Duktig Stina
Betalat min ena hyra (denna månaden har jag ju 1.5 hyror, nästa 2, tjoho!)
Gjort adressändring på nätet
Kollat upp hur jag ska göra för att skriva mig i Linköping (ha ju gjort sånt flera gånger innan men nu var det ju två år sedan och minnet rymmer inte allt)
Kollat lite på alternativen när det gället bredband (det är jobbigt att inte bo i studentlägenhet där sådant inte ingår!)
Stämplat på ett kuvert (sen ska jag skriva ett kort också)
Klippt flisofix (till gardinerna mina söta mamma syr till mig)
Sytt ett överdrag till min soffa (3.5 m långt och 3 m brett, det är inte lätt att tampas med, men det blev jäkla bra)
Målat på bordsbenen och kroken (igen)
Rotat fram en balkongstol och ställningar till tv
Letat fram undanlagda saker
Börjat packa
Sedan har jag punkten kvar att leta upp skruvar men det kan jag nog inte göra utan pappas hjälp. Nästkommande punkter på listan är nu att fortsätta med packningen, gå bort å dutta dit en färgklick på krokarna som jag tror behövs och en promenad.
Duktig Stina
Mitt uppe i flyttstöket
Imorgon börjar första etappen av min flytt, dvs. att vi ska hämta alla saker från min lägenhet i Växjö. På fredag blir det första omgången flytt till Linköping och på lördag blir det dit igen med fler saker och den obligatoriska turen till Ikea. Jag tackar gud för att jag har föräldrar som ställer upp så mycket på mig!
Antagligen kommer jag inte att ha något bredband i nya lägenheten ännu, och det kan ta ett par dagar innan det bli fixat. Så om jag inte bloggar på ett bra tag nu så vet ni varför! Så när vi hörs nästa gång är jag antagligen Linköpingsbo...
Tisdagstema: Hopp
Oavsett så tror jag att hoppet är en större kraft än vi ibland tänker på, man har ju till och med ett ordspråk om det:
"Hoppet är det sista som överger människan".
På min bild idag är det lilla Agaton, hunden, som ligger och hoppas. Hoppas på att bilen snart ska släppas av de där barnhänderna så han kan få bära runt på den själv...
Det kommer aldrig gå
Men ikväll känns det som att det på något sätt kom ifatt mig lite. Någon sorts uppvaknande som jag inte ville ha. Var i hela jäkla fridens namn kommer jag att kunna hitta tiden och orken att umgås med dem jag vill? Det kommer aldrig gå.
Vilken kanonhelg!
Vilken kanonhelg vi har haft!!!
Den här helgen kvalificerar sig lätt in på förstaplatsen över bästa helg sommaren -08!
Jag, Tessan och Kim packade in oss i bilen i lördags morse och kl 9.58 var vi påväg mot Öland. Vi stannade vid rastplatsen vid Emån och åt smörgåstårta som snälla mamma gjort till oss, drack kaffe med Motormännens helnyterhetsförbund (eller nåt sånt) och fick bingobrickor och broschyrer. Så sedan spelade vi bingo med saker som fanns utmed vägen, Tessan vann och jag kom sist. I Kalmar stannade vi till på Giraffen köpcentrum och handlade mat innan vi fortsatte över bron.
När vi kom fram på eftermiddagen käkade vi grillat med grabbarna, Tessan och jag gick ner och tog oss ett bad i havet och sedan var det bara softande ett tag innan vi gjorde iordning oss inför kvällen.
Det givna partystället för kvällen var Strand. Där visade sig fördelen att vara två flickor som festar med nio killar som dessutom jobbar och har gott om pengar. När Tessan och jag skulle betala våra inträden (150 jäkla spänn) så visade det sig att Pelle redan betalat för oss, man tackar! Sedan fick vi shots av nån av grabbarna, Pina Colada av Fredde som han va skyldig mig, jag fick en Blue Lagoon av en av Robins kompisar osv.... Vi kände oss som prinsessor! Efter ett tag var till på köpet ett par ganska packade prinsessor, haha!
Vi hade lyckats locka dit Robin också och festade med honom och hans kompisar också. På hela kvällen la vi ut 20 kr på bussen dit och 10 kr var på garderoben.... Det kallar jag en riktig festkväll!
Trots alla drinkar var vi faktiskt inte speciellt bakfulla på söndagen, bara jag som mådde jäkligt illa på morgonen men det gick över efter hand. Dagen spenderades sedan på stranden med sol, bad, pizza och frisbeekastning. Framåt eftermiddagen segade vi bara och låg i husvagnen och pratade skit med grabbarna grus som kan vara jäkligt rappa i käften!
Framåt klockan 19 bestämde vi oss för att det nog var lagom att dra sig hemåt, så Tessan och jag lämnade Kim kvar som hade fått mersmak och packade in oss i bilen. På hemvägen pratade vi en massa som vi sällan hinner göra annars, lyssnade på soundtracket till Mamma Mia och åt på mcdonalds i Oskarshamn.
När vi kom hem var vi jäkligt trötta, men grymt belåtna. Vilken kanonhelg!!!
Här kommer några bilder, fler kommer när Tessan mailat sina.
Softande innan kvällsbestyren
Brorsan och Kusinen är grillmästare. Middag med alla pojkarna. Kim och Daniel. Jocke tältar.
I bussen på väg till Borgholm för utgång på Strand
Ted och Pelle. Kim och Fredde. Daniel och Alex. Jocke och Tommy.
Jag och Tessan.
Pelle och Jocke inleder dagen med en återställare. Semestraren Jesper och Tessan. Vi var inte ensamma på stranden.
Skön tillvaro!
Imorgon blir dock tillvaron ännu skönare! Min bror och sju av hans killkompisar är på Öland med en jättestor husvagn på semester just nu. Perfekt tänkte jag nu när vädret ska vara så bra! Så jag har fixat med mig Tessan och Kim (Daniels kompis, min "extralillebror") och imorrn förmiddag drar vi ner till Öland för att våldsgästa dem i två dagar! Det ska bli så jääääkla gött! Sol, party, trevligt sällskap, grillning och en liten paus från att bara gå hemma vilket jag gillar men gör mig lite rastlös efter några dagar. En gó minisemester helt enkelt!
Så nu hörs vi tidigast på måndag, ha en bra helg alla sommarjobbare! Haha!
En bild från Köpingsvik dit vi ska...
Sommarprojekten: Uppdatering
Brevskrivningen. Detta är det projekt som gått allra sämst. Jag skämms över att jag inte tagit mig mer tid till att skriva till mina nära och kära. Några kort och brev har det blivit men nu lovar jag mig själv att sätta fart nu när jag har semester, många brev ska det bli!
Läsningen. Det här projektet har gått helt okej med tanke på hur mycket jag jobbat. Sen jag skrev senast har jag läst Optimal viktminskning, Tyskungen( som var riktigt riktigt bra) och nu läser jag Äntligen smal. Helt okej resultat.
Renoveringen. Det mest lyckade projektet! Som jag har hållit på! Jag har fixat till mitt skåp, min byrå, min pall och håller nu på med några krokar. Sedan väntar soffbordet på att få benen målade och kanske bordskivan lackad. Riktigt nöjd är jag med resultaten av mitt fixande och här kommer därför några bilder på resultaten!
Skåpet. Innan, brunt,avskavt, spacklat. Nu, härligt vitt.
Pallen. Innan, brun och trasig klädsel. Nu, vit med röd fin klädsel precis i mina färger.
Byrån. Innan, benvit avskavd. Nu, samma vita som de andra möblerna.
Minisemester
Minisemester i Malmö med gullet =
Dagstripp till Köpenhamn. Shopping. Restaurangbesök x2. Biofilmen Narnia. Kramar. Boende hos hans mormor. Massa promenerande. Pussar. Sightseeing och orientering med Stina som guide. Tågresande. Glassätande. Spendering av pengar. Kyssar. Traskande i affärer. Trötta ögon och fötter. Lite regn. Mys.
Jul(i)afton
Igår kändes det åter igen som det var jul(i)afton, fast på ett annat sätt.
Mamma och jag åkte nämligen först till Söderköping till Jofotex. Det är en tygaffär med så mycket tyg att man inte vet var man ska titta. Det känns som julafton när man går där och känner, vecklar ut och tittar med tindrande ögon. Man vill bara köpa halva affären och sy 80000 kuddar. Tillslut efter några timmar med jämförande av tygprover, kännande på material och hållande mot fönster för att se ljusgenomsläppet lyckades vi iaf bestämma oss. Det blev tyg till ett överdrag till min soffa, tyg till gardiner i min kommande lägenhet och ett tyg som jag igår klädde min pall med och som det ska bli kuddar av.
Sedan gick vi och traskade på stan, åt mat och gick in i sådana där myspysaffärer med en massa fina gulliga saker. Hittade ett underbart nattduksbord, men som kostade 700 kr och det är för dyrt tyvärr... Men jag hittade lite inspiration till kort och andra saker.
När vi sedan kom hem så fortsatte julafton med paketutdelningen. Mamma har nämligen en koffert där vi stoppat ner saker som man fått vid studenter, konfirmationer och annat liknande men som jag inte fått plats med i mina andra lägenheter. Men nu kommer jag att ha mer plats och har kommit på att jag vill plocka fram några av de sakerna. Så nu är jag simsalabim ägare av en guldig spegel, en vas/skål, en mjölkskummare, en skål på "ben", en tavla, en gratängform med fin form och lock, och en träask som min farfar gjort. Det känns liksom som att man fått de där sakerna nu, saker jag inte mindes att jag hade!
På kvällen tog jag det lugnt, putsade på mina krokar, klädde min pall, klurade på hur kuddtygerna ska fördelas och tittade på DN galan. Kl 22 stupade jag isäng, helt utmattad. Det är jobbigt men väldigt roligt att fira jul(i)afton!
Mina gamla goingar
För några veckor sedan så inträffade plötsligt miraklet, jag, Tessan, Jenny och Madde var alla lediga på samma dag och dessutom inte uppbokade på något annat! Kors i taket gånger 1000! Så då bokade vi snabbt in en träff för oss fyra, det är så sällan vi ses nuförtiden.
För er som inte vet det så gick jag, Madde, Tessan och Jenny i samma klass under gymnasiet och blev ett väldigt sammansvetsat gäng. Så mycket saker som vi har hittat på i våra dagar! Sista året var det fest i princip varje helg och eftersom jag var den enda som bodde i egen lägenhet så var platsen till förfesten given.
Jag och Tessan pratade om nu i helgen att det var goda tider det. Nästan så man längtar tillbaka lite, livet var så mycket mer bekymmerslöst då. Gå till skolan och festa på helgerna var det enda vi behövde bry oss om.
I år är det redan 5 år sedan vi tog studenten vi BF00, Barn och fritid som började 2000, shit vad tiden går! När vi tog studenten så lovade vi varandra att vi inte skulle tappa kontakten. Det kan vara ett svårt löfte att hålla och jag vet många som bara något år efter studenten inte har en enda vän kvar sen gymnasietiden.
Men vi har faktiskt lyckats! Och det är jag så stolt över!
Trots att vi gått igenom en del på de här fem åren, mer eller mindre svåra tider för några av oss, ett antal flyttar i diverse länder och städer och några pojkvänner plus eller minus så håller vi fortfarande kontakten. Visserligen blir det mer sporadisk kontakt under vissa perioder, och ibland ses vi inte på ett halvår. Men varje gång vi ses så har vi bara så jädra roligt! Jag har en hel del fina bilder från nu senast som innehåller en del jordnötssmör i ansiktet, men jag tror inte de skulle bli så glada om jag publicerade dem... haha!
Nu verkar det dessutom som att vi kommer att bo bra mycket närmare varandra än vad vi gjort på flera år. Jag flyttar till Linköping, Madde till Norrköping, Jenny bor redan i Norrköping åtminstone ett halvår till och Tessan hamnar förhoppningsvis i Örebro, vilket inte är så hemskt långt bort. Nu hoppas jag att vi ska kunna ses lite oftare igen och kanske kunna ta upp lite av den där vänskapen som svalnat lite under långa perioder av annat i våra liv.
För i år är det i augusti faktiskt 8 år sedan vi för första gången såg varandra och jag tänker inte släppa de goingarna i första taget!
Only time
Jag har en låt på mp3spelaren av Enya som är så fin.
Texten känns också väldigt talande till mig i dessa tider av en aning grubblande...
Who can say where the road goes,
Where the day flows?
Only time...
And who can say if your love grows,
As your heart chose?
Only time...
Who can say why your heart sighs,
As your love flies?
Only time...
And who can say why your heart cries,
When your love dies?
Only time...
Who can say when the roads meet,
That love might be,
In your heart.
And who can say when the day sleeps,
If the night keeps all your heart?
Night keeps all your heart...
Who can say if your love grows,
As your heart chose?
Only time...
And who can say where the road goes,
Where the day flows?
Only time...
Who knows?
Only time...
Who knows?
Only time...
Tisdagstema: Blå
Hade jag velat ha den helt blå hade jag ju bara kunnat fuskphotoshopat den till det.
Vattenkannor har av någon outgrundlig anledning blivit en faschination för mig. Jag tror att det är designen kontra användningen som är grejen eller något sånt. Ett föremål med en så trivial användning kan ha så enormt många utföranden och stilar. Just den här är en liten knubbig funktionell som antagligen blivit lekt med och bortglömd av en annan liten. Jag vet att det bara är en plastbit i gräset, men på något sätt väcker den här bilden känslor hos mig...
Den här lilla vattenkannan skulle också ha kunna vara med på temat "ensam". Den ser så ensam ut i världen.
Luften gick ur mig
Jag börjar få småont i huvudet, jag har mensvärk, är trött å småsur och känner inte alls för att gå och jobba.
Jag vill bara ligga i sängen under min nya gosiga filt och läsa i min bok.
Men jag har inget val, jobbas måste det.
Snart är det semester.
Hur blev jag till jag?
Hur jag är, vad jag gjort och det som jag gör,
borde ju påverka mitt liv och stunden när jag dör.
Att bli som man är, och inte som man tror,
påverkas allt detta av platsen där man bor?
Att jag är född på landet, gjorde det att jag blev jag?
skulle jag blivit en annan om jag fötts en annan dag?
Att bo på en annan plats med andra vänner,
ändrar det hur man innerst inne känner?
För även om jag växt upp i ett annat hus,
så skulle väl min hårfärg fortfarande vara ljus?
Eller hade jag kanske färgat det svart, rött, gult eller blått,
kanske hade jag varit vegetarian eller mer åt stilen goth?
Om jag valt en annan högskola, eller lärt mig spela gitarr grymt bra,
hade jag då varit en annan person om jag är idá?
Att sitta och fundera gör en knäpp, för det finns inga svar,
nu är jag den jag är och inte alltid den jag en gång var.
Jag tror att man självklart påverkas av allt man hittar på,
men saker hade kanske inte varit bättre, jag kanske hade blivit en sämre Stina då.
Jag får nog nöja mig just nu och fortsätta att se mig omkring,
för om vem jag är om ett år, det vet jag ingenting....
Stina 14 juli 2008
Jag är dum i huvudet.
Inget ställe har någonsin fått mig att känna mig så dum i huvudet som Malmö Högskola.
När vi skrivit klart vårt arbete ska vi publicera det på nätet på en sida som heter Muep. På examinationsdagen pratade lärarna om man var tvungen att publicera där eller om det var frivilligt. Med andra ord tror man ju då att man kan publicera det lite när man vill bara man gör det.
Men så var tydligen inte fallet. Man var tydligen tvungen att publicera det innan examinatorn kan rapportera in poängen. Var i hela fridens namn står det? Vem har sagt det? Hur ska man kunna veta det utan att det står någonstans?
Idag råkade jag läsa ett mail jag fått från min examinator för flera veckor sedan att han saknade min publicering i muep, och utan den kunde han inte rapportera mina poäng. Nu kommer det inte bli gjort på flera veckor för alla har semester. Med andra ord kommer jag inte få ut mitt examensbevis tills jag ska börja jobba, vilket kommer leda till strul med sättningen av min lön.
Jag är tydligen grymt dum i huvudet.
Bara tre dagar kvar
Man hinner inte göra så mycket innan jobbet när man börjar vid 14, men jag ska fixa lite med att skruva fast handtagen på min byrå och sådana saker. Sedan ska jag nog lägga mig å läsa lite i min bok, den är jättebra men jag hinner ju inte läsa i den! Och när jag väl har tid att läsa i den så har jag glömt den på jobbet... Men nu med idag har jag bara tre jobbdagar kvar! Det ska bli skönt för jag känner verkligen att jag behöver lite semester innan allvaret börjar på riktigt om bara 3 veckor! Det är helt sjukt vad tiden går!!!
Men även om det ska bli skönt att snart få sluta jobba så känns det lite sorgligt också. Jag har trivts jättebra i sommar och några av de boende kommer jag att sakna jättemycket!
Nähe, dags att ta tag i sin dag ordentligt kanske då ja...
Vila i frid
Det känns lite speciellt eftersom just den här tanten har varit med ända sedan jag började jobba på hemtjänsten för tre somrar sedan. Hon var en såndär tant som man gick till med skräckblandad förtjusning på något sätt eftersom hon var väldigt speciell ibland med sina egna rutiner som skulle göras på ett visst sätt. Hon hade också århundradets tajtaste stödstrumpor och att få på dessa var en kamp. Men just därför kommer man alltid att minnas henne och hon var en sådan som visade att hon tyckte att man var bra, på sitt eget lilla sätt. Alltid när man var där på kvällen så fick man ta en kall nektarin i kylskåpet,om hon gillade det man hade gjort.
Ja en speciell tant det var det, Vila i frid lilla Greta.
Helgen i korthet
Helgen har varit jättemysig! Ordentligt party i fredags med lagom fylla och trevligt folk, träffade en del som det var väldigt länge sedan jag såg.
I lördags gick Tessan, jag och Agaton på stan, tog det lugnt, åkte till stallet och hade det skönt. På kvällen blev det sedan en tur till Jesper och en kortis till stan i nyktert tillstånd. Hem vid 24 tiden å sen sov vi väldigt gott inatt. En väldigt mysig helg har vi haft, lugn men ändå med en del att göra.
Kameran har använts flitigt den här helgen, massor med bilder har det blivit och då är det inte en enda partybild. I veckan kommer det ut fler bilder så fort jag photoshopat till dem som jag vill ha dem. Men tills dess så kommer en av helgens bästa bilder som jag redan fixat till, visst är den underbar!
Äntligen en ledig partyhelg!
För första gången på 6 dagar behövde jag inte gå upp kl 5.30! Idag och hela helgen är jag nämligen ledig! Så jäkla gött, och till på köpet på hela vishelgen!
Det var inte alls planerat, jag visste inte ens vilken helg vis var, det föll sig väldigt praktiskt bara. Dessutom ska jag inte åka till Växjö så för en gångs skull denna sommar kan Stina festa! Woho! Ikväll blir det förfest hos Ted å sen ner till stan och det med många av mina favoritpojkar och Tessan. Imorrn blir det förfest hos Jesper. Det ska bli så jädra skoj! Synd bara att inte lilla Jenny kunde följa med, men jag förstår att hon måste ha lite kärlekssemester också, man måste vårda kärleken.
Så idag ska jag gå runt å plocka här hemma, packa och göra en riktig skönhetsgenomgång.
När jag jobbar går jag runt i mina oformliga men praktiska jobbkläder med mitt halvsmutsiga hår i en knut (det är ohygieniskt att ha håret utsläppt). När jag kommer hem från jobbet kryper jag i mina mysbyxor och en munktröja i mitt fortfarande halvskitiga hår.
Nu ska jag raka benen, göra hårinpackning, plocka ögonbrynen, måla naglarna (man får inte ha målade naglar när man jobbar för bakteriernas skull) och verkligen fixa till håret ikväll och sminka mig på sättet jag fick lära mig på Makeup store (lite smygreklam till dem där). Ska bli skönt att få känna sig lite fin för ovanlighetens skull!
Och förresten, ringer resursen i helgen, vilket jag nästan räknar med, så är jag upptagen....
Döden som befrielse
Många verkar anse att det bara är ett så långt liv som möjligt som räknas, ju längre desto bättre. Jag håller inte alls med, jag anser att det är livskvaliteten i livet som ska avgöra.
Ibland får jag känslan av att vi har en för bra sjukvård i Sverige där man räddar personer till livet som inte borde räddas. För är det ett liv att sitta med långt framskriden Parkinson, inte kunna röra dig och inte kunna säga ett ord som människor förstår? Kan man kalla det värdigt att stoppa i den personen bromsmediciner? Är det ett liv att vara med i en olycka där hälften av din hjärna förstörs, du kan varken prata, röra dig eller förstå, men du kan andas. Borde man rädda en sådan person?
Jag vill mycket hellre leva tills jag blir 80 år och leva ett friskt liv till dess, än att leva tills jag blir 98 och knappt vara kontaktbar i slutet. När du är 98 kanske till och med dina barn har dött av åldersom innan dig, och knappt en enda av dina vänner lever längre.
För mig lever inte en person bara för att denna andas, den lever när den själv känner att den vill fortsätta att leva och har bra förutsättningar för att göra det.
Därför tror jag på aktiv dödshjälp.
En av våra tanter på jobbet har nu blivit mycket sämre på bara ett par veckor. Hon är snurrig, rädd, har ångest, ont överallt och upprepar själv att hon inte längre vill leva. Idag orkade hon knappt prata och skrek som en stucken gris av smärta och ångest när vi la henne lite mer på sidan, detta trots att hon nu får gå på morfin.
I det här tillfället vill jag bara ge henne en spruta och se henne somna in lugnt och fridfullt. För det hon har nu är inte liv, det är en lång, utdragen och fruktansvärd död. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi inom en snar framtid, helst bara ett par dagar, kommer in på morgonen och så andas hon inte längre. I det fallet är inte döden någon otäckt, det är en befrielse.
Att se fram emot
Jag kommer ha bra mycket mer pengar att röra mig med framöver än vad jag haft hittills. För den sakens skull så tänker jag inte alls bli någon shopoholic, nej jag ska spara en hel del. Viljan att ha en bil börjar växa sig starkare och starkare, och för att kunna köpa en så måste jag spara pengar. Dessutom kommer det att bli ganska höga pendlingskostnader och annat som medföljer att inte vara student med allt inbakat i hyran.
Men det jag ser fram emot är att kunna unna mig lite mer. Att kunna göra mer saker jag tycker är kul, som att gå på konserter, bio osv. Och att kunna köpa mig fina blommor när jag känner för det och kunna handla mer på panduro och sådana saker.
Den andra saken jag ser fram emot är tid!
Visserligen har man inte så mycket fritid när man jobbar 100%, men den fritid man har är å andra sidan helt fri! Att kunna sätta sig och läsa sin skönlitterära bok, sticka å träna eller måla å pyssla utan att ha känslan hängande över sig att man borde plugga, att man borde göra något annat.
De sakerna ser jag fram emot.
Allt på samma gång...
Nu är Växjölägenheten uppsagd.
Kontraktet på nya lägenheten har kommit och jag har skrivit på och skickat tillbaka.
Det känns liksom tomt, ledsamt och roligt på samma gång.....
Tånagelsfen
Efter en stund vågade jag äntligen ta av mig strumpan för att titta, jojomen, nageln var spräckt rakt igenom ända ner till nagelbandet. Nu kommer jag inte kunna gå normalt på två veckor minst tänkte jag, men efter några dagars haltande så gick det faktiskt över fortare än väntat.
I fredags satt jag och studerade nageln lite och tänkte att det gick ju ändå riktigt smärtfritt, och nu var det ju bara för nageln att växa ut igen så var det inte mer med det.
Så ska man aldrig tänka!
Senare på dagen skulle jag nämligen bara springa upp lite snabbt och borsta tänderna, lite för snabbt visade det sig. Jag lyfte inte foten ordentligt och PANG!
Jag sjönk ihop i en liten ylande hög överst på trappan eftersom jag slagit i foten i översta trappsteget. Givetvis var det vänster stortå som råkat mest illa ut.
Mamma och Daniel som hört tjutet kom skrattande och undrade hur det gått. Vi har väldigt höga trösklar i vårt hus så när man hör att folk plötsligt skriker till så förstår man att det är islagna tår det handlar om, man skrattar liksom av igenkännande och medlidande. Så mellan skrattet och tårarna som rann så tittade jag på min stackars tå.
Nu var det inte längre bara för den att växa ut, för en del av nageln saknades. Högra delen av den var avsliten på mitten, medan den vänstra är så lös att den fladdrar. Det enda som gör att den faktiskt sitter fast på tån är nagelbandet.
Efter konsultation med mamma, bror och min tånagelsexpert till pojkvän (han kan inte räkna antalet avtrillade tånaglar till följd av fotbollsspel) så beslutade jag mig för att den inte skulle dras bort utan få trilla bort själv.
Så nu i min väntan på en tånagel mindre så får jag lite av samma känsla som när man var liten och hade en lös tand. Man går å pillar på den, vickar på den, tittar på den och bara väntar på att den ska trilla av. Men man är inte tillräckligt otålig för att slita bort den, för det skulle göra lite för ont. Så man väntar å väntar, för man vill ju såklart lägga den i ett glas vatten så att tandfen kommer! Men det är här likheterna mellan tånageln och tanden tar slut, det finns ju ingen tånagelsfe! Varför frågar jag mig? Varför har vi inte en fe för varje kroppsdel?
Datorn är på för ovanlighetens skull
Idag har jag den på av den enkla anledningen att vi ska ha "myskväll" på jobbet med gamlingarna, då ska man hitta på något lite extra, så vi skrev ihop en liten enkel frågesport.
Om ni inte visste det innan så invigdes Horns nuvarande kyrka 1754 och en grävling är dräktig i 9-10 månader. Man lär sig något nytt varje dag.
Nu åskar det här, dags att stänga av datorn!
French Love
Det är inte någon ny hip låt utan en gammal som Henke spelade för mig när han masserade mig häromdagen.
Anna Ternheims French Love (Naked version), den är så underbart vacker.
Pianospelet får nästan håret att ställa sig upp på mina armar i rysningar av välbehag, inte mycket slår ett vackert pianospel. Till på köpet har de fina stämmor ibland med. Jag spelar om och om igen och sjunger med i franska ord jag inte vet vad de betyder. Nu blir det till att lyssna in sig på mer Anna Ternheim hos fröken Wilén.
Malmö Jävla Högskola kan ta sig i arslet
För att jobbet ska kunna sätta min lön i augusti så måste jag få ut mitt examensbevis, och Malmö högskola har ju bara en liten handledningstid på 5 veckor för att göra det. Så alltså måste jag fixa det nu. Dock har jag inte fått in alla mina poäng i Ladok ännu trots att det är minst två veckor sedan min examinator sa att han skulle rapportera.
Då jag pratade med en tant i förra veckan sa hon till mig att ringa Studeradeexpeditionen för att prata med dem.
Jag går in på Mahs hemsida och tittar, jag kopierar och citerar:
Öppettider under sommaren 2008
From V26 tom V29 10-12
From V30 tom V33 är Studerandeexpeditionen helt stängd.
Vid akuta ärenden kontakta studieadministratörerna i B230.
Under V26 tom V31 har vi telefontid 10-12. Ring då via Malmö högskolas växel på 040-665 70 00.
Vad jag vet så är det vecka 27 nu och alltså ska de ha öppet, så jag ringer 10.20 idag till växeln. Men enligt växeltanten har studerandeexpeditionen stängt till 4 augusti. SKÄMTAR NI ELLER!!!???
Istället kunde jag bli kopplad till studievägledarna, så jag gick med på det. Men efter 20 min i telefonkö la jag på.
Jag blir så jävla lack!
Nu har jag skickat in pappret och hoppas på att det ska ordna sig ändå (vilket jag inte tror). Får prova å ringa imorrn igen å se om de e nån skillnad, kanske tanten i växeln fattade fel?
Det är inte jag som gjort fel denna gången och ändå är det jag som får lida för det och som får reda upp skiten. Gullet påminde mig idag om att jag snart är färdig me Malmö Högskola. Tacka faan för det, den dagen som examensbeviset dyker upp här ska jag fira med champagne (trots att jag inte ens gillar det) bara för att jag inte behöver ha mer att göra med dem någonsin.
Malmö jävla högskola kan ta sig i arslet.
Tisdagstema: Sommar
Jordgubbar, blommor, tårta och grönt gräs i solsken, det är väl sommar om något!
Fåret Shaun
Går in här och titta på några avsnitt så får ni se!
