Den vitsiga slogan hittade studieförbundet vuxenskolan på för några år sedan, och jag tycker faktiskt att det är ganska fyndigt. Det leder mig in på vad det här inlägget skulle handla om.
Studiecirklar är något som är grymt underskattat tycker jag. Jag gick på några när jag gick på gymnasiet i akvarellmålning och de gjorde mig en del bättre. Det bästa med den kursen var väl också att man verkligen tog sig tid till att måla, vilket man sällan gör annars.
Nu när jag börjat jobba, tjänar lite mer pengar och har lite mer fritid så började jag fundera på om jag inte skulle ta och gå en studiecirkel. Mamma och jag började diskutera det och när hon undrade om det inte fanns något jag skulle kunna tänka mig så svarade jag ganska snabbt, jo, jag skulle vilja gå en kurs i Photoshop. Det är något som jag gått och grunnat över länge. Som det är nu så kan jag lite, ytterst lite, som jag har lärt mig själv i stort sett. Men jag tycker det är kul att fota och redigera mina bilder och kunde jag lite mer så skulle det vara ännu roligare, att kunna det ordentligt liksom.
Så jag började leta efter sådana kurser på nätet, men hittade inget. Sen damp det ner en tidning i brevinkastet för ett par veckor sedan för Folkuniversitetet. Jag tittade i den men inte heller där kunde jag hitta någon sådan kurs. Så en dag efter jobbet satte jag mig och bläddrade igenom hela tidningen bara för att se vad som fanns. Och där var den. Jag hade tittat på fel ställe. Där hittade jag en grundkurs i Photoshop!
Så nu har jag ringt och anmält mig, i månadsskiftet sept/okt börjar den och håller på i 7 veckor. Det är något som jag verkligen ser fram emot, något som jag verkligen känner att jag kan ha användning av! Så nu ska jag nog gå upp och hämta kameran och gå ut i det fina vädret och skapa mig lite material till min kommande studiecirkel!

Jag kan tycka det är skönt med oplanerade helger med jämna mellanrum, för att bara få göra spontana saker. Men när de oplanerade helgerna blir flera på rad och man egentligen inte valt dem, det har bara blivit så, då är det inte kul längre. Nu, nu har jag dock flera helger i rad planerade! Det känns så skönt!
Nu i helgen är det hemtur och party i Örsåsa som gäller och sedan väntar flera helger i rad med Växjöresor, kräftskivor och inflyttningsfester. Gött! Bara roliga saker! På något sätt känns det som att mina planerade helger tyder lite på att jag håller på att få ordning lite på mitt liv...

Igår bjöd jag kusinerna som bor här i stan, med mig är vi fyra stycken, på inflyttningsfika. Så jädra roligt vi hade! Vi bara satt och pratade skit och fnittrade i flera timmar. När de gick hem var jag helt hög på fnitter. Gott fika (som jag fixat själv, tack Josse för de jättebra receptet!) trevligt sällskap och samtal, det kan göra en riktigt bra kväll. Vi har redan bokat in nästa som ska bli hos Marie. Det visade sig även att Emma köpt träningskort på samma ställe som jag ska börja! Yes! Då har jag sällskap till boxpassen! Om vi har tur får vi över Marie och Lisa dit också.... En riktigt trevlig kväll var det igår, nu väntar en förhoppningsvis trevlig helg!

Ett ganska knepigt tema idag tyckte jag. Men jag valde att ta den här bilden som jag haft med på bloggen innan men inte på tisdagstemat. Motiveringen är att det är en ganska ny uppfinning om man ser till hur länge den har funnits i jämförelse till hur länge människan har existerat. (Och tacka gud för den uppfinningen som är oumbärlig för mig och som jag använder varje dag.) Men å andra sidan är detta nog vad vi skulle kalla en ganska gammal sadel om vi blev tillfrågade. Jag gillar bilden, den är rätt tuff tycker jag, därför blir detta dagens tisdagstemabild!

Yeay! Jag har semester! Inte idag och ingen inbokad framöver heller, men jag har semesterdagar! Jag trodde nämligen att jag inte skulle ha alls många semesterdagar eftersom jag jobbat så himla kort tid. Men så igår började vi prata om sånt på avdelningen och min kollega trodde att jag nog visst skulle ha några. Så idag när jag var uppe på expeditionen så frågade jag vår löneassistent (jag ska kunna kolla sånt själv, ja har bara inte stenkoll på systemet DAM ännu) och det visade sig att jag har 11 dagar att ta ut!
Kors! Så gött! Några av dem kommer jag att lägga i mellandagarna vid jul för att få lite längre ledighet. Men jag kommer ändå att ha över att ta ut av under hösten för i januari får jag nya igen och att hålla på och spara är inte lönt för då får man lätt så himla många helt plötsligt. Det öppnade liksom lite nya dörrar... Allra skönast skulle vara att lägg 5 på raken och åka utomlands en vecka med gullet. Tyvärr kommer nog det att bli knepigt eftersom jag måste lägga in om semestern ett tag innan och då har vi inte koll på vad Henke har i skolan. Dessutom går tiden så himla fort! I nästa vecka är det redan september! Men visst vore det gött.... *suckar drömmande* Det är mindre än ett halvår sen vi var på Cypern men det känns som evigheter. Det har hänt så otroligt mycket sedan dess så det är inte klokt. Men även om det inte blir nu snart, och kanske inte ens med gullet (hur kul vore det inte å dra iväg på en resa med mina gulliga tjejer!) så ska jag utomlands inom ett år igen, det ska jag bara....

Måndag: Jobb 7-19, i 12 timmar med andra ord!
Tisdag: Jobb 9-17, eventuellt kolla upp gymkortet på kvällen
Onsdag: Kvalitetsdag med jobb 6-? senast 15 iaf, eventuell date med Jenny på eftermiddagen
Torsdag: Jobb 7.30-15.30, bjuda kusinerna på fika kl 19
Fredag: Jobb 9-17, åka hem till skogen så snart som möjligt efter det
Lördag: Softa, party och Örsåsa!
Söndag: Bakis och återtur till Linköping.

Den här veckan känns en aning häktisk, men kul!

I lördags fick ja först veta att de inte kan fixa mitt bredband. Sen när jag kom hem märkte jag att mobilen hamnat i samma fack som nagelfilen och legat där och skavt med ett fett streck över hela displayen som resultat. Då blev jag jäkligt sur! Så med lite påspädning av dåligt väder, trötthet och vädervärk så ville jag bara ligga kvar i soffan å tjura hela dagen och när kvällen närmade sig kände jag mig på noll partyhumör. Jag hade till och med bestämt mig för att ligga hemma å glo på tv när jag pratade lite med Marie.
Då bestämde jag mig för att sluta vara en sån jäkla sucker! Hur ska jag kunna träffa folk om jag bara är hemma hela tiden!? Så jag hoppade in i duschen, tog en macka, fixade till mig lite snabbt och stack sedan iväg. Det ångrar jag verkligen inte! Vi hade riktigt trevligt hos Marie och att vi inte kom in på något ställe gjorde inget alls! Riktigt kul att träffa lite nytt folk, dricka lite cider och skratta! När jag kom hem var jag en aning mer packad än jag trodde att jag var, men ändå alldeles lagom.
På söndagen var jag nämligen oförskämt pigg för att vara en bakisdag. Jag gick en långpromenad, lagade mat och bakade limpor! (som för övrigt blev grymt goda!) Idag har jag jobbat från 7-19, i 12 timmar med andra ord, puha. Men det va faktiskt inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Men det ska bli skönt att snart gå till sängs ändå kan jag säga....

Jag börjar komma in mig här i stan. Trivs suveränt bra med min lägenhet, på jobbet går det bra och jag börjar sakta men säkert utforska staden. Att det har gått så bra hittills beror nog också tills stor del på att jag är väldigt bra på att vara ensam och hitta på saker att göra. Dock har jag inte alls många tvkanaler, varken 3:an eller 5:an, så det finns inte mycket att se på. Sen har jag inte fixat nån dvdspelare än, min dators cdläsare funkar inte, och bredbandet är alldeles för dåligt för att ladda hem på. Därför är det lite segt de dagar när man helst bara vill krypa upp i soffan.
Nästa problem är väl vännerna. En av de jobbigaste sakerna med att flytta tycker jag är att anstränga sig för att skaffa nya vänner. När man går i skolan sker det så automatiskt, man träffar folk i sin egen ålder hela tiden. Men när man jobbar blir det hela så mycket svårare. Ingen på jobbet är i min ålder, jag drar snarare ner medelåldern rejält. Så då måste man verkligen engagera sig för att träffa någon att umgås med. Jag är väldigt glad för att jag har Marie här, men man vill ju inte bara vara med som något jäkla påhäng hela tiden. Det hela blir ju inte bättre av att man saknar sina Växjökompisar massor heller. Ännu har det inte varit så farligt, för de har inte varit nere i Växjö de heller. Men nu börjar alla återvända dit, nästa vecka börjar Växjölivet att återgå till det normala. Sivans, morgonpromenader, tvkvällar, fikor, träningspass och pysselkvällar.  Nästa vecka börjar mitt liv i Växjö, utan mig...

Då var jag hemkommen från stan, med datorn men utan bredband. De kunde inte fixa det de heller (då va de inte vi som va dumma i huvudet). Anledningen till att det inte funkar sägs vara att usbportarna inte funkar som de ska, vilket är mycket mysko eftersom det funkar med portabla hårddisken och mp3spelaren osv. Så nu är kontraktet rivet. På vägen hem gick jag in till deras främste konkurent med endast en siffra i sitt namn och kollade med dem. Även där gjordes ett tappert försök, men icke. Min dator vill helt enkelt inte. Störigt som fasen faktiskt! Så nu får det väl bli ett fast bredband då, verkar inte finnas mycket mer att välja på. Men det pallar jag inte ta tag i nu, nu får det bli grannens skitsega med dålig täckning sålänge. Men man får väl vara glad för att jag har något alls.... Dumma dator!

Klockan är nu 6.23 och jag sitter på jobbet. Klantig som jag var så glömde jag kolla igår när första barnet skulle komma idag. Så jag fick åka hit på säkerhet ifall vårt barn som ibland kommer vid 6.15 skulle göra det idag också. Det skulle han inte, så jag kom hit ganska mycket för tidigt. Men men, det är inte hela världen. Jag var faktiskt inte alls speciellt trött imorse fastän att klockan ringde 5.00. På sista tiden har jag varit oförskämt morgonpigg! När helst än klockan ringer så är jag redo att gå upp. Detta kan dock bero på att jag går och lägger mig kl 22 på kvällarna vilket gör att jag hinner bli ordentligt utvilad. Dessutom sover jag guddomligt bra i min nya 120 säng!
Så var det då redan fredag. Helt sinnessjukt vad fort tiden går, jag tycker nyss det var måndag och jag lämnade Henke på stationen. Idag slutar jag tidigt, kl 13, det är den stora fördelen med att öppna, att man får sluta så tidigt! Då ska jag ner på stan och lämna in bredbandet och datorn och så ska jag handla hårslingning. Ikväll blir det antagligen "slingkväll" hos Marie och Carro och på lördag blir det antagligen utgång med de samma! Hoppas få ett fungerande bredband i helgen så jag kan börja uppdatera detta lite bättre....

Jag har fått frågor igen om hur det går på jobbet, så jag tänkte ta en liten uppdatering.
Ett kort och koncist svar är: Det går bra!
Nu börjar man sakta men säkert att landa i vad man gett sig in på. Landa med personalen, barngruppen, lokalerna....
Jag röjer förråd, skolar in barn och går på möten. Hur vuxet låter inte det, haha!
Men ärligt talat så känns det bra. Det är väldigt mycket snurr just nu med scheman å grejer men jag tar det lugnt tar det lite som en utmaning, det löser sig. Jag tar det som det kommer och det känns kul att gå till jobbet! Är inte det det ultimata beviset, att vara glad och se barnen, att vilja gå och jobba!

Sen jag flyttade in så har jag snyltat på grannens bredband med dålig styrka. Men så i förra veckan så var det inte att de fungerade varje dag och sådant så då bestämde jag mig för att gå och skaffa mig ett mobilt bredband som hela tiden har varit tanken. Sagt och gjort, i lördags traskade jag och Henke in på telebutiken vars företag förr i tiden kallades televerket och tecknade ett mobilt bredband till mig. Eftersom min cdläsare inte funkar på datorn så frågade jag särskilt om det var något som skulle installeras så att det inte skulle bli nåt strul, nej då, det var bara att sätta in den så skulle den installera sig själv.
Så glad i hågen går jag hem, sätter i sladd och simkort och kopplar in det i datorn. Då händer.... ingenting! Efter några försök blir jag sur och lämnar över det till Henke som börjar prova varenda grej han kommer på, men inget hjälper. Då ringer han till sin dataexpert till mamma men hon var inte hemma, dock var hans datakunnige bror det och de diskuterar möjliga lösningar men det fungerar fortfarande inte. Efter försök att komma in och kolla installationsvideon på företagets hemsida (japp, för att installera ett bredband är det tydligen praktiskt att gå in på internet och kolla hur man gör...) ger vi upp och konstaterar att vi ska ringa telefonsupporten.
Henke fick det ädla uppdraget och sätter igång. Visste ni att man måste uppge ett telefonnummer till talsvaret, för ett bredband??? Efter en hel del "nej nej nej", suckar, påläggningar och ytterligare uppringningar kommer han äntligen fram till en telefonist (när talsvarstanten har gett upp efter tredje försöket att tyda telefonnumret han skulle uppge, som vi inte hade). Killen luren går igenom precis allt som vi redan testat och konstaterar efter en liten stund precis vad vi redan klurat ut: Gå till butiken med bredbandet.
Så idag gick jag till butiken och fick mej ett nytt, det kunde ju faktiskt vara så att det var fel på själva manicken. Men icke, det funkar inte denna gången heller. Nu blir det till att ta med bredbandet och datorn på fredag så ska jag lämna det till killarna där att fixa det. Men det blir nog lätt för dem, det är ju bara att sätta i den så installerar den sig själv....

Idag kommer gullet hit! Jag ska gå till stationen om 5 minuter och möta honom. Regnet öser ner ute. Men det gör inget. Jag stoppar mp3spelaren i öronen och slår upp mitt paraply. Sedan går jag nynnande genom regnet. Inte mycket kan göra mig på dåligt humör just nu. Har jag sagt att jag har saknat honom?

Så har min första arbetsvecka flutit förbi. Folk frågar mig hur det har gått, hur jag trivs. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, för jag vet inte.
Det är inte alls så att jag inte trivs, nej då, veckan har gått bra, men jag vet fortfarande inte vad jag ska tycka. Det beror på att vi har haft väldigt lite barn denna veckan, inga av rutinerna har varit som de ska och jag har bara träffat en av mina kommande kollegor på avdelningen, de andra två vet jag inget om. Med andra ord är det väldigt svårt att bilda sig en uppfattning om hur det kommer att bli. Och att bilda sig en uppfattning om vad det är som de förväntar sig av mig, vad vill de att jag ska göra? Jag vet att jag som enda förskolläraren på heltid på avdelningen ska ha lite övergripande ansvar, men hur mycket ansvar? Agneta säger även att vi måste sätta oss ner och prata i nästa vecka om hur vi ska lägga upp det och hur vi vill ha det, jag vet inte ännu hur jag vill ha det. Men verksamheten måste ju komma igång, så man kan ju inte bara gå och vänta heller. 
Känner jag mig själv rätt så kommer det dock inte dröja särskilt länge innan jag börjar skapa mig åsikter om hur jag vill ha det. Nu när det börjat sjunka in lite så känner jag redan att ideérna börjar bubbla. På något sätt är det lite av en kick att veta att jag kan vara med och förändra verksamheten på riktigt. Hur många gånger har jag inte sett en massa saker på praktiken som jag skulle vilja ändra på, men då har jag bara varit praktikant. Nu är det på riktigt, och jag kan få föra in de saker som jag verkligen brinner för. Jag kan redan nu se att samlingen, tecken som stöd, utomhusvistelse och rörelse är några saker som jag kommer att ta upp till diskussion den kommande veckan.
Nu i veckan kommer Henke och hälsar på mig också! Jag har inte träffat honom ordentligt på tre veckor så det ska bli väldigt mysigt! Nu ska jag återvända till soffan och fortsätta titta på os med mamma och pappa, jag är hemhemma i helgen. Imorrn börjar en ny arbetsvecka...

Nu gott folk ligger tisdagstemabilden uppe, bättre sent än aldrig!

Efter att kusin vitamin Marie å "hyresvärd" Carro gått hem efter vår mycket trevliga fika ikväll så skulle Stina titta vilken tid hon börjar jobba imorrn. Då inser hon sitt misstag. Jobbtiderna står i kalendern. Kalendern ligger på jobbet. Ajajajaj! Nu vet jag alltså inte vilken tid jag börjar jobba imorrn.... Hmmm, jag undrar vilken tid jag ska chansa på?

Ps. Dagens ord: Pullbensmuskeln.

Nähe, ni gott folk. Bloggen vägrar publicera min bild, så det blir ingen bild idag, kanske kommer den upp imorrn. Nu är det dags för lilla stina att gå och lägga sig och läsa.

När jag är med i tisdagstemat så vill jag ha en bild som liksom ingen annan har. Jag vill att bilden ska vara speciell, den måste vara bra och ingen annan ska ha en likadan.
På dagens tema kändes det dock lite svårt. Tisdagstemat kommer idag att översvämmas av bilder på barn, hundar, bästa vänner, familjemedlemmar, äkta makar och hjärtan. Jag har inga barn och ingen hund, men jag har massor med vänner, kära familjemedlemmar och en söt pojkvän. Men jag vill inte ha med dem. Inte för att de inte förtjänar det, för de betyder allt för mig. Men jag är rädd att jag ska glömma någon, det finns så många jag skulle vilja ha med och då skulle jag bryta mot ännu en regel som jag skapat för mig själv till tisdagstemat: Jag ska bara publicera en bild på varje tema.
Så, jag funderade på att inte ens vara med den här veckan eftersom jag inte kände att jag hade någon bra bild som skulle göra temat rättvisa. Men efter ett tag ändrade jag mig, man måste ju se det som en utmaning! Därför blev det tillslut den här bilden. Den känns passande eftersom det är en bild av en av de "hänglar" som jag gjorde till mina änglar till alla hjärtans dag. De som fick en sådan ängel är de som är mig allra kärast!

Första dagen på mitt riktiga jobb är avklarad!
Faktiskt, konstigt nog, så kändes det inte nervöst när jag åkte dit imorse. Lite spänd ska man väl vara annars är man ju dum, men det kändes bra att åka dit.
Jag har haft en väldigt lugn start idag, vi hade bara två barn som inte var där längre än till 12.30. Men det var väldigt skönt för då hade jag och Agneta chans att diskutera en massa och jag kunde ställa frågor. Dessutom är det bra att lära känna några barn i taget, idag har jag burit på en storgråtande Ferbonia (inte en blekaste om hur det stavas)  och lekt med ankor med Wiktor.
På det hela känns det bra. Jag har ju inte en aning om hur jag kommer att uppleva det sen, men just nu känns det liksom under kontroll. Det känns som att jag kommer att få den tid jag behöver för att komma in i arbetet ordentligt, Agneta verkar positiv till att jag är där och det funkar helt enkelt. Det kommer jag kanske inte säga när jag ska skola in minst två barn de kommande veckorna(ja har aldrig skolat in ett barn innan), eller när man tänker på att det är jag som "har huvudansvaret för det pedagogiska arbetet" eftersom jag är den enda förskolläraren som är anställd på avdelningen på heltid nu. Men jag väljer att inte stissa upp mig, jag tar det som det kommer. Jag vill ju lära mig nya saker, det kommer jag att få göra framöver. Man får väl se det som ett äventyr!

Idag när jag traskade runt i en park och gick över en bro så satt det en skylt bredvid bron med en vers på.
Den gick rakt in i mig när jag läste den.

Bron
Den bryggar över olika världar,
håller ihop.
För vidare och skyddar i mellanrummen.
Här kan jag hålla mig när jag går över.
Jag kan stanna och fundera över vart jag ska.
Den bär mig över känslornas vatten tills jag når fast mark igen.
Vilka är broarna i ditt liv?

Jag står just nu mitt på bron, är på väg över men är inte säker på att jag vill till andra sidan. Den sida jag kom ifrån är ju så trygg, vem vet vad som väntar på den andra sidan....

Grannen har trådlöst nätverk utan lås, perfekt då kan jag "låna" det!
Igår höll vi på hela dagen med att köra saker, en extra tur till Ikea för att kompletteringshandla ett par saker (herre min jävla gud va folk, aldrig mer Ikea på en lördag om jag inte måste), skruvade ihop möbler, satte upp gardiner osv.
Jag är helt grymt nöjd med hur min lägenhet artar sig! Det är långt ifrån färdigt, bokhyllorna gapar tomma och det är fortfarande en ansenlig mängd kartoner kvar att packa upp. Men jag ser redan att det kommer att bli så jäkla bra! Precis som jag ville ha det, det blir så jag!!! När jag fått lite mer ordning i veckan så ska jag publicera lite bilder så får ni själva avgöra vad ni tycker!
Idag inleddes dagen med att trasmattan rullades ut på balkongen och så förtärdes frukosten i sol på balkongen vid mitt fina lilla nyinköpta caféset med två små stolar och ett litet runt bord. Så snart jag fixat till mig lite (inte mycket) så inleder jag dagens stora projekt medans det fortfarande är sol. Dagens projekt består i att kunna hitta till jobbet på cykel. Vi var på turistbyrån igår och tog en karta så utrustad med den ska jag idag försöka ta mig igenom stan... Det värsta är ju att cykelvägarna inte är utmärkta på den kartan, men men, det ska nog gå. Efter det blir det fortsatt uppplockande av min kartonger och organisering. Det är så bra garderober på detta stället! I jämförelse med min förra lägenhet så är det enorm skillnad. Jag har till och med en "walkin" garderob! Den är fruktansvärt ful innuti och den är inte stor, men man kan gå in i den!
Nej nu är det dags att gå ut till cykeln. Hör väl av mig med uppdatering i eftermiddag, om jag hittar hem....

Igår hämtades Växjölasset med grejer. Det gick väldigt smidigt, Henke och jag bar och pappa packade på kärran. När vi kom hem igår packades de sakerna av och andra sattes på. Detta för att vi måste ta de tunga sakerna idag som soffan och skåpet när lilla bror är med och kan bära. Idag är verkligen inte första gången jag flyttar så jag ser framför mig vad dagen kommer att innebära: Ett evinnerligt bärande av kartonger till tredje våningen utan hiss. Halvt värmeslag av allt bärande i hettan. Småtjafs mellan mamma och någon i familjen kring att någon inte gör som mamma tänkt. Saker som inte finns på Ikea nu när jag väl bestämt mig för att köpa dem, dvs beslutsångest för hur jag nu ska lägga upp det. En aning stressande över att vi ska va hos kusinerna vid 18.30 ikväll. Hela familjen Wilén jäkligt trötta. Been there, done that, ser inte riktigt fram emot det....