Vad skulle kunna vara bättre?!
Jag har gått och grunnat hela veckan på om jag skulle ta och åka till Växjö i helgen eller inte.
Henke träffade jag ju förra helgen så det var ju inte så länge sedan jag träffade honom, men jag är ju inte bortskämd med att träffa mina flickor allt för ofta och i helgen visade det sig att både Josse och Mira kunde.
Så jag bestämde mig för att om jag hittade en bra sistaminuten som inte var så dyr så skulle jag åka. Efter ett tag så insåg jag dock att det nog inte skulle bli så lätt och att jag nog skulle få ge 350 kr för enkel resväg. Det är inte så mkt pengar i sig, men jag lägger mycket pengar i månaden på resor.
Så jag gick där och funderade på om jag skulle skita i att åka, och lägga pengarna på något bättre istället. Men precis när jag tänkt den tanken så dumförklarade jag mig själv, vad skulle kunna vara bättre att lägga pengarna på? Vad skulle kunna vara bättre än att träffa och umgås med några av de som verkligen betyder mest i hela världen för mig? Vad skulle kunna vara bättre än att få somna på Henkes arm, att gå på fotosession i skogen med Josse och vad skulle kunna vara bättre än att tillbringa lördagskvällen tillsammans med Josse och Mira, mysig middag och få prata på riktigt? Vad skulle kunna få mig att må bättre?
Då bestämde jag mig för att åka, oavsett om jag fick ge 350 kr för enkel resväg. 15 min senare fick jag dock tag i en biljett för 219 kr.
Växjö, here I come!
Josse och Mira när de var här i Linköping för några helger sen.
Henke träffade jag ju förra helgen så det var ju inte så länge sedan jag träffade honom, men jag är ju inte bortskämd med att träffa mina flickor allt för ofta och i helgen visade det sig att både Josse och Mira kunde.
Så jag bestämde mig för att om jag hittade en bra sistaminuten som inte var så dyr så skulle jag åka. Efter ett tag så insåg jag dock att det nog inte skulle bli så lätt och att jag nog skulle få ge 350 kr för enkel resväg. Det är inte så mkt pengar i sig, men jag lägger mycket pengar i månaden på resor.
Så jag gick där och funderade på om jag skulle skita i att åka, och lägga pengarna på något bättre istället. Men precis när jag tänkt den tanken så dumförklarade jag mig själv, vad skulle kunna vara bättre att lägga pengarna på? Vad skulle kunna vara bättre än att träffa och umgås med några av de som verkligen betyder mest i hela världen för mig? Vad skulle kunna vara bättre än att få somna på Henkes arm, att gå på fotosession i skogen med Josse och vad skulle kunna vara bättre än att tillbringa lördagskvällen tillsammans med Josse och Mira, mysig middag och få prata på riktigt? Vad skulle kunna få mig att må bättre?
Då bestämde jag mig för att åka, oavsett om jag fick ge 350 kr för enkel resväg. 15 min senare fick jag dock tag i en biljett för 219 kr.
Växjö, here I come!
Josse och Mira när de var här i Linköping för några helger sen.
Ät inte min macka!
Lilla J satt vid mellanmålet idag och glömde bort att han hade ätit upp sin macka. Så han började leta och fråga efter den. Då drog kollegan till med att det var jag som hade ätit upp den, och jag hängde på och sa att visst var det jag. Han är en såndär tuff och verbal unge som man kan driva med. Det syndes på honom att han inte gick på den fullt ut, men han visste nog inte riktigt vad han skulle tro.
Eftersom hans macka då var borta så fick han ett knäckebröd istället, och när jag sträcker fram handen för att ta hans knäcke och ge honom mjukost på den så drar han den åt sig, tittar på mig och ropar:
-Ät inte min macka!
Eftersom hans macka då var borta så fick han ett knäckebröd istället, och när jag sträcker fram handen för att ta hans knäcke och ge honom mjukost på den så drar han den åt sig, tittar på mig och ropar:
-Ät inte min macka!
Planering eller barngrupp?
"Utbildade du dig till förskollärare för att sitta och planera eller?" frågade Henke igår när jag hade basunerat ut hur skönt det skulle bli att ha planeringsdag idag och slippa barngruppen.
Det är underbart skönt med kvalitetsdag. Då kommer kvalitetsteamet in och tar våra barn och så får vi planera en hel dag. Man kan prata ordentligt, utan att bli störd av blöjbyten, torkande av näsor eller tjutande ungar.
Man får massvis gjort, kan verkligen tänka till och planera ordentligt. Komma framåt med sin verksamhet.
Men det finns inte mycket som är mysigare än när man kommer in på avdelningen igen och ett barn ger en världens största smile och springer mot en för att ge en en stor kram.
Det är då man känner att man faktiskt gör skillnad i den ungens liv.
Så, nej, jag utbildade mig nog inte till förskollärare för att planera.
Det är underbart skönt med kvalitetsdag. Då kommer kvalitetsteamet in och tar våra barn och så får vi planera en hel dag. Man kan prata ordentligt, utan att bli störd av blöjbyten, torkande av näsor eller tjutande ungar.
Man får massvis gjort, kan verkligen tänka till och planera ordentligt. Komma framåt med sin verksamhet.
Men det finns inte mycket som är mysigare än när man kommer in på avdelningen igen och ett barn ger en världens största smile och springer mot en för att ge en en stor kram.
Det är då man känner att man faktiskt gör skillnad i den ungens liv.
Så, nej, jag utbildade mig nog inte till förskollärare för att planera.
Långväga släktingar...
Lilla Z och jag sitter och tittar i en bok där det inte är någon text utan bara bilder med massvis av detaljer.
Först hittar vi en ekorre, och efter en stund ännu en.
- Titta! Ekorren, och pappa ekorre! ropar Z.
Sen lägger han till:
-Och mamma ekorre bor i Pakistan!
Först hittar vi en ekorre, och efter en stund ännu en.
- Titta! Ekorren, och pappa ekorre! ropar Z.
Sen lägger han till:
-Och mamma ekorre bor i Pakistan!
Måndag, igen.
Så var det måndag, igen.
Men för ovanlighetens skull på sistone så känns det inte så tungt.
Dels för att det känns som att barngruppen äntligen börjar sätta sig lite nu. Det känns inte lika hysteriskt längre och både vi och barnen börjar bli mer vana.
Dels för att vi har planeringsdag imorrn vilket innebär en dag mindre i barngrupp den här veckan, underbart skönt!
Dels för att Henke och jag har haft en underbart lugn, skön och mysig helg.
Dels för att jag inte känner mig stressad den här veckan me hundra saker å göra.
Dels för att helgen som kommer är helt öppen,skönt att kunna göra precis som jag känner för.
Men just nu känner jag mig så trött, så trött och har gjort det hela dagen. En vända ner till tvättstugan och sedan blir det mys i soffan med min "braiga" bok. Kura under en filt, tända ljus och slappa.
Så var den måndagen slut,igen.
Men för ovanlighetens skull på sistone så känns det inte så tungt.
Dels för att det känns som att barngruppen äntligen börjar sätta sig lite nu. Det känns inte lika hysteriskt längre och både vi och barnen börjar bli mer vana.
Dels för att vi har planeringsdag imorrn vilket innebär en dag mindre i barngrupp den här veckan, underbart skönt!
Dels för att Henke och jag har haft en underbart lugn, skön och mysig helg.
Dels för att jag inte känner mig stressad den här veckan me hundra saker å göra.
Dels för att helgen som kommer är helt öppen,skönt att kunna göra precis som jag känner för.
Men just nu känner jag mig så trött, så trött och har gjort det hela dagen. En vända ner till tvättstugan och sedan blir det mys i soffan med min "braiga" bok. Kura under en filt, tända ljus och slappa.
Så var den måndagen slut,igen.
Lugn och rofylldhet i sin renaste form.
Helena, Elsa (som förresten fyller en månad idag) och jag skulle på promenad idag. Men självklart började det regna och efter ett tag öste haglet ner. Så då gick vi hem till dem och fikade med äppelpaj istället. Efter fikat ville Helena diska upp lite, så då fick jag hålla Elsa trots att hon var kinkig. Det gick riktigt bra och efter bara några minuter hade hon somnat på mitt bröst. Sen gick jag och satte mig tillrätta i soffan och Elsa låg där och snusade i 20 minuter innan hon vaknade och ville ha mat igen.
Det här mina vänner är lugn och rofylldhet i sin renaste form för mig. Det finns inte en möjlighet att känna sig stressad i en situation som denna.
En varm, gosig och alldeles avslappnad liten Elsa och jag.
Ja, jag vet.
Ja jag vet, uppdateringen har varit usel. Det beror på att jag har tokmyst med Henke och inte prioriterat bloggen. Nu har han precis gått mot stationen för att åka tillbaka till Växjö och jag ska just iväg på fotokursen som inte blev av förra söndagen, hoppas det inte regnar idag!!! Sen ska jag iväg på promenad med Helena och lilla Elsa som redan hunnit bli en månad! Ikväll kanske det blir lite uppdatering kära läsare, om inte i den här bloggen så kanske på den andra. Puss på er.
Föräldramötet, upplösningen.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag var sugen på kvällens föräldramöte. Jag skulle ljuga ganska grovt, för jag var verkligen inte sugen alls.
Men det var över förväntan och faktiskt riktigt trevligt och givande.
Det är mången gång jag suckat över att jag valt att arbeta i ett sådant område som jag har, med massvis med invandrarföräldrar. När man stått där i hallen och inte förstått varandra.Men när chefen säger två meningar som iledning på mötet så sätter mumlet sedan igång. Arabiska, persiska, assyriska, somaliska och kinesiska ska alla ha sina språk tolkade. Själv har jag agerat svensk/engelsk tolk till några vars tolkar inte kom i tid. Det är en riktigt häftig känsla, att höra alla dessa språk på en gång, och att folk kan göra sig förstådda när de kommer från olika världsdelar. På ett "helsvenskt" föräldramöte hade vi säkerligen fått 8 frågor om hur vi följer läroplanen. Här är man så glad över att man kan förstå varandra. Mötet hade en ny form där föräldrarna skulle diskutera olika frågor och stämningen blev glad och uppslupen. Fikat efteråt var trevligt och alla hade någon att prata med trots att vi hade arabiska, somaliska, svenska, persiska och kinesiska föräldrar där. Man har fått lära känna några föräldrar på ett annat sätt och det kändes tillfredställande att komma hem.
Nu har vi stökat över det för den här terminen, och faktiskt med ett leende efteråt.
Men det var över förväntan och faktiskt riktigt trevligt och givande.
Det är mången gång jag suckat över att jag valt att arbeta i ett sådant område som jag har, med massvis med invandrarföräldrar. När man stått där i hallen och inte förstått varandra.Men när chefen säger två meningar som iledning på mötet så sätter mumlet sedan igång. Arabiska, persiska, assyriska, somaliska och kinesiska ska alla ha sina språk tolkade. Själv har jag agerat svensk/engelsk tolk till några vars tolkar inte kom i tid. Det är en riktigt häftig känsla, att höra alla dessa språk på en gång, och att folk kan göra sig förstådda när de kommer från olika världsdelar. På ett "helsvenskt" föräldramöte hade vi säkerligen fått 8 frågor om hur vi följer läroplanen. Här är man så glad över att man kan förstå varandra. Mötet hade en ny form där föräldrarna skulle diskutera olika frågor och stämningen blev glad och uppslupen. Fikat efteråt var trevligt och alla hade någon att prata med trots att vi hade arabiska, somaliska, svenska, persiska och kinesiska föräldrar där. Man har fått lära känna några föräldrar på ett annat sätt och det kändes tillfredställande att komma hem.
Nu har vi stökat över det för den här terminen, och faktiskt med ett leende efteråt.
Föräldramöten.
Det är konstigt det där med föräldramöten.
Personalen suckar över att behöva ha dem.
Föräldrarna suckar över att behöva gå på dem.
Och ändå ska man ha dem?!
Jag har självklart blivit utnämnd till att prata på en del av mötet. Jag har inte förberett ett skit just nu, jag vet inte vad jag ska säga. Och jag orkar inte bry mig just nu heller. Imorgon är en annan dag...
Personalen suckar över att behöva ha dem.
Föräldrarna suckar över att behöva gå på dem.
Och ändå ska man ha dem?!
Jag har självklart blivit utnämnd till att prata på en del av mötet. Jag har inte förberett ett skit just nu, jag vet inte vad jag ska säga. Och jag orkar inte bry mig just nu heller. Imorgon är en annan dag...
Lanseringen!
Mitt tisdagstema har flyttat.
Minns ni den där fotobloggen jag skapade, som jag var så dålig på att uppdatera? Glöm den! Jag gillade den aldrig. Nej här kommer lanseringen av mitt nya projekt. Idag vill jag istället välkomna er till min nya hemsida! http://stinasfoton.zoomin.se är adressen.
Jag hoppas att det är något jag kommer att finna större intresse av att hålla vid liv, det känns redan mycket bättre än den gamla fotobloggen någonsin gjorde.
Kan passa på att fråga en liten fråga. Henke tyckte bakgrundsfärgen var tråkig, det kan jag hålla med om, men då är frågan vad jag ska ha för färg istället!? Citrongult drog Henke till med.... Vad tycker du? Vad ska jag ha för bakgrundsfärg?
Välkomna in, och kom ihåg att jag inte är riktigt klar med den ännu....
Minns ni den där fotobloggen jag skapade, som jag var så dålig på att uppdatera? Glöm den! Jag gillade den aldrig. Nej här kommer lanseringen av mitt nya projekt. Idag vill jag istället välkomna er till min nya hemsida! http://stinasfoton.zoomin.se är adressen.
Jag hoppas att det är något jag kommer att finna större intresse av att hålla vid liv, det känns redan mycket bättre än den gamla fotobloggen någonsin gjorde.
Kan passa på att fråga en liten fråga. Henke tyckte bakgrundsfärgen var tråkig, det kan jag hålla med om, men då är frågan vad jag ska ha för färg istället!? Citrongult drog Henke till med.... Vad tycker du? Vad ska jag ha för bakgrundsfärg?
Välkomna in, och kom ihåg att jag inte är riktigt klar med den ännu....
Nytt projekt.
Jag sitter med ett nytt projekt. Nästan hela eftermiddagen igår satt jag klistrad framför skärmen och pillade. Nu har jag suttit en bra stund ikväll igen, tänkt om lite, redigerat, ändrat lite nybörjartabbar... Snart ska jag lansera min nyhet, men inte riktigt ännu, jag vill bli nöjd först. Ge er till tåls...
Måndag igen.
Å så var det måndag igen.
Jag orkar inte ens klaga.
Den här veckan innebär tre öppningsdagar som medför att jag måste vara på jobbet kl 6, mån, ons, fre. Det är också föräldramöte på onsdag som i sin tur innebär att jag missar min tidiga dag, och fotokursen.
Som sagt, jag orkar inte ens klaga, jag bara går och gör det jag ska.
Det som dock gör att hela upplägget känns så mycket lättare, som ger mig ljusningen i tunneln det är att min kära pojk kommer till mig redan på torsdag! Sen har jag min korta dag på fredag, och så ska vi bara ha en underbart skön helg. Det är vad som keeps me going den här veckan.
Jag orkar inte ens klaga.
Den här veckan innebär tre öppningsdagar som medför att jag måste vara på jobbet kl 6, mån, ons, fre. Det är också föräldramöte på onsdag som i sin tur innebär att jag missar min tidiga dag, och fotokursen.
Som sagt, jag orkar inte ens klaga, jag bara går och gör det jag ska.
Det som dock gör att hela upplägget känns så mycket lättare, som ger mig ljusningen i tunneln det är att min kära pojk kommer till mig redan på torsdag! Sen har jag min korta dag på fredag, och så ska vi bara ha en underbart skön helg. Det är vad som keeps me going den här veckan.
Nödvändigt.
Melissa Horn.
Jag har upptäckt den underbara artisten Melissa Horn.
Fantastisk röst och brillianta texter.
Riktigt soft musik som jag lyssnar på konstant just nu.
Visade sig att hon spelar i Linköping den 18/11 och jag funderar starkt på att gå på den spelningen.
Någon som vill följa med?
Så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan
Vilken kanonkväll!
Vilken lyckad kväll det var igår!
God mat på restaurang, som jag dessutom blev bjuden på.
Kanontrevligt hemma hos Madde och alkoholen flödade.
När vi väl skulle ner på stan för å gå in på Palace var vi askalas, haha.
Som jag skrattade igår. Det var länge sedan jag skrattat så mycket! Flera gånger om skrattade jag så tårarna rann, helt underbart.
Kvällens ångringar:
Att jag inte tog med några skoskavsplåster! Men söta Christian fixade plåster till mig.
Att vi inte bestämde att vi skulle sova hos Christian istället för hos Madde, så jävla långt de va å gå hem!
Kvällens roligaste:
Att jag var fullare än jag varit på evigheter, ibland kan de faktiskt vara jäkligt befriande, haha.
När Marie blev så jävla rädd för en kille som sa "ursäkta" till henne när han skulle gå förbi att jag trodde jag skulle falla i hög av skrattanfall.
När Marie trillade ur sängen.
Kvällens bästa citat:
Jaha, så du bor här vid kvinnomottagningen, när du ser dem gå in där på mottagningen, tänker du gravid eller klamydia då?
Visst är det lite synd om oss? Ja, det durrar i mina ben så trött är jag.
Det är så jobbigt med mina tår, det känns som att naglarna är för stora för tårna.
Mållös.
Min kollega är 28 år, rökare, sockerberoende och så pratade vi om motion och träning häromdagen. "Jag kanske går en promenad i veckan eller något, sa hon då, jag hatar att träna".
"Då borde du kolla på veckans avsnitt av Dr Åsa sa jag, det handlade om en tjej som var ungefär som du, och hon hade motion som en 53 åring. "
"Ja men det gör inte mej någonting, svarade hon, jag menar, jag ska inte ut och springa eller nåt så vad ska jag med bra motion till?"
Det är inte ofta jag blir mållös. Men då blev jag det. Resonerar man så när det gäller sin hälsa så är vi så milslångt ifrån varandra i värderingar att det finns inget jag kan säga.
Hate to say told you so när du får en hjärtinfarkt vid 41 års ålder....
"Då borde du kolla på veckans avsnitt av Dr Åsa sa jag, det handlade om en tjej som var ungefär som du, och hon hade motion som en 53 åring. "
"Ja men det gör inte mej någonting, svarade hon, jag menar, jag ska inte ut och springa eller nåt så vad ska jag med bra motion till?"
Det är inte ofta jag blir mållös. Men då blev jag det. Resonerar man så när det gäller sin hälsa så är vi så milslångt ifrån varandra i värderingar att det finns inget jag kan säga.
Hate to say told you so när du får en hjärtinfarkt vid 41 års ålder....
Min bror och jag.
Idag fyller min lilla bror 22 år!
Jag ringde honom imorse och grattade honom och imorrn blir det firande i Norrköping. Presenten ligger här inslagen, jag, Josse och Mira har valt med omsorg.
Min bror och jag har alltid kommit så bra överens. När vi var små och kusinerna höll på att klösa ögonen ur varandra så småtjafsade vi två litegrann, röt någon gång och sen var vi sams. Vi lekte tillsammans och hittade på saker. Sedan kom den där perioden när jag växte ifrån honom genom att börja på högstadiet och gymnasiet och han var ju tre år efter. Efter det flyttade jag till Oslo och Malmö, och då var det liksom svårt att hålla kontakten. Men nu har vi växt ifatt varandra igen och sedan jag flyttade till Linköping så ses vi oftare än någonsin. Jag vet inte om jag tror på att blod är tjockare än vatten i den bemärkelsen, men vi trivs i varandras sällskap och det är så okomplicerat. (och ja, jag har varit med och skämt bort honom).
Jag vet att han alltid skulle ställa upp om det var något, och han är den person här i världen som jag skulle kunna dö för.
Grattis på födelsedagen min lilla bror!
Jag ringde honom imorse och grattade honom och imorrn blir det firande i Norrköping. Presenten ligger här inslagen, jag, Josse och Mira har valt med omsorg.
Min bror och jag har alltid kommit så bra överens. När vi var små och kusinerna höll på att klösa ögonen ur varandra så småtjafsade vi två litegrann, röt någon gång och sen var vi sams. Vi lekte tillsammans och hittade på saker. Sedan kom den där perioden när jag växte ifrån honom genom att börja på högstadiet och gymnasiet och han var ju tre år efter. Efter det flyttade jag till Oslo och Malmö, och då var det liksom svårt att hålla kontakten. Men nu har vi växt ifatt varandra igen och sedan jag flyttade till Linköping så ses vi oftare än någonsin. Jag vet inte om jag tror på att blod är tjockare än vatten i den bemärkelsen, men vi trivs i varandras sällskap och det är så okomplicerat. (och ja, jag har varit med och skämt bort honom).
Jag vet att han alltid skulle ställa upp om det var något, och han är den person här i världen som jag skulle kunna dö för.
Grattis på födelsedagen min lilla bror!
Min bror och jag
vi har kramats av samma mamma.
Min bror och jag,
har gått från vått till torrt och lärt
oss skilja katt från hund.
Min bror och jag.
Pontus & amerikanarna.
Envis som en gammal get.
"Du är envis som en gammal get Lotta" säger Lotta på Bråkmakargatans pappa. Det är ett uttryck som stämmer bra även på lilla mig, jag är envis som en gammal get!
Envishet behöver inte vara en smickrande sida alls, jag vet med mig om att jag kan bli dum å hålla på mitt bara för jag har så svårt att ge med mig. Men när man har ett arbete som jag så är envishet en alldeles lysande egenskap.
Igår tyckte inte lilla M. att han skulle sova. Han har klurat ut att om man skriker i högan sky så slipper man ligga i "sovrummet" med de andra barnen och får kanske göra något kul istället.
Men icke. Den tron bestämde sig Stina igår för att ta ur honom. Han var envis, men jag var envisare. Så ungen skrek och skrek, och jag höll och höll. Ignorering är ett av de allra bästa verktygen. Efter en timmas skrik, läsande i bok och ålande som en mask så somnade lilla M. i mina armar. Skam den som ger sig! Idag var det dags för samma procedur, och hör och hämpnad gick det så mycket lättare idag. Allt tack vare min envishet igår.
"Du är envis som en gammal get Stina". Tack, det tar jag som en komplimang.
Envishet behöver inte vara en smickrande sida alls, jag vet med mig om att jag kan bli dum å hålla på mitt bara för jag har så svårt att ge med mig. Men när man har ett arbete som jag så är envishet en alldeles lysande egenskap.
Igår tyckte inte lilla M. att han skulle sova. Han har klurat ut att om man skriker i högan sky så slipper man ligga i "sovrummet" med de andra barnen och får kanske göra något kul istället.
Men icke. Den tron bestämde sig Stina igår för att ta ur honom. Han var envis, men jag var envisare. Så ungen skrek och skrek, och jag höll och höll. Ignorering är ett av de allra bästa verktygen. Efter en timmas skrik, läsande i bok och ålande som en mask så somnade lilla M. i mina armar. Skam den som ger sig! Idag var det dags för samma procedur, och hör och hämpnad gick det så mycket lättare idag. Allt tack vare min envishet igår.
"Du är envis som en gammal get Stina". Tack, det tar jag som en komplimang.
Utifall om att...
Utifall om att du kanske en dag helt plötsligt tänker att "åh vad jag skulle vilja ge Stina ett tillbehör till hennes kamera" så önskar jag mig:
- Ett uvfilter till mitt andra objektiv
- Ett stativ
- En extern blixt
- Motljusskydd
Allt utan inbördes ordning, och detta till att börja med förstås, det är inga problem med att fylla på listan om den skulle ta slut...
Say cheese.
Idag är det dags för fotografering på jobbet. Ni vet det där fotot man tog varje höst när man var liten. Synen på fotots vikt har förändrats lite sedan dess.
Jag minns när jag gick i typ femman, man hade bestämt i flera veckor i förväg vad man skulle ha på sig och på morgonen stod man i evigheter för att få till den där perfekta luggen. Ni minns den där "vågen" till lugg som var så populär ett tag. Man tränade leenden och valde halsband med omsorg, skolfotot var ju årets viktigaste händelse nästan.
Idag har jag stigit upp och går runt i träningskläder. Jag tänker sminka mig å fixa håret lite snabbt på jobbet för var tjänar det till att göra ifall det ändå regnar på vägen dit. Ännu har jag inte bestämt mig för vad jag ska ha på mig, känns som det kvittar lite. Jag kommer antagligen att sitta ner med en unge i knät och och ser man ändå inte vad man har på sig. Vet inte om vi ska ta enskilda småfoton, men i så fall så kommer man ju ändå bara att se någon decimeter av tröjan upptill. Räcker med att se till att det inte är en tröja med fläckar eller en färg som gör att jag ser ut som en gris.
Nu är det tandborstningsdags och snart är arbetsveckan slut...
UPDATE: Fy fan! Så jobbigt det var! Ungar som inte kom, ungar som tjöt, föräldrar som inte kan hålla sig undan, å en bild som blev jäkligt halvtaskig. Hata fotograferingar.
Jag minns när jag gick i typ femman, man hade bestämt i flera veckor i förväg vad man skulle ha på sig och på morgonen stod man i evigheter för att få till den där perfekta luggen. Ni minns den där "vågen" till lugg som var så populär ett tag. Man tränade leenden och valde halsband med omsorg, skolfotot var ju årets viktigaste händelse nästan.
Idag har jag stigit upp och går runt i träningskläder. Jag tänker sminka mig å fixa håret lite snabbt på jobbet för var tjänar det till att göra ifall det ändå regnar på vägen dit. Ännu har jag inte bestämt mig för vad jag ska ha på mig, känns som det kvittar lite. Jag kommer antagligen att sitta ner med en unge i knät och och ser man ändå inte vad man har på sig. Vet inte om vi ska ta enskilda småfoton, men i så fall så kommer man ju ändå bara att se någon decimeter av tröjan upptill. Räcker med att se till att det inte är en tröja med fläckar eller en färg som gör att jag ser ut som en gris.
Nu är det tandborstningsdags och snart är arbetsveckan slut...
UPDATE: Fy fan! Så jobbigt det var! Ungar som inte kom, ungar som tjöt, föräldrar som inte kan hålla sig undan, å en bild som blev jäkligt halvtaskig. Hata fotograferingar.
