten detalj är glasklar och allt runtomkring är suddigt.
Jag kände mig som ett barn på julafton när jag cyklade hem med ett stort leende på läpparna...
"Jag förstår vad du menar, sa Sara, jag är likadan med min katt och vill köpa en massa saker till den".
"Jag förstår också, svarade jag, jag är likadan med min kamera!"
Idag har jag köpt ett splitter nytt 50mm f/1.8D objektiv till min fina Nikon D60. Om du inte förstår vad det innebär så kan jag förklara att det kommer att vara suveränt att ta porträtt och närbilder med. Skärpedjupet är grymt! Och om du inte vet vad skärpedjup är så kan jag förklara att det innebär att jag kan ta bilder där en liten liten detalj är glasklar och allt runtomkring är suddigt.
Jag kände mig som ett barn på julafton när jag cyklade hem med ett stort leende på läpparna...
Rättelse.
Igår kväll var jag jävligt bitter på min tillvaro. Men ikväll är jag hur harmonisk som helst, trots att jag haft en skitjobbig dag på jobbet.
Vad har jag att vara bitter för?
Ingenting.
Jag har det så jävla bra.
Restaurangbesök.
Att äta ute på restaurang utan någon speciell anledning mer än att man vill umgås en vanlig vardag är enormt underskattat. Jag, Helena och Sara gjorde det för ett par veckor sedan och ikväll gjorde vi det igen, bara valde ut ett ställe och gick dit.
Man sitter där, pratar strunt, beklagar sig över pojkvänner svärföräldar och jobb, släpper jobbet, bara är, skrattar och har trevligt. Dessutom slipper man laga mat den kvällen vilket verkligen inte ska underskattas. Det är så värt pengarna och nu har vi bestämt oss för att det här är något vi måste införa och göra minst en gång i månaden. Att man till på köpet får prova lite nya ställen och får uppslag till var man ska gå någon annan gång är lysande.
Ikväll blev det wokade nudlar med kyckling, biff och räkor för min del, jättegott!
Idag har det varit en enormt slitig dag på jobbet. Tror faktiskt aldrig att det har varit så kaotiskt innan någon gång. Men det är bara att bita ihop och välja mellan att skratta eller gråta när man har 4 gråtande barn på en gång och bara två armar och ett knä att sitta i. Bäst blir det att skratta åt eländet och intala sig att man måste nå botten innan man kan klättra uppåt. Dessutom har jag hela dagen gått och intalat mig mantrat "När den här dagen är slut har du redan gjort halva veckan, på onsdag går du kort dag och på torsdag har ni planering. Sen åker du och på fredag kommer du att ha en alldeles underbar semesterdag. Bit ihop."
Kvällens middag blev en suverän belöning för dagens slit.
Man sitter där, pratar strunt, beklagar sig över pojkvänner svärföräldar och jobb, släpper jobbet, bara är, skrattar och har trevligt. Dessutom slipper man laga mat den kvällen vilket verkligen inte ska underskattas. Det är så värt pengarna och nu har vi bestämt oss för att det här är något vi måste införa och göra minst en gång i månaden. Att man till på köpet får prova lite nya ställen och får uppslag till var man ska gå någon annan gång är lysande.
Ikväll blev det wokade nudlar med kyckling, biff och räkor för min del, jättegott!
Idag har det varit en enormt slitig dag på jobbet. Tror faktiskt aldrig att det har varit så kaotiskt innan någon gång. Men det är bara att bita ihop och välja mellan att skratta eller gråta när man har 4 gråtande barn på en gång och bara två armar och ett knä att sitta i. Bäst blir det att skratta åt eländet och intala sig att man måste nå botten innan man kan klättra uppåt. Dessutom har jag hela dagen gått och intalat mig mantrat "När den här dagen är slut har du redan gjort halva veckan, på onsdag går du kort dag och på torsdag har ni planering. Sen åker du och på fredag kommer du att ha en alldeles underbar semesterdag. Bit ihop."
Kvällens middag blev en suverän belöning för dagens slit.
Tisdagstema: Vänskap.
Idag handlar tisdagstemat om något av det viktigaste som finns, vänskap. Utan vänner blir livet otroligt fattigt. Men att publicera en bild på mina vänner vore både svårt och orättvist. Istället valde jag en bild på något jag fått av vänner och som handlar om vänskap. Det är en 25årspresent som är en av de finaste presenter jag någonsin fått och som nu är det smycke som jag använder allra mest. Det är ifrån två av mina allra käraste vänner och varje gång jag har det på mig så tänker jag på dem.
Så till alla mina vänner därute: Tack för att ni finns!!!
"Sanna vänner stannar kvar när de andra har gått,
sanna vänner kan man alltid lita på."
Klåda igen.
Det kliar i mig igen.
Jag vill att något ska hända.
Jag vill skaffa barn, villa, vovve och Saab (inte Volvo för då har jag inte lika stor fördel av min brors jobb...) samtidigt som jag bara vill ta tjänstledigt och sticka ett halvår till Afrika.
En av våra modersmålstränare ska åka tillbaka till Pakistan nu och bjöd in alla som vill till Islamabad. Ja, det är en muslimsk diktatur, men jag tycker ändå att det skulle vara skitfränt att åka dit. Speciellt till någon som kan landet, då blir man inte alls turist på samma sätt.
Det har inte gått många veckor sedan semestern tog slut och jag har redan panik.
Panik över att jag å ena sidan inte gör något vettigt, och panik för att jag å andra sidan inte hinner med hälften av allt jag vill göra.
Jag trivs på mitt jobb men håller på att bli tokig på alla jävla besparingar. De kommer att föra mycket elände med sig, det kan jag garantera med mitt älskade blonda hårsvall som insats, och de drar just nu ner stämningen.
Gör något då, säger Henke. Annars kommer det inte att hända nåt.
Jag vet, men va f*n ska jag göra?
Köksgardinerna är redan utbytta och det är duschdraperiet, kuddarna, tavlan och utsmyckningen i köket också.
Förbannade klåda.
Jag vill att något ska hända.
Jag vill skaffa barn, villa, vovve och Saab (inte Volvo för då har jag inte lika stor fördel av min brors jobb...) samtidigt som jag bara vill ta tjänstledigt och sticka ett halvår till Afrika.
En av våra modersmålstränare ska åka tillbaka till Pakistan nu och bjöd in alla som vill till Islamabad. Ja, det är en muslimsk diktatur, men jag tycker ändå att det skulle vara skitfränt att åka dit. Speciellt till någon som kan landet, då blir man inte alls turist på samma sätt.
Det har inte gått många veckor sedan semestern tog slut och jag har redan panik.
Panik över att jag å ena sidan inte gör något vettigt, och panik för att jag å andra sidan inte hinner med hälften av allt jag vill göra.
Jag trivs på mitt jobb men håller på att bli tokig på alla jävla besparingar. De kommer att föra mycket elände med sig, det kan jag garantera med mitt älskade blonda hårsvall som insats, och de drar just nu ner stämningen.
Gör något då, säger Henke. Annars kommer det inte att hända nåt.
Jag vet, men va f*n ska jag göra?
Köksgardinerna är redan utbytta och det är duschdraperiet, kuddarna, tavlan och utsmyckningen i köket också.
Förbannade klåda.
Exakt.
Det finns inga mål men det finns sätt att tag sig dit,
vill inte komma någonstans vill bara ta mig lite längre än hit.
Winnerbäck
Det här citatet bara etsade sig fast under kvällens bussfärd.
Exakt så känns det just nu.
Trevligt i Kila.
En riktigt trevlig dag har jag haft idag, i den lilla kiosken på Kila skjutbana. Många som var där och sköt, bra väder, trevlig stämning och vi sålde för 13 000. Bilder från dagen ska komma upp på systerbloggen så snart som möjligt, hoppas på att kunna fixa det redan ikväll. Tjänade mig ett par hundralappar vilket var mer än jag förväntat mig eftersom jag var beredd att göra det gratis, de går rätt in i ett nytt objektiv till kameran. Förresten så kanske någon av mina bilder hamnar i tidningen om ett par dagar, och med min nya karriär som professionell fotograf så är ju mer än ett objektiv en ren nödvändighet, haha. Nu bär det snart av mot Linköping, ska gå en bit på vägen så jag får röra lite på mig idag också. Kommer att komma upp ganska sent, och helgen gick väldigt fort, men det gör inget. På torsdag kväll åker jag till Karlskrona, för på fredag har jag tagit semester för att kunna ha en långhelg med gullet. Underbart!
Jag vill ha ett hus.
Jag vill ha ett hus.
Jag vill ha ett hus som jag kan svära över att det är alldeles för stort och har alldeles för höga månadskostnader, men som är stort och vackert med säregna drag, ett hus med själ.
Jag vill ha ett hus där jag är så skittrött på att alla renoveringar aldrig blir klara och jag bara spyr på att spackla, men där jag kan inreda rummen precis som jag vill och som blir alldeles mitt eget.
Jag vill ha ett hus som jag hatar att städa i för det tar så lång tid, men där jag verkligen har plats för alla mina fina saker och fina ideér.
Jag vill ha ett hus där jag förbannar det faktum att jag hela tiden måste fixa i trädgården, klippa gräs och rensa ogräs, men där jag kan gå i godan ro när jag känner för det, bara pula och vara, plocka mig ett äpple och njuta av blommorna.
Jag vill ha ett hus som är inbjudande och där alla mina vänner kan komma som de vill. Där det luktar nybakta bullar (där det finns en frys som jag faktiskt kan få plats med mina bullar i sedan!) Där man kan gå in och ut som man vill utan alldeles för nyfikna grannar för tätt inpå. Som inte ligger allt för långt ifrån stan men ändå på landet. Ett gammalt hus i trä med själ i. Där jag kan ha ett stor vardagsrum med matplats i med ett vackert bord. En walk in closet och ett stort härligt badrum med badkar i. Ett rum som är alldeles bara mitt eget, min ateljé där jag kan sitta och skapa utan att alltid behöva plocka bort efter mig. Ett hus som jag kan göra till mitt, på mitt eget sätt, efter min vilja.
Jag vill ha ett hus.
Alla har vi rätt att drömma...
Jag vill ha ett hus som jag kan svära över att det är alldeles för stort och har alldeles för höga månadskostnader, men som är stort och vackert med säregna drag, ett hus med själ.
Jag vill ha ett hus där jag är så skittrött på att alla renoveringar aldrig blir klara och jag bara spyr på att spackla, men där jag kan inreda rummen precis som jag vill och som blir alldeles mitt eget.
Jag vill ha ett hus som jag hatar att städa i för det tar så lång tid, men där jag verkligen har plats för alla mina fina saker och fina ideér.
Jag vill ha ett hus där jag förbannar det faktum att jag hela tiden måste fixa i trädgården, klippa gräs och rensa ogräs, men där jag kan gå i godan ro när jag känner för det, bara pula och vara, plocka mig ett äpple och njuta av blommorna.
Jag vill ha ett hus som är inbjudande och där alla mina vänner kan komma som de vill. Där det luktar nybakta bullar (där det finns en frys som jag faktiskt kan få plats med mina bullar i sedan!) Där man kan gå in och ut som man vill utan alldeles för nyfikna grannar för tätt inpå. Som inte ligger allt för långt ifrån stan men ändå på landet. Ett gammalt hus i trä med själ i. Där jag kan ha ett stor vardagsrum med matplats i med ett vackert bord. En walk in closet och ett stort härligt badrum med badkar i. Ett rum som är alldeles bara mitt eget, min ateljé där jag kan sitta och skapa utan att alltid behöva plocka bort efter mig. Ett hus som jag kan göra till mitt, på mitt eget sätt, efter min vilja.
Jag vill ha ett hus.
Alla har vi rätt att drömma...
Systerbloggen uppdaterad.
Jag har fått klagomål på sistone för att jag inte uppdaterat systerbloggen på länge. Det är relevanta klagomål, jag har inte uppdaterat den på evigheter. Det finns inget annat att skylla på än att jag inte har tagit mig tid. Det tar lite tid att driva två paralella bloggar och jag prioriterar den här före den andra. Plus att jag inte varit i närheten av att pilla med mina bilder i photoshop som jag egentligen skulle vilja.
Men idag har jag åtminstone tagit mig tid till att lägga in lite bilder från dagens lärorika bilmeckarstund. Jag har lärt mig hur en startmotor fungerar och vad som händer om man tankar diesel i en bensinbil och tvärtom. Man lär sig något nytt varje dag.
Så gå nu in på systerbloggen och lär dig om konsten att skruva loss en startmotor.
Men idag har jag åtminstone tagit mig tid till att lägga in lite bilder från dagens lärorika bilmeckarstund. Jag har lärt mig hur en startmotor fungerar och vad som händer om man tankar diesel i en bensinbil och tvärtom. Man lär sig något nytt varje dag.
Så gå nu in på systerbloggen och lär dig om konsten att skruva loss en startmotor.
