Jag är dum i huvudet igen.
Inget ställe har någonsin fått mig att känna mig så dum i huvudet som Malmö Högskola.
När vi skrivit klart vårt arbete ska vi publicera det på nätet på en sida som heter Muep. På examinationsdagen pratade lärarna om man var tvungen att publicera där eller om det var frivilligt. Med andra ord tror man ju då att man kan publicera det lite när man vill bara man gör det.
Men så var tydligen inte fallet. Man var tydligen tvungen att publicera det innan examinatorn kan rapportera in poängen. Var i hela fridens namn står det? Vem har sagt det? Hur ska man kunna veta det utan att det står någonstans?
Idag råkade jag läsa ett mail jag fått från min examinator för flera veckor sedan att han saknade min publicering i muep, och utan den kunde han inte rapportera mina poäng. Nu kommer det inte bli gjort på flera veckor för alla har semester. Med andra ord kommer jag inte få ut mitt examensbevis tills jag ska börja jobba, vilket kommer leda till strul med sättningen av min lön.
Jag är tydligen grymt dum i huvudet.

Idag var det tur jag inte skulle jobba morgon för jag var helt väck. Ställde klockan på 7.15 men kom upp först kl 8 och då tvingade jag upp mig själv. 
Man hinner inte göra så mycket innan jobbet när man börjar vid 14, men jag ska fixa lite med att skruva fast handtagen på min byrå och sådana saker. Sedan ska jag nog lägga mig å läsa lite i min bok, den är jättebra men jag hinner ju inte läsa i den! Och när jag väl har tid att läsa i den så har jag glömt den på jobbet... Men nu med idag har jag bara tre jobbdagar kvar! Det ska bli skönt för jag känner verkligen att jag behöver lite semester innan allvaret börjar på riktigt om bara 3 veckor! Det är helt sjukt vad tiden går!!!
Men även om det ska bli skönt att snart få sluta jobba så känns det lite sorgligt också. Jag har trivts jättebra i sommar och några av de boende kommer jag att sakna jättemycket!
Nähe, dags att ta tag i sin dag ordentligt kanske då ja...

I fredags så fick vår lilla sjuka tant då äntligen lämna den här världen för nästa. Så skönt att det inte tog längre tid än det gjorde ändå.
Det känns lite speciellt eftersom just den här tanten har varit med ända sedan jag började jobba på hemtjänsten för tre somrar sedan. Hon var en såndär tant som man gick till med skräckblandad förtjusning på något sätt eftersom hon var väldigt speciell ibland med sina egna rutiner som skulle göras på ett visst sätt. Hon hade också århundradets tajtaste stödstrumpor och att få på dessa var en kamp. Men just därför kommer man alltid att minnas henne och hon var en sådan som visade att hon tyckte att man var bra, på sitt eget lilla sätt. Alltid när man var där på kvällen så fick man ta en kall nektarin i kylskåpet,om hon gillade det man hade gjort.
Ja en speciell tant det var det, Vila i frid lilla Greta.

Javisst blev det som jag trodde, resursen ringde i fredags. Så nu ska jag hoppa in och jobba ikväll, men det är bara mellan 16.15 till 21.15 så det känns som ett helt okej pass att ta extra.
Helgen har varit jättemysig! Ordentligt party i fredags med lagom fylla och trevligt folk, träffade en del som det var väldigt länge sedan jag såg.
I lördags gick Tessan, jag och Agaton på stan, tog det lugnt, åkte till stallet och hade det skönt. På kvällen blev det sedan en tur till Jesper och en kortis till stan i nyktert tillstånd. Hem vid 24 tiden å sen sov vi väldigt gott inatt. En väldigt mysig helg har vi haft, lugn men ändå med en del att göra.
Kameran har använts flitigt den här helgen, massor med bilder har det blivit och då är det inte en enda partybild. I veckan kommer det ut fler bilder så fort jag photoshopat till dem som jag vill ha dem. Men tills dess så kommer en av helgens bästa bilder som jag redan fixat till, visst är den underbar!

Idag ringde min väckarklocka klockan 7.00, bara för att jag skulle kunna stänga av den å snooza!
För första gången på 6 dagar behövde jag inte gå upp kl 5.30! Idag och hela helgen är jag nämligen ledig! Så jäkla gött, och till på köpet på hela vishelgen!
Det var inte alls planerat, jag visste inte ens vilken helg vis var, det föll sig väldigt praktiskt bara. Dessutom ska jag inte åka till Växjö så för en gångs skull denna sommar kan Stina festa! Woho! Ikväll blir det förfest hos Ted å sen ner till stan och det med många av mina favoritpojkar och Tessan. Imorrn blir det förfest hos Jesper. Det ska bli så jädra skoj! Synd bara att inte lilla Jenny kunde följa med, men jag förstår att hon måste ha lite kärlekssemester också, man måste vårda kärleken.
Så idag ska jag gå runt å plocka här hemma, packa och göra en riktig skönhetsgenomgång.
När jag jobbar går jag runt i mina oformliga men praktiska jobbkläder med mitt halvsmutsiga hår i en knut (det är ohygieniskt att ha håret utsläppt). När jag kommer hem från jobbet kryper jag i mina mysbyxor och en munktröja i mitt fortfarande halvskitiga hår.
Nu ska jag raka benen, göra hårinpackning, plocka ögonbrynen, måla naglarna (man får inte ha målade naglar när man jobbar för bakteriernas skull) och verkligen fixa till håret ikväll och sminka mig på sättet jag fick lära mig på Makeup store (lite smygreklam till dem där). Ska bli skönt att få känna sig lite fin för ovanlighetens skull!
Och förresten, ringer resursen i helgen, vilket jag nästan räknar med, så är jag upptagen....

När man jobbar inom äldrevården så blir man förespråkare för aktiv dödshjälp, åtminstone har jag blivit det.
Många verkar anse att det bara är ett så långt liv som möjligt som räknas, ju längre desto bättre. Jag håller inte alls med, jag anser att det är livskvaliteten i livet som ska avgöra.
Ibland får jag känslan av att vi har en för bra sjukvård i Sverige där man räddar personer till livet som inte borde räddas. För är det ett liv att sitta med långt framskriden Parkinson, inte kunna röra dig och inte kunna säga ett ord som människor förstår? Kan man kalla det värdigt att stoppa i den personen bromsmediciner? Är det ett liv att vara med i en olycka där hälften av din hjärna förstörs, du kan varken prata, röra dig eller förstå, men du kan andas. Borde man rädda en sådan person?
Jag vill mycket hellre leva tills jag blir 80 år och leva ett friskt liv till dess, än att leva tills jag blir 98 och knappt vara kontaktbar i slutet. När du är 98 kanske till och med dina barn har dött av åldersom innan dig, och knappt en enda av dina vänner lever längre.
För mig lever inte en person bara för att denna andas, den lever när den själv känner att den vill fortsätta att leva och har bra förutsättningar för att göra det.
Därför tror jag på aktiv dödshjälp.
En av våra tanter på jobbet har nu blivit mycket sämre på bara ett par veckor. Hon är snurrig, rädd, har ångest, ont överallt och upprepar själv att hon inte längre vill leva. Idag orkade hon knappt prata och skrek som en stucken gris av smärta och ångest när vi la henne lite mer på sidan, detta trots att hon nu får gå på morfin.
I det här tillfället vill jag bara ge henne en spruta och se henne somna in lugnt och fridfullt. För det hon har nu är inte liv, det är en lång, utdragen och fruktansvärd död. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi inom en snar framtid, helst bara ett par dagar, kommer in på morgonen och så andas hon inte längre. I det fallet är inte döden någon otäckt, det är en befrielse.

Det är framförallt två saker som jag ser fram emot nu när studentlivet är förbi och jag ska bli vanlig arbetande människa. Första saken är tillgången på mer pengar!
Jag kommer ha bra mycket mer pengar att röra mig med framöver än vad jag haft hittills. För den sakens skull så tänker jag inte alls bli någon shopoholic, nej jag ska spara en hel del. Viljan att ha en bil börjar växa sig starkare och starkare, och för att kunna köpa en så måste jag spara pengar. Dessutom kommer det att bli ganska höga pendlingskostnader och annat som medföljer att inte vara student med allt inbakat i hyran.
Men det jag ser fram emot är att kunna unna mig lite mer. Att kunna göra mer saker jag tycker är kul, som att gå på konserter, bio osv. Och att kunna köpa mig fina blommor när jag känner för det och kunna handla mer på panduro och sådana saker.
Den andra saken jag ser fram emot är tid!
Visserligen har man inte så mycket fritid när man jobbar 100%, men den fritid man har är å andra sidan helt fri! Att kunna sätta sig och läsa sin skönlitterära bok, sticka å träna eller måla å pyssla utan att ha känslan hängande över sig att man borde plugga, att man borde göra något annat.
De sakerna ser jag fram emot.

För ett tag sen, i midsommarhelgen var det visst, så var jag klantig på jobbet och körde över min egen fot framifrån med en rullstol med en gubbe i. Det resulterade i att fotstödet fullkomligt manglade min vänstra stortå. Det gjorde så j*vla ont!
Efter en stund vågade jag äntligen ta av mig strumpan för att titta, jojomen, nageln var spräckt rakt igenom ända ner till nagelbandet. Nu kommer jag inte kunna gå normalt på två veckor minst tänkte jag, men efter några dagars haltande så gick det faktiskt över fortare än väntat.
I fredags satt jag och studerade nageln lite och tänkte att det gick ju ändå riktigt smärtfritt, och nu var det ju bara för nageln att växa ut igen så var det inte mer med det.
Så ska man aldrig tänka!
Senare på dagen skulle jag nämligen bara springa upp lite snabbt och borsta tänderna, lite för snabbt visade det sig. Jag lyfte inte foten ordentligt och PANG!
Jag sjönk ihop i en liten ylande hög överst på trappan eftersom jag slagit i foten i översta trappsteget. Givetvis var det vänster stortå som råkat mest illa ut.
Mamma och Daniel som hört tjutet kom skrattande och undrade hur det gått. Vi har väldigt höga trösklar i vårt hus så när man hör att folk plötsligt skriker till så förstår man att det är islagna tår det handlar om, man skrattar liksom av igenkännande och medlidande. Så mellan skrattet och tårarna som rann så tittade jag på min stackars tå.
Nu var det inte längre bara för den att växa ut, för en del av nageln saknades. Högra delen av den var avsliten på mitten, medan den vänstra är så lös att den fladdrar. Det enda som gör att den faktiskt sitter fast på tån är nagelbandet.
Efter konsultation med mamma, bror och min tånagelsexpert till pojkvän (han kan inte räkna antalet avtrillade tånaglar till följd av fotbollsspel) så beslutade jag mig för att den inte skulle dras bort utan få trilla bort själv.
Så nu i min väntan på en tånagel mindre så får jag lite av samma känsla som när man var liten och hade en lös tand. Man går å pillar på den, vickar på den, tittar på den och bara väntar på att den ska trilla av. Men man är inte tillräckligt otålig för att slita bort den, för det skulle göra lite för ont. Så man väntar å väntar, för man vill ju såklart lägga den i ett glas vatten så att tandfen kommer! Men det är här likheterna mellan tånageln och tanden tar slut, det finns ju ingen tånagelsfe! Varför frågar jag mig? Varför har vi inte en fe för varje kroppsdel?

Min blogg blir som sagt lidande under sommaren, främst för att jag nästan aldrig ens har datorn igång. Det finns liksom så mycket annat att göra!
Idag har jag den på av den enkla anledningen att vi ska ha "myskväll" på jobbet med gamlingarna, då ska man hitta på något lite extra, så vi skrev ihop en liten enkel frågesport.
Om ni inte visste det innan så invigdes Horns nuvarande kyrka 1754 och en grävling är dräktig i 9-10 månader. Man lär sig något nytt varje dag.
Nu åskar det här, dags att stänga av datorn!

Jag har fått en ny hangup på en låt.
Det är inte någon ny hip låt utan en gammal som Henke spelade för mig när han masserade mig häromdagen.
Anna Ternheims French Love (Naked version), den är så underbart vacker.
Pianospelet får nästan håret att ställa sig upp på mina armar i rysningar av välbehag, inte mycket slår ett vackert pianospel. Till på köpet har de fina stämmor ibland med. Jag spelar om och om igen och sjunger med i franska ord jag inte vet vad de betyder. Nu blir det till att lyssna in sig på mer Anna Ternheim hos fröken Wilén.

Jag får fan spunk på Malmö jävla Högskola.
För att jobbet ska kunna sätta min lön i augusti så måste jag få ut mitt examensbevis, och Malmö högskola har ju bara en liten handledningstid på 5 veckor för att göra det. Så alltså måste jag fixa det nu. Dock har jag inte fått in alla mina poäng i Ladok ännu trots att det är minst två veckor sedan min examinator sa att han skulle rapportera.
Då jag pratade med en tant i förra veckan sa hon till mig att ringa Studeradeexpeditionen för att prata med dem.
Jag går in på Mahs hemsida och tittar, jag kopierar och citerar:

Öppettider under sommaren 2008
From V26 tom V29 10-12
From V30 tom V33 är Studerandeexpeditionen helt stängd.
Vid akuta ärenden kontakta studieadministratörerna i B230.
Under V26 tom V31 har vi telefontid 10-12. Ring då via Malmö högskolas växel på 040-665 70 00.

Vad jag vet så är det vecka 27 nu och alltså ska de ha öppet, så jag ringer 10.20 idag till växeln. Men enligt växeltanten har studerandeexpeditionen stängt till 4 augusti. SKÄMTAR NI ELLER!!!???
Istället kunde jag bli kopplad till studievägledarna, så jag gick med på det. Men efter 20 min i telefonkö la jag på.
Jag blir så jävla lack!
Nu har jag skickat in pappret och hoppas på att det ska ordna sig ändå (vilket jag inte tror). Får prova å ringa imorrn igen å se om de e nån skillnad, kanske tanten i växeln fattade fel?
Det är inte jag som gjort fel denna gången och ändå är det jag som får lida för det och som får reda upp skiten. Gullet påminde mig idag om att jag snart är färdig me Malmö Högskola. Tacka faan för det, den dagen som examensbeviset dyker upp här ska jag fira med champagne (trots att jag inte ens gillar det) bara för att jag inte behöver ha mer att göra med dem någonsin.
Malmö jävla högskola kan ta sig i arslet.

Inte känns det speciellt somrigt just nu när jag sitter inne i långbyxor och långärmad och skriver medan molnen hopar sig utanför fönstret. Men här kommer en bild på när det fortfarande var sommar!
Jordgubbar, blommor, tårta och grönt gräs i solsken, det är väl sommar om något!

Satt och tittade lite på tv imorse när jag åt min frukost, råkade hamna på barnkanalen och där var han, Fåret Shaun! Det programmet är så jädra ballt!!! Avsnitt som är asbra gjorda, fyndigt och tuffa animationer!

Går in här och titta på några avsnitt så får ni se!

Strategin är att göra det praktiskt och logiskt.
Att tänka praktiskt och logiskt om i vilken kartong man ska lägga vad och hur man ska dela upp det för att det inte ska bli för tungt att bära.
Aldrig har det gått så fort för mig att packa, man stoppar i sak efter sak, utan att reflektera över vad det är.
För börjar man tänka efter börjar man gråta.
"Ja den här grejen hittade vi ju när vi var iväg på det, eller den här bilden tog vi ju när vi hittade på det där. Nu kommer det aldrig bli samma sak igen."
Att tänka att rummet bara är ett rum som inte betytt något utan bara ett ställe som jag haft mina saker i. Tänk så snabbt man kan förändra ett ställe, efter några timmars packning ser rummet, som Henke sa, dött ut.
Börjar man tänka på allt roligt man gjort där som man aldrig mer kommer att göra just där så trillar tårarna ner för kinderna.
Jag orkar inte gråta nu, jag kommer att gråta sen, så jag hejdar och torkar bort den lilla tår som letar sig ner för kinden och återgår till min strategi.
Jag packar ner mitt liv och tänker praktiskt och logiskt.

Igår morse kl 7.10 ringde resursen "Hej, förlåt att jag ringer så tidigt, jag bara undrar om du skulle kunna jobba några timmar idag?" Fatta vad gött det var att kunna säga : "Nej tyvärr, jag befinner mig i Växjö så det går inte"
Helgen har varit jätteskön! Samarkand, god mat, mys, promenader och trevligt sällskap av Josse å gullet gör under för själen. Har även hunnit packa en hel del faktiskt. Eftersom jag inte börjar förrän kl 14 imorron så bestämde jag mig för att stanna kvar i Växjö ikväll och åka hem imorgon bitti, vilket ger oss en hel extra myskväll! Nu ska gullet å jag se på EM finalen med chips å dip!

Damen på 206 larmade en dag, vi kan kalla henne Lisa. Lisa kan bli väldigt snurrig i bollen för att uttrycka det milt.
När jag kommer in i rummet sitter Lisa i sin rullstol på vänster sida av sängen, samma sida som sängbordet med hennes telefon står på. Anledningen till att hon larmat var att hon satt på fel sida om sängen för att kunna höra i telefonen. Hue? Jag försökte förklara att hon visst satt på rätt sida, men lögn att budskapet gick fram. Hon skulle höra mycket bättre om hon fick flytta till andra sidan sängen.
Jag försökte då i nästa fas förklara för henne att det inte spelar någon roll vilket sida hon sitter på, bara vilket hand hon håller luren med. Men inte kunde man lura henne inte, hon satt på fel sida.
Jag bytte strategi till att förklara att om hon satt på höger sida om sängen så skulle hon inte nå telefonen när den väl ringde eftersom den stod på bordet på vänster sida om sängen. jag till och med gick fram och visade. Men icke, hon hade ju gjort så förut, och då hade det ju fungerat.
Hon var helt övertygad om att jag bara inte ville förstå, för jag måste ju förstå, hon vet ju att jag är smart. Tålamodet börjar långsamt att tryta, men man räknar sakta till 10 i huvudet.
Nästa steg från min sida var att föreslå att hon kunde få flytta till höger sida så kunde jag sätta telefonen i sängen så skulle hon både sitta på rätt sida om sängen och ändå nå telefonen. Hon kunde dock inte förstå varför, hon hade ju suttit på höger sida om sängen med telefonen på vänster förut och det hade ju fungerat.
Jag lovar att vi dividerade detta fram och tillbaka i flera minuter tills hon äntligen gick med på alternativet att sitta på höger sida och ha telefonen på sängen.
Jag sa hej då till Lisa och gick ut genom dörren.
Efter en stund larmar hon igen och jag går dit. När jag kommer in sitter hon med telefonluren i handen och jag frågar om hon pratat färdigt nu? Näe säger hon, det är ingen som har ringt medan jag har suttit såhär....

Nu sitter jag nere i Växjö i gullets lägenhet och väntar på att han ska komma hem från sin fotbollsmatch. Jag ska nu vara ledig två dagar i rad, det känns som rena semestern! Två hela dagar! Plus att jag inte börjar förrän kl 14 på måndag.
Hade fått ett lönepapper hit ner till Växjö, det blev jag förvånad över för jag hade inte förväntat mig någon lön denna månaden.... Antagligen är det för att de numera går automatiskt via Besched, men varför ska vi i så fall ändå fylla i våra lönelappar??? '
Aja, oavsett var det en mycket trevlig överraskning att över 9000 kr hade trillat in på mitt konto för bara 3 veckors arbete!
Men jag ska inte röra dem mer än att jag kanske köper mig ett par nya löparskor imorrn (de jag har är väldigt trasiga nu)  om jag skulle hitta några. Och kanske jag unnar mig (oss) lite extra god mat. Annars ska pengarna sparas till flytten, det finns mycket fina saker på Ikea som jag vill ha och ska jag nu äntligen göra slag i saken och investera i en ny 120 säng så ryker halva utbetalningen bara där....
Sedan finns det ju också framtida dubbla hyror att betala och sådant kul.
Nej, nu ska jag lägga mig framför tvn tills gullet dyker upp vilket borde vara när som helst.
Imorrn blir det Samarkand med gullet och söta Josefine som också är här i helgen. Lite shopping, matlagning å så ska Henke på lägenhetsvisning. Jag ska ha det så skönt med mitt trevliga sällskap på min lediga dag!