Jag har spenderat en del av helgen med kära Madeleine.
Lägenhetspimp, matlagning, fest, dans och en massa skratt. Är så glad att vi hittat tillbaka till varandra igen!
Vi har också ätit årets första färska jordgubbar. Jag älskar sådana här helger!
 

Jag är på jakt efter en kabel.
En kabel som heter.... ehhh.... .... kabel.... Det är konstigt det där, hur man kan lätt kan minnas sådant som intresserar en men totalt glömmer bort sådant som som man inte tycker är lika intressant. Hade ju varit praktiskt om jag nu kommit ihåg vad den där kabeln hette. Jag ska ha en .... kabel.... Aja, jag vet åtminstone hur den ser ut i ändarna, det ska väl räcka.

Jag traskar sakta runt bland hyllorna, har ingen direkt brådska utan strosar lite sådär. Runt mig skyndar folk runt med sina korgar och vagnar fyllda med spolarvätska, tvättsvampar och annat de behöver för sina vårbestyr. Jag går i sakta mak bort mot hyllan där tekniska prylar finns. Har faktiskt lärt mig att hitta ganska bra på det här stället nu, fritid i en hörnet, bildelar i det andra osv. Går rakt på hyllan för hemmakontor, åh, det var fina tidskriftsamlare, och väldigt bra anteckningsblock! Nej skärpning Stina, det var en kabel du skulle ha.

På vägen dit tänker jag att det kanske var multimediakabel den hette!? Men när jag kommer fram till hyllan inser jag att nej, multimediakabel är samlingsnamnet för såna där kablar i allmänhet. Hela tiden funderar jag... ..... kabel.
Jag går längs med hyllorna med multimediasaker, det finns många många kablar. Nej, en antennkabel skulle jag inte ha. Här är en kabel som forslar ljud men inte bild, och tvärtom, och en sort som forslar båda, nej det var fel ändar på den.
Jag går längs med hyllan en gång, börjar om och går en gång till, sakta. Efter tredje rundan utan att hitta min .... kabel så tröttnar jag. Kanske jag skulle ta och fråga någon snubbe som jobbar där? Men jag inser då min begränsning, vad ska jag fråga efter? "jo jag ska ha en kabel, som typ är lite fyrkantig i ändarna", de skulle skratta ihjäl sig och tänka "typiskt kvinnor." Nej den tillfredställelsen ska jag inte ge dem.

Jag går ett varv till förbi hyllorna, ännu långsammare, men icke. Då ger jag upp, jag kan ju klara mig några dagar utan den där kabeln, tills jag tagit reda på vad den heter. Sätter därför stegen mot kassorna i sakta mak och helt plötsligt får jag se liksom i ögonvrån en annan hylla som jag inte tittat på. Där hänger den ju, min .... kabel! Nätverkskabel! Nätverksakabel var det ju den hette! Nu uppstår dock ett nytt litet problem, det finns platta, runda och svarta, grå och vita. Vad är skillnaden? Det slutar med att jag måste ringa Henke (inte min Henke) och fråga ändå. Men visst hade jag hittat rätt, och inte särskilt dyr var den heller. Stolt går jag ut från butiken. Jag har hittat min nätverkskabel.

Muffinsen har jag fått många komplimanger för idag, trevligt.
Jag gillar att baka, men har ingen att baka till. Själv försöker jag ju undvika bakverk och man kan ju inte bara baka för bakandets skull. Då passar fredagsfikat utmärkt. Har lovat Marie att jag ska baka lite till henne med, och nästa utmaning är att baka glutenfritt till Sara!
Solen skiner och nu ska jag ner och släpa fram balkongmöblerna, stoppa musik i öronen och skrapa. Projektet "pimpa balkongen" fortsätter. Dagen har varit lugn, solen skiner och eftermiddagen står öppen. Äntligen helg!

Den här veckan är jag en bitterfitta.
Ända sen långhelgen tog slut och den nya arbetsveckan började har jag varit så jävla bitter.
Jag vill inte gå upp på morgonen och jag vill absolut inte jobba. Jag släpar mig till jobbet bara för att det är för dyrt att vara hemma på karrensdag. Hade det inte varit så dyrt hade jag varit hemma, legat kvar under täcket och ugglat och sett på film.
Jobbet känns totalt oinspirerande, ungarna är tjatiga, tjuriga och störiga och kollegorna är irriterande. Idag har jag gett en unge en brutal utskällning (hon förtjänade den faktiskt och vi blev sams sen) och muttrat åt kollegorna.
Tack käre gode gud för att det bara var en fyradagarsvecka så det redan är fredag imorrn, och min korta sådana också.
Nu skiter bitterfittan i träning och går ut på promenad, sen blir det muffinsbak och prat med kusinen. I övermorgon är det helg.

Igår skulle vi gå till skogen.
På väg upp till skogen är det en liten asfalterad väg med asfalt som inte är speciellt slät utan ganska grovkornig. Där sprang min lilla vän fram, ända tills han snubblade på något, kanske sig själv, och stupade. Hade han stupat på händerna hade det varit lugnt för han hade vantar på sig, men det gjorde han självklart inte. Nej han stupade rakt på ansiktet. Med tanke på att han hyvlade av lite av huden på både näsa, kind och läpp så var han faktiskt himla tapper och han grät inte alls så länge som förväntat med tanke på att han slog sig rejält. När vi torkat blod, tårar och jord ur munnen såg inte allt för illa ut ändå, till en början. Sedan såg vi sakta hur han svullande upp mer och mer och när han vaknade efter vilan var han riven och röd på halva pannan, ena kinden, näsan, halva läppen och hakan. Han såg rent ut sagt misshandlad ut. Stackars vännen!
Till saken hör att han idag blev kallad på någon sorts hälsokontroll. Visserligen hade det lagt ner sig massor tills idag, där var "bara" rivsår och det röda svullna hade lagt ner sig. Men han ser ju fortfarande ganska mörbultad ut och jag kan inte låta bli att tänka på hur mamma ska förklara. "Jo han sprang och trillade på dagis".
Typisk bortförklaring för misshandlade barn.... ajaj, det skär till och med i mina öron, vad ska det då göra i läkarens?

Idag inleddes officiellt mitt nya projekt: Pimpa balkongen.
Min balkong är inte stor, men ack så glad jag är för att jag har den!!!
Jag började det med att skura balkongen ordentligt, både golv och räcken. Det hela skulle gå så mycket lättare om jag bara kunde hälla ut en hink vatten över den och gno som jag ville. Men då rinner det ner på grannens balkong, så det går inte. Fast kanske kanske det råkade droppa ner lite vatten och trilla ner lite skräp iaf... hrm....
Sedan var jag på stan och fikade med Sara och Helena och då passade jag på att gå in i en av nya favoritbutikerna, en stor tygaffär. Där hittade jag (eller ska nog ge Sara kredit för det) ett tyg i rosa, vitt och grönt som kommer att bli kalasfint på mina balkongkuddar (eller ballongkuddar va Mira... :P)
Största projektet kommer att bli att måla om balkongmöblerna. Så på fredag ska jag sätta i sta med att börja skrapa, skrapa och skrapa. Lika bra att göra ett bra underarbete, det tjänar man på i längden, även om de e dödstrist. (Ni skulle bara sett hur mycket jag skrapade, spacklade och putsade på mitt skåp, men så blev det också jäkligt bra!)
Projekt "Pimpa balkongen" anses här med inlett!

Idag var jag och hämtade ut ett stort paket på posten. När jag var på telia fick de det att låta som att det bara var en liten box  som skulle pluggas i väggen, telejacket och tvn och så skulle det funka. Jag anade dock ugglor i mossen och bestämde mig för att jag nog behövde hjälp och bad Henke (inte min Henke) om hjälp. Och mycket riktigt, det var tre boxar av varierande slag och storlek som skulle kopplas ihop på många sätt. Jag hade nog klarat det själv, men det hade tagit mig tre gånger så lång tid, minst. Vi fick igång bredbandet men en gång så fint så fint, men tvboxen ville inte funka. Så vi ringde supporten och efter en bra stund i kö fick vi svaret varför. Det var inte meningen att något skulle vara inkopplat innan den 16:e, så han gratulerade mig till att bredbandet funkade. Man tackar. Nu har jag äntligen ett fungerande bredband. Nu mina vänner kan jag äntligen börja satsa på bloggen igen. Jag börjar med denna veckans tisdagstema som jag inte kunnat vara med i på jättelänge!

Snart mina kära vänner, snart så kommer bredbandet vara igång så jag kan börja blogga på riktigt!
Jag ska godkänna avtalet idag, och så hade jag fått ett brev i torsdags om att jag kunde gå till posten och hämta ut min box. Nu ska jag bara få hjälp (jag ska försöka själv men ja e inte säker på att jag kan...) att installera den och sedan ska det bara vara igång, tror jag. Skönt ska det bli, att bli kontaktbar igen, kunna sitta på balkongen (som nu ska bli mitt nästa inredningsprojekt, det ska ni få följa) i solen och blogga, eller vara kontaktbar på msn igen, kors i taket!
Då ska bloggen få sitt lyft igen, jag lovar och svär.

Jag har fått lite pippi på jordnötter nu när jag inte äter godis. Häromdagen köpte jag sådana som ligger kvar i sitt skal och inte är saltade. Då började Henke och jag fundera, hur växer jordnötter egentligen? På träd?På buskar? I jorden? (tanken var att den kanske inte heter jordnöt utan anledning)
Här kommer svaret, länge leve Wikipedia.

Nu när våren är här börjar inspirationen att bubbla i mig.
Det jag har mest inspiration till just nu är inredning. Åh, det finns triljoner saker jag vill göra!
Jag bara går och toklängtar till att Carro ska säga upp lägenheten så jag kan få den och då hoppas hoppas hoppas jag på att jag ska få måla om i vardagsrummet (och hallen?) Flera gånger om dagen går jag runt och planerar hur jag ska inreda då. Jag har tröttnat lite på mitt röda och just nu känns ljusgrönt och rosa väldigt lockande, speciellt rosa, det är ju så fint! Det är ju väldigt inne med lite sådär romantiskt rosa med blommor nu, och det är verkligen min stil. Men vill man ha rosa rosor när vintern börjar närma sig undrar jag? Vill jag bara ha det nu för att det känns så vårigt?
Sådär går jag runt och funderar.
Satt och bläddrade i en inredningstidning igår som mamma har börjat prenumera på, man hittar alltid små fina ideér. Sedan gick jag runt i alla våra bodar (vi har några) och letade kul grejer och jag har hittat lite saker som nog ska kunna bli fina.
För mig är det lite sport att hitta/hitta på saker som ingen annan har, jag vill inte ha det alla andra har. Hittade en grej på skroten i förrgår som jag tror jag ska gå och hämta idag. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska ha den till ännu, men jag gillar formen och kommer säkert komma på något. Med hjälp av pappa fixade jag till två fina brickbord som jag hittade i en av bodarna som kommer att bli tokfina.
Jag känner mig nästan lite nördig, som en datanörd fast när det gäller inredning istället.
En sak har jag dock konstaterat, jag måste börja sortera ut saker. Egentligen skulle jag vilja ha ett helt hus att inreda, min lilla etta räcker inte till för alla finfina ideér jag har. Men nu har jag bara en etta och skåpen fylls sakta upp när man bara köper nytt hela tiden. Nu ska jag ta tag i att sortera bort saker jag faktiskt egentligen inte tycker sådär jättemycket om, som jag faktiskt inte använder. Bort!
Jag är en idébubblande inredningsnörd.

Idag på väg till jobbet började jag fundera lite över skillnaden mellan att jobba på kontor mot att vara förskollärare. Här kommer en liten jämförelse.

Kontorsarbetaren: Får musarm av att sitta stilla med musen i handen.
Förskolläraren: Får ont i armen av att hon gått runt och burit på en tung klump till unge hela dagen eftersom denna vägrar att sluta gråta.

Kontorsarbetaren: Får ont i ryggen av att denna suttit stilla i en dålig ställning.
Förskolläraren: Får ont i ryggen av att denna lyft ungar i och ur vagnen 8 gånger, upp och ner från skötbordet 12 gånger och så en tung klump ur och i spjälsängen.

Kontorsarbetaren: Får ont i huvudet för att det är lite syrebrist på dennes kontor.
Förskolläraren : Får ont i huvudet för att det springer runt 8 tokiga barn och skriker när de leker lejon.

Kontorsarbetaren: Får ont i tån av att denne slog emot den i skrivbordsbenet eller ont i armen för att denna stötte emot skrivaren.
Förskolläraren: Får ont i tån för att denna blev brutalt överkörd av en bobbycar eller en cykel och får ont i armen för att ungen som man lekte tiger med bet på riktigt.

Kontorsarbetaren: Får ont i rumpan då denna suttit ner för länge.
Förskolläraren: Får ont i rumpan för att man fick två plastdinosaurier uppköra där när man stog och diskade.

Trots detta skulle jag dock aldrig vilja byta. Kontorsarbetaren får inte gå ut i två timmar i underbart väder och titta på söta kaniner och kycklingar som vi gjorde igår, denne kan bara titta ut genom fönstret och drömma sig bort. Den får heller inte se unge som och stirrar helt faschinerat på en fågel, pekar och ropar: Titta Dhina (Stina), pippi! Dessutom får kontorsarbetaren heller inte alla dessa underbara kramar jag får varje dag som är fyllda med kärlek.
Det är lätt värt några plastdinosaurier i rumpan.

I fredags hade jag fått ett brev från Unicef, jag hann inte läsa det då men passade på att bläddra lite i det igår kväll när jag kom hem. Jag vet att de skickar ut det bara för att jag ska se hur stor nytta mina pengar gör, för att jag inte ska sluta skänka. Och vet ni vad, det funkar faktiskt, jag blir stolt.
Stolt över att min ynka hundralapp i månaden faktiskt kan göra lite skillnad för någon. Att den där hundralappen kan bidra till att en några ungar kan få vaccin, något att leka med, får gå i skolan eller får en brunn borrad. Hundra kronor är inget för dig som läser, men det kan göra världens skillnad för någon annan i världen, det kan faktiskt innebära liv eller död.
Jag har promotat det förut och jag gör det igen, bli världsförälder!

Kvällen igår var riktigt lyckad!
Trevligt folk, lagom med alkohol och en hel del folk som man kände på Sivans. Så ska en bra utekväll vara. Det kändes dock i huvudet imorse att man inte festat på länge eftersom det stod en liten trumslagare där inne och höll rockkonsert. Men det var inget en Ipren inte kunde bota. Imorgon kommer Henke till mig i Linköping också, så det är inte ens det tråkiga farvälet ikväll. Mer behöver liksom inte sägas, helgen har varit kanon!

Igår satt jag i stort sett bara i möten på jobbet, jag hann inte så mycket mer. Det sköna med det är iaf att det har löst sig med den arga mamman. Vi fick henne att komma på ett möte så vi kunde förklara oss och efter det gick mamma lugn därifrån. En stor lättnandets suck kan jag säga, nu kommer min lilla vän att komma till oss som han ska framöver igen. Det betyder mycket, då har vi bättre koll på hur han mår. Hur det blir framöver kan vi inte sia om, men nu har vi löst den första krisen och vi har gjort vad vi kan.
På eftermiddagen bar det av till Växjö där gullet och jag åt sallad på stan, himla god var den. Efter en del slöande och promenad gick jag vidare till Mira och Josse som hade myskväll, och mysigt blev det. Vi satt i flera timmar och drack drink, smoothie, pratade, skrattade så vi nästan grät och fixade Miras tavla. Sådana kvällar känner man liksom att man lever, underbart skönt.
En jättefin present fick jag också som var enormt Stinig, den ska ni få se på bild när jag fått ordning på mitt eget bredband och börjat använda presenten till en av alla de saker vi kom på igår att den kunde användas till.
Ikväll är det party på Sivans som gäller!
Har inte festat på flera månader, så jag ser verkligen fram emot det. Dessutom är det ju med några av mina käraste, gullet, Josse, Mira, kusiner, Kära bror och lilla extrabrodern, så mycket bättre kan det inte bli. Men innan det är det handling på Ica och årets första grillning som gäller.
Underbara helg!

I förra veckan var jag väldigt sjuk.
Jag vet inte vad det var för sjukdom men den måste ha varit allvarlig för det jag fick ligga med en febertermometer i munnen nästan konstant och jag fick en hel hög med sprutor. Dessutom medförde den att jag var tvungen att ha plåster på både armar, mage, ben och fotsula och handled och tår var tvugna att vara bandagerade.
Det var i alla fall inte vattkoppor,för prickar tittade vi efter och hittade inga.
Men alla de där sprutorna måste ha gjort nytta, för det tog inte lång tid innan jag blev frisk.
I över en halvtimma lekte min lilla vän och jag doktor. Det var bara han och jag och det var så himla mysigt, det är verkligen kvalitet på jobbet.
Men igår brakade helvetet lös och nu vet vi inte när eller ens om han någonsin kommer tillbaka till oss. Det enda vi kan göra är att sätta vår tro till mammas goda vilja och sunda förnuft (som hon tyvärr har lite ont om).
Det är då man börjar inse hur förbaskat mycket jag tycker om den här ungen. All tid, energi och allt engagemang man har lagt ner på att göra det så bra som möjligt för honom. Kommer han inte tillbaka blir jag verkligen ledsen, av rent egoistiska skäl, han är en underbar unge. Men för hans del så ber jag nu (och hoppas att det finns en gud där uppe) för att oavsett var han hamnar så låt det käre gode gud bli en plats där förutsättningarna är sådana att han har chans att fortsätta utvecklas till den goa unge han är, utan strul. Ge honom den uppväxt han förtjänar. Som alla barn förtjänar.

Solen skiner och det är inte speciellt kallt. Vi ska gå till Valla med våra 6 barn idag, Valla är en gård där man kan titta på kaniner, getter, höns och sådana små djur, mysigt. I eftermiddag är det handledning i två timmar som gäller, barnfritt.
Då gör det faktiskt inte så mycket att det är måndag igen, jag kommer nog inte arbeta ihjäl mig.