Boxpass är terapi.
Idag har jag inte varit på humör.
När jag kom till jobbet kände jag verkligen inte alls för att vara trevlig, påhittig eller lättsam och lekrolig. Sen på eftermiddagen blev jag lite irriterad på några av mina kollegor på ett möte. Ältade det på vägen hem, jag fick stresscykla till på köpet.
Men efter lite stress var jag äntligen där, på boxpasset. Passet som Sara och jag försökt få till så länge men misslyckats med.
Boxpass är terapi.
Passet var så jävla jobbigt, dels för att jag inte varit där på länge men han körde hårt med oss idag. Efter uppvärmningen undrade jag hur jag i hela fridens namn jag skulle orka i 50 minuter till. Och jobbigt var det, men satan så givande. När jag fått slå rejält på Sara och pressat mig igenom mängder med armhävningar, djupa hopp och andra konstiga övningar jag inte ens kan namnet på, så var all irritation som bortblåst. Man hade släppt allt groll. Jag var bara behagligt trött i kroppen och kände mig jävligt bra som klarat det så bra som jag gjorde. Vi måste verkligen försöka få till det här oftare.
Boxpass är terapi.
Tro.
Av någon anledning kom jag att tänka på Marie Fredrikssons sång Tro idag.
Så nu har jag suttit och lyssnat på den ett par gånger, den är ju så vacker.
Grubblar lite över texten, den ger stora utrymmen för egna tolkningar. Så jag tolkar den på mitt sätt, som jag känner för att tolka den idag.
Här kommer texten för din egen tolkning.
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Att vilja men inte känna är nog så svårt
Att se men inte höra
Du vände dig bort
Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Så nu har jag suttit och lyssnat på den ett par gånger, den är ju så vacker.
Grubblar lite över texten, den ger stora utrymmen för egna tolkningar. Så jag tolkar den på mitt sätt, som jag känner för att tolka den idag.
Här kommer texten för din egen tolkning.
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Att vilja men inte känna är nog så svårt
Att se men inte höra
Du vände dig bort
Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Förakt.
Idag när jag kom hem låg det ett brev på golvet. En räkning trodde jag, men när jag vände på kuvertet var där en logga som jag lärt mig förakta. Malmö högskola. Vad i hela fridens namn vill dom?
Så jag sprättade upp kuvertet och läste första meningen:
Är du nöjd med din lärarutbildning?
Sen behövde jag inte läsa så mycket mer.
Det hela var en inbjudan som handlade om att de ville bjuda in mig till en utvärderingskväll.
Jag tror inte de vill höra vad jag har att säga om dem.
Så jag sprättade upp kuvertet och läste första meningen:
Är du nöjd med din lärarutbildning?
Sen behövde jag inte läsa så mycket mer.
Det hela var en inbjudan som handlade om att de ville bjuda in mig till en utvärderingskväll.
Jag tror inte de vill höra vad jag har att säga om dem.
Det behöver inte vara svårare.
Trött som fasiken och förbaskat trött på ungarna klädde jag på mig ytterkläderna idag. Regnet öste ner ute och jag skulle cykla hem. Samtidigt tackade jag gud för att det var min tidiga dag och att jag kunde lämna det som var kvar till kollegorna.
Precis när jag ska gå tittar min lilla vän upp från pusslet han håller på med. Han hoppar ner från stolen, vinkar glatt och gör sitt lilla läte som är ytterst svårtytt men som man ändå vet att det betyder "hej då". Sen tar han sats, springer fram, kastar sig upp i mitt knä och ger mig världens kram. En riktig innerlig sådan med riktig värme i så man känner att man betyder något för ungen.
Visste han att det var den allra bästa avslutning jag kunde få på den dagen på jobbet? Kände han på sig att just idag, när det varit extra jobbigt så behöver Stina en hejdåkram? Eller gjorde han det bara av ren spontanitet? Oavsett så gjorde den älskade ungen min dag.
Precis när jag ska gå tittar min lilla vän upp från pusslet han håller på med. Han hoppar ner från stolen, vinkar glatt och gör sitt lilla läte som är ytterst svårtytt men som man ändå vet att det betyder "hej då". Sen tar han sats, springer fram, kastar sig upp i mitt knä och ger mig världens kram. En riktig innerlig sådan med riktig värme i så man känner att man betyder något för ungen.
Visste han att det var den allra bästa avslutning jag kunde få på den dagen på jobbet? Kände han på sig att just idag, när det varit extra jobbigt så behöver Stina en hejdåkram? Eller gjorde han det bara av ren spontanitet? Oavsett så gjorde den älskade ungen min dag.
En onsdag.
Ungarna har varit jobbiga som f*n idag. Sällan jag ryter på dem, men idag gjorde jag det.
Vi har varit på en teater med två damer som inte var allt för pedagogiska. Tror de verkligen att 1-3åringar i ett mångkulturellt område vet vad ett yngel är!?
Regnet öste ner på vägen hem.
Men jag har varit på gymmet.
Ätit en stor skål rabarberkräm.
Nu är det stan som gäller, fixa några ärenden och en stor kopp med varm choklad tillsammans med Sara.
Jag överlever nog den här dagen med.
Vi har varit på en teater med två damer som inte var allt för pedagogiska. Tror de verkligen att 1-3åringar i ett mångkulturellt område vet vad ett yngel är!?
Regnet öste ner på vägen hem.
Men jag har varit på gymmet.
Ätit en stor skål rabarberkräm.
Nu är det stan som gäller, fixa några ärenden och en stor kopp med varm choklad tillsammans med Sara.
Jag överlever nog den här dagen med.
Tisdagstema:Flytta.
Jag borde vara expert på dagens ämne. Jag har de senaste 6 åren flyttat 7 gånger. Men att vara expert på ett område är inte detsamma som att ha en bra bild på detsamma. Visst skulle jag kunna visa er bilder på stökiga rum fyllda med flyttkartonger, men hur kul är det att titta på?
Så efter en del om och men blev det följande bild. Man använder vagnen för att flytta på saker, och med tanke på var den ligger så borde någon verkligen flytta på den....
Så efter en del om och men blev det följande bild. Man använder vagnen för att flytta på saker, och med tanke på var den ligger så borde någon verkligen flytta på den....
Yey!
Fick idag äntligen tag på min hyresvärd, tredje gången gillt som det heter. Hon jag hyr av i andra hand kommer snart att säga upp lägenheten och jag ville bara höra så att jag verkligen får ta över kontraktet i så fall.
Enligt honom skulle det inte vara några problem!
Yey! Underbart!
Då slipper jag oroa mig, jag styr själv över när jag ska flytta och inte. Hoppas verkligen att jag ska få måla om också, jag vill ha mina vita väggar! Fast vad det gäller färgen på sakerna så har jag börjat svänga lite igen.... Funderar på om jag inte skulle ha lite sådär orange/lila/röda/rosa färger, typ lite som de har på Indiska, men inte så "indiskt" i stilen utan mer åt det romantiska, om ni fattar... Hur som haver så yey!
Enligt honom skulle det inte vara några problem!
Yey! Underbart!
Då slipper jag oroa mig, jag styr själv över när jag ska flytta och inte. Hoppas verkligen att jag ska få måla om också, jag vill ha mina vita väggar! Fast vad det gäller färgen på sakerna så har jag börjat svänga lite igen.... Funderar på om jag inte skulle ha lite sådär orange/lila/röda/rosa färger, typ lite som de har på Indiska, men inte så "indiskt" i stilen utan mer åt det romantiska, om ni fattar... Hur som haver så yey!
Mitt nyttiga liv.
Hur går det med ditt nyttiga liv? är det inte många som frågar. Så nu tänkte jag uppdatera er på den punkten.
Det går faktiskt himla bra!
Hur många kilon jag gått ner kan jag omöjligt svara på, för jag går ofta ner i fett men upp i muskler när jag sätter igång å leva nyttigt och därför märks det knappt på vågen. Men det jag kan svara på är hur många centimeter jag gått ner över höfterna: 4 cm. Det är ganska mycket ändå med tanke på att jag inte var särskilt "tjock" innan jag började. Jag har också gått ner 3 cm runt midjan och 2 cm under tuttarna. Jag är mycket nöjd.
Det var precis det här jag var ute efter. Byxorna sitter snyggare, jag har en smalare midja, mer markerade muskler, nyckelben och kindben. För andra märks det nog inte så stor skillnad, men jag gör det och det är ju huvudsaken.
Nu har jag dragit ner på striktheten vad det gäller kolhydraterna. Jag har i helgen både ätit korv med bröd, hamburgare med bröd, potatissallad, macka och potatis. Man vill inte vara en såndär skittråkig som inte äter nåt kul, jag äter bara mindre av det än tidigare, och dessutom är tanken att jag inte ska gå ner mer nu. Det svåra kommer att vara att stanna precis här nu. Inte gå upp allt till sommaren igen, och inte gå ner så mycket mer för då kommer inte min klänning att sitta snyggt. Därför unnar jag mig på helgerna men skärper mig i veckorna.
En del saker är dock fortfarande totalt nono. Jag vill t.ex. inte äta godis, visst blir jag sugen ibland, men det slinker inte ner en godisbit för jag vill inte ha någon. Läsk har jag druckit ytterst lite, visst är det gott, men man dricker ju flytande socker! Dessutom har jag vant mig av med sött på gröten, bytt den sockrade yoghurten mot osockrad och försöker att inte småäta söta saker, åtminstone inte i veckorna. Socker är lite bannlyst i mitt hem just nu. Detsamma gäller för pasta, potatis och ris i veckorna, man kan leva gott utan dem om ni inte trodde det.
Jag är stolt över mig själv, den vinner som är trägen som Winnerbäck sjunger.
Det går faktiskt himla bra!
Hur många kilon jag gått ner kan jag omöjligt svara på, för jag går ofta ner i fett men upp i muskler när jag sätter igång å leva nyttigt och därför märks det knappt på vågen. Men det jag kan svara på är hur många centimeter jag gått ner över höfterna: 4 cm. Det är ganska mycket ändå med tanke på att jag inte var särskilt "tjock" innan jag började. Jag har också gått ner 3 cm runt midjan och 2 cm under tuttarna. Jag är mycket nöjd.
Det var precis det här jag var ute efter. Byxorna sitter snyggare, jag har en smalare midja, mer markerade muskler, nyckelben och kindben. För andra märks det nog inte så stor skillnad, men jag gör det och det är ju huvudsaken.
Nu har jag dragit ner på striktheten vad det gäller kolhydraterna. Jag har i helgen både ätit korv med bröd, hamburgare med bröd, potatissallad, macka och potatis. Man vill inte vara en såndär skittråkig som inte äter nåt kul, jag äter bara mindre av det än tidigare, och dessutom är tanken att jag inte ska gå ner mer nu. Det svåra kommer att vara att stanna precis här nu. Inte gå upp allt till sommaren igen, och inte gå ner så mycket mer för då kommer inte min klänning att sitta snyggt. Därför unnar jag mig på helgerna men skärper mig i veckorna.
En del saker är dock fortfarande totalt nono. Jag vill t.ex. inte äta godis, visst blir jag sugen ibland, men det slinker inte ner en godisbit för jag vill inte ha någon. Läsk har jag druckit ytterst lite, visst är det gott, men man dricker ju flytande socker! Dessutom har jag vant mig av med sött på gröten, bytt den sockrade yoghurten mot osockrad och försöker att inte småäta söta saker, åtminstone inte i veckorna. Socker är lite bannlyst i mitt hem just nu. Detsamma gäller för pasta, potatis och ris i veckorna, man kan leva gott utan dem om ni inte trodde det.
Jag är stolt över mig själv, den vinner som är trägen som Winnerbäck sjunger.
Jag känner hornen i min panna...
Jag brukar nog ses som en ganska "vän" människa. Snäll, omtänksam och social (även om jag ibland kan stirra mig blind på att mitt sätt att göra saker på är det självklart bästa).
Men ibland så är jag inte så snäll.
I min brors umgängeskrets ingår en tjej som jag inte är speciellt förtjust i, och hon är inte så förtjust i mig heller. Det är inte så att vi är osams eller så, men vi går inte riktigt ihop och med tanke på hur ofta vi faktiskt träffas så har vi inte alls någon kontakt med varandra.
På något perverst sätt så roar det mig att irritera henne.
Hon är förtjust i en kille som ibland är med i det här kompisgänget. Han och jag har kommit att bli bra vänner och har alltid kul varje gång vi ses. Han klagar på att hon alltid är så på, men är alldeles för snäll för att göra något åt det. Det är där jag finner lite av mitt nöje. Å ena sidan gläder det mig att se honom lite förtvivlat be om hjälp att ta sig därifrån, han är verkligen alldeles för snäll. Å andra sidan gläder det mig ännu mer att vara den som drar med honom ifrån henne för en drink eller liknande, som om det bara råkade bli när hon stod bredvid. Bara för att jag vet hur mycket det irriterar henne. När hon sedan på natten skickar ett sms till killen och beklagar sig över att jag ALLTID (hon skrev det med stora bokstäver) ska komma emellan, och han visar det för mig så blir jag så jädra nöjd. Jag citerar Cecilia Vennersten:
"Jag känner hornen i min panna, som sakta börjar växa ut.... "
Skadeglädjen är kanske inte den enda sanna glädjen, men den är jäkligt glädjande...
Jag är inte snäll.
Men ibland så är jag inte så snäll.
I min brors umgängeskrets ingår en tjej som jag inte är speciellt förtjust i, och hon är inte så förtjust i mig heller. Det är inte så att vi är osams eller så, men vi går inte riktigt ihop och med tanke på hur ofta vi faktiskt träffas så har vi inte alls någon kontakt med varandra.
På något perverst sätt så roar det mig att irritera henne.
Hon är förtjust i en kille som ibland är med i det här kompisgänget. Han och jag har kommit att bli bra vänner och har alltid kul varje gång vi ses. Han klagar på att hon alltid är så på, men är alldeles för snäll för att göra något åt det. Det är där jag finner lite av mitt nöje. Å ena sidan gläder det mig att se honom lite förtvivlat be om hjälp att ta sig därifrån, han är verkligen alldeles för snäll. Å andra sidan gläder det mig ännu mer att vara den som drar med honom ifrån henne för en drink eller liknande, som om det bara råkade bli när hon stod bredvid. Bara för att jag vet hur mycket det irriterar henne. När hon sedan på natten skickar ett sms till killen och beklagar sig över att jag ALLTID (hon skrev det med stora bokstäver) ska komma emellan, och han visar det för mig så blir jag så jädra nöjd. Jag citerar Cecilia Vennersten:
"Jag känner hornen i min panna, som sakta börjar växa ut.... "
Skadeglädjen är kanske inte den enda sanna glädjen, men den är jäkligt glädjande...
Jag är inte snäll.
Flummig på ett skönt sätt.
Jag går hemhemma och har det skönt. Solar (endast i axelbandslösa bhar och toppar eftersom jag INTE ska ha någon ful solbränna till min fina klänning på festen), läser, planterar om blommor med mamma, går på promenad med Daniel, fixar fika till pappa, planerar festen med hjälp av mamma, fotograferar, tänker, är, njuter.
Bilder kommer så snart de kommit över i datorn hemma i Linköping, jag har idag upptäckt vidvinkelfunktionen på kameran (hur har jag kunnat missa den innan?) och missbrukat den flitigt.
Festen på Valborg var riktigt lyckad. Trevligt folk, komplimanger (allt från "du är så himla snäll Stina, det har jag alltid tyckt" till "vilken fin klänning du har!" eller " du har större bröst nu än förra gången jag såg dig") och det faktum att jag är bra på att påverka folk i rätt riktning.
Trött blir jag dock på folk som tvunget måste mucka och slåss, bara för sakens skull. Sådana människor tappar verkligen respekten för. Där kom min övertalningsförmåga (eller det faktum att jag kan tjata hål i huvudet på folk om jag vill?) till bra användning. Trevligt men kallt som faaan rent utsagt. Note to self, ta med varmare kläder att ta på dig på hemvägen nästa gång!!!
Imorrn är det söndag och långhelgen är slut för den här gången också, och jag har inte planerat veckans verksamhet som jag ska. Åker tillbaka ganska tidigt till Linköping imorrn, mitt hem har blivit eftersatt denna något hektiska vecka som varit. Det här inlägget känns lite flummigt, men jag känner mig liksom lite flummig idag. Flummig på ett skönt sätt. Snart är det läggdags.
Bilder kommer så snart de kommit över i datorn hemma i Linköping, jag har idag upptäckt vidvinkelfunktionen på kameran (hur har jag kunnat missa den innan?) och missbrukat den flitigt.
Festen på Valborg var riktigt lyckad. Trevligt folk, komplimanger (allt från "du är så himla snäll Stina, det har jag alltid tyckt" till "vilken fin klänning du har!" eller " du har större bröst nu än förra gången jag såg dig") och det faktum att jag är bra på att påverka folk i rätt riktning.
Trött blir jag dock på folk som tvunget måste mucka och slåss, bara för sakens skull. Sådana människor tappar verkligen respekten för. Där kom min övertalningsförmåga (eller det faktum att jag kan tjata hål i huvudet på folk om jag vill?) till bra användning. Trevligt men kallt som faaan rent utsagt. Note to self, ta med varmare kläder att ta på dig på hemvägen nästa gång!!!
Imorrn är det söndag och långhelgen är slut för den här gången också, och jag har inte planerat veckans verksamhet som jag ska. Åker tillbaka ganska tidigt till Linköping imorrn, mitt hem har blivit eftersatt denna något hektiska vecka som varit. Det här inlägget känns lite flummigt, men jag känner mig liksom lite flummig idag. Flummig på ett skönt sätt. Snart är det läggdags.
Det finns inga borden...
Hade en hel hög med saker jag borde göra. Men jag sket i dem och photoshopade istället, så underbart det är att göra så ibland! Resultatet blev ganska vackert tycker jag.
Fusk i deklarationen är stöld!
Idag blev jag så förbannad när jag påväg till kvällsmötet på jobbet gick och lyssnade på radio. En kommersiell radiokanal har en programpunkt de kallar för Rixdagen (gissa tre gånger vilken kanal det handlar om) där man får ringa in och tycka till om ett nytt ämne varje dag. Idag var frågan: Är det okej att fuska med sin deklaration?
Jag blev så jävla arg och mörkrädd när så många verkade tycka att det var helt okej, nästan en rättighet att fuska på deklarationen. Det är det inte alls! Det är absolut inte okej att fuska i sin deklaration!!!
Några tyckte att "ja men bankchefer och sånt de fuskar ju hela tiden, så då får jag göra det nu". Vad är det för resonemang? Det skulle vara som att säga att "ja men folk rånar ju banker hela tiden så då är det ju okej för mej att sno en plopp på Maxi och trosor på hm". Fusk i deklarationen är stöld.
Ännu mer förbannad blir jag ju då när man på mötet får höra att nu har vi fått sparkrav på vår verksamhet. Inte sånadär att "nu måste ni nog börja spara lite" utan "nu måste ni spara 550 000 kronor innan terminen är slut, ni måste." Anledningen är att när tiderna är dåliga blir fler och fler utan jobb, det innebär att de inte kan skatta för något arbete. Vilket i sin tur innebär att kommunen inte får in några pengar och alltså inte har några pengar att lägga på sin verksamhet.
Om folk då skulle lägga av å fuska på sin jävla deklaration och betala det de ska så skulle vi kanske inte behöva spara. Så om du fuskar på din deklaration så kom fasen inte till mig och gnäll om att personaltätheten på din dotters förskola är alldeles för låg. Puckon. Jag säger det igen: Fusk i deklarationen är stöld!
Jag blev så jävla arg och mörkrädd när så många verkade tycka att det var helt okej, nästan en rättighet att fuska på deklarationen. Det är det inte alls! Det är absolut inte okej att fuska i sin deklaration!!!
Några tyckte att "ja men bankchefer och sånt de fuskar ju hela tiden, så då får jag göra det nu". Vad är det för resonemang? Det skulle vara som att säga att "ja men folk rånar ju banker hela tiden så då är det ju okej för mej att sno en plopp på Maxi och trosor på hm". Fusk i deklarationen är stöld.
Ännu mer förbannad blir jag ju då när man på mötet får höra att nu har vi fått sparkrav på vår verksamhet. Inte sånadär att "nu måste ni nog börja spara lite" utan "nu måste ni spara 550 000 kronor innan terminen är slut, ni måste." Anledningen är att när tiderna är dåliga blir fler och fler utan jobb, det innebär att de inte kan skatta för något arbete. Vilket i sin tur innebär att kommunen inte får in några pengar och alltså inte har några pengar att lägga på sin verksamhet.
Om folk då skulle lägga av å fuska på sin jävla deklaration och betala det de ska så skulle vi kanske inte behöva spara. Så om du fuskar på din deklaration så kom fasen inte till mig och gnäll om att personaltätheten på din dotters förskola är alldeles för låg. Puckon. Jag säger det igen: Fusk i deklarationen är stöld!
Undulater och köttbullar med ben.
Något glädjande för dagen, några söta citat av våra söta barn.
Kollegan har dagen till ära med sig köttbullar till lunch som hon värmt i micron. När hon ska sätta sig med tallriken rullar några av köttbullarna av och ned i knät på henne.
"Åh nej, nu fick mina köttbullar ben" säger kollegan.
Lilla C stelnar till, stirrar förundrat på köttbullarna och säger: "Har dina köttbullar ben???".
Lilla S står och tittar på en planch med bilder av olika djur på och ropar till kollegan: "Titta där är en papegoja!"
Kollegan tittar fundersamt, det är ju ingen papegoja utan en undulat.
"Det är nog ingen papegoja, det är en undulat" säger kollegan.
Då tittar lilla S på henne lite allvarlig och säger: "Men jag kan ju inte säga undulat."
Kollegan har dagen till ära med sig köttbullar till lunch som hon värmt i micron. När hon ska sätta sig med tallriken rullar några av köttbullarna av och ned i knät på henne.
"Åh nej, nu fick mina köttbullar ben" säger kollegan.
Lilla C stelnar till, stirrar förundrat på köttbullarna och säger: "Har dina köttbullar ben???".
Lilla S står och tittar på en planch med bilder av olika djur på och ropar till kollegan: "Titta där är en papegoja!"
Kollegan tittar fundersamt, det är ju ingen papegoja utan en undulat.
"Det är nog ingen papegoja, det är en undulat" säger kollegan.
Då tittar lilla S på henne lite allvarlig och säger: "Men jag kan ju inte säga undulat."
Tisdagstema: Stor och liten.
Idag var det inte svårt att hitta en bild till temat, den var självklar.
Bilden är tagen i Egypten, där fanns massvis med "husskelett", om de var halvbygda eller halvrivna var svårt att säga. Men mitt i ett stort sånt halvfärdigt/halvrivet hus hängde en liten bönematta. Jag älskar den här bilden eftersom den innehåller sådana kontraster. Varsågoda, här är dagens bild på temat "stor och liten".
Bilden är tagen i Egypten, där fanns massvis med "husskelett", om de var halvbygda eller halvrivna var svårt att säga. Men mitt i ett stort sånt halvfärdigt/halvrivet hus hängde en liten bönematta. Jag älskar den här bilden eftersom den innehåller sådana kontraster. Varsågoda, här är dagens bild på temat "stor och liten".
Min, bara min...
Om du ska på min födelsedagsfest och tänkt ha klänning så får du inte ha den här klänningen från Vila i chockrosa, för den är min, bara min!
Den blomstertid nu kommer!?
Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor:
du nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt som varit dött,
sig solens strålar närma, och allt blir återfött.
Nu börjar äntligen den tid då det är helt underbart att jobba på förskola. När solen lyser ute får jag spunk av att sitta inne, jag mår riktigt dåligt. Då har jag verkligen valt rätt yrke. Nu när solen börjar titta fram så är det ut som gäller! Idag har vi i stort sett varit ute hela dagen, enda stunden vi var inne var under maten. Vi till och med åt årets första mellanmål utomhus.
Inga vantar, mössa, halsduk, fleecetröja, jacka, galonisar och vinterkängor som ska krängas på. Nej idag tog vi på oss skorna och en tröja och gick rakt ut i solskenet. Min lilla vän var till och med tvungen att skutta runt barfota en stund och jag förstår honom till fullo, man måste känna gräset under fötterna för att det ska vara vår på riktigt.
Nu hoppas jag bara innerligt att det inte ska komma något bakslag med snö. Okej om det blir någon mer köldknäpp igen, bara det inte snöar! Om en vecka är det valborgsmässoafton, sköna maj välkommen till vår bygd igen!
Min lilla vän sitter barfota på mellanmålsfilten och har gräsfläckar på knäna!
du nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt som varit dött,
sig solens strålar närma, och allt blir återfött.
Nu börjar äntligen den tid då det är helt underbart att jobba på förskola. När solen lyser ute får jag spunk av att sitta inne, jag mår riktigt dåligt. Då har jag verkligen valt rätt yrke. Nu när solen börjar titta fram så är det ut som gäller! Idag har vi i stort sett varit ute hela dagen, enda stunden vi var inne var under maten. Vi till och med åt årets första mellanmål utomhus.
Inga vantar, mössa, halsduk, fleecetröja, jacka, galonisar och vinterkängor som ska krängas på. Nej idag tog vi på oss skorna och en tröja och gick rakt ut i solskenet. Min lilla vän var till och med tvungen att skutta runt barfota en stund och jag förstår honom till fullo, man måste känna gräset under fötterna för att det ska vara vår på riktigt.
Nu hoppas jag bara innerligt att det inte ska komma något bakslag med snö. Okej om det blir någon mer köldknäpp igen, bara det inte snöar! Om en vecka är det valborgsmässoafton, sköna maj välkommen till vår bygd igen!
Min lilla vän sitter barfota på mellanmålsfilten och har gräsfläckar på knäna!
Vardagslyx i en kupa.
Jag har länge varit på jakt efter en glaskupa. En glaskupa? säger folk, vad ska du med den till?
Det är min romantiska sida som lyser igenom igen, det är ju bara så vackert med en glaskupa över saker säger jag och kan liksom inte förklara det för den som inte redan förstår.
Sedan hittade jag äntligen en perfekt glaskupa för ett par veckor sedan! Lycka! Alldeles lagom stor och lagom pris, jag köpte den på momangen.
Efter det har den stått på mitt skåp i väntan på att jag skulle få inspiration till att fixa till något med den. Så idag kom det perfekta tillfället.
När Henke var lite nere häromdagen lovade jag honom att jag skulle baka muffins tills han kommer hit, sagt och gjort.
Det är min romantiska sida som lyser igenom igen, det är ju bara så vackert med en glaskupa över saker säger jag och kan liksom inte förklara det för den som inte redan förstår.
Sedan hittade jag äntligen en perfekt glaskupa för ett par veckor sedan! Lycka! Alldeles lagom stor och lagom pris, jag köpte den på momangen.
Efter det har den stått på mitt skåp i väntan på att jag skulle få inspiration till att fixa till något med den. Så idag kom det perfekta tillfället.
När Henke var lite nere häromdagen lovade jag honom att jag skulle baka muffins tills han kommer hit, sagt och gjort.
Finfina chokladmuffins med kexbitar stod idag på diskbänken för avsvalning. I vanliga fall hade jag lagt ner dem i en påse och slängt upp dem på micron. Föga romatiskt. Men inte idag.
Med hjälp av en duk jag köpt på secondhand för 35(?) kr, det otroligt Stiniga fatet jag fick av Josse och Mira och min fina glaskupa blir det nu istället för en plastpåse på micron lite av ett konstverk. Jag tittar och njuter. Vardagslyx!
Med hjälp av en duk jag köpt på secondhand för 35(?) kr, det otroligt Stiniga fatet jag fick av Josse och Mira och min fina glaskupa blir det nu istället för en plastpåse på micron lite av ett konstverk. Jag tittar och njuter. Vardagslyx!
Ett inlägg till mina underbara.
Igår ringde både Mira och Josse, med bara en liten stunds mellanrum. Typiskt dem att göra något sådant, att ringa samma kväll utan att veta om varandra.
Ibland kan jag liksom glömma bort hur mycket jag saknar mina underbara.
Livet bara rullar på, man går till jobbet, kommer hem, äter mat, pysslar med något och går och lägger sig, när man vaknar är det dag för jobbet igen, och så fortsätter det. Man tar sig inte tid. Sorgligt nog har man vant sig vid att vara utan dem, att inte träffas flera gånger i veckan som vi gjorde innan. Fast å andra sidan är det väl bra att man vant sig lite, annars skulle man ju bli knäpp.
Helger som den för ett tag sedan när jag var nere och festade i Växjö igen så blir man dock påmind. Man blir påmind om det man hade då och nu lever så långt ifrån. Jag kan sakna det ofantligt, samtidigt som man vet att det bara är en period i ens liv och bara ska vara det också. Men jag saknar verkligen de där små stunderna vi hade, när vi gick på morgonpromenader, bakade muffins, pysslade med något eller bara såg på tv ihop. Helt spontant och otvunget. Jag har faktiskt fortfarande svårt att gå förbi mitt gamla hus, vi gjorde så mycket kul där! Den spontaniteten blir det inte mycket av nuförtiden, korta inplanerade stunder är vad som kan skakas ihop.
Trots det kan jag inte förbli bitter någon längre stund. Inte alla är välsignade med så underbara vänner.
Mitt samtal med Josse igår var precis vad jag behövde, utan att jag ens visste om det själv. Vi har blivit bättre på att höras igen och de betyder fortfarande enormt mycket även om vi inte ses ofta längre.
Det här är ett inlägg som tillägnas mina underbara, jag känner mig så lyckligt lottad som har er!
Mitt löfte.
Vår nykomling på avdelningen är tre år, född i Sverige och med en vackert chokladbrun hud.
Hon har aldrig lekt på en lekplats, aldrig gått i en skog och aldrig suttit i en sandlåda.
Sa jag att hon var TRE år??!
Var är världen påväg?
Om jag själv får barn kommer ungen att placeras i sandlådan när han/hon lagom kan sitta och kommer att vara i skogen innan han/hon kan gå.
Det lovar jag er.
Hon har aldrig lekt på en lekplats, aldrig gått i en skog och aldrig suttit i en sandlåda.
Sa jag att hon var TRE år??!
Var är världen påväg?
Om jag själv får barn kommer ungen att placeras i sandlådan när han/hon lagom kan sitta och kommer att vara i skogen innan han/hon kan gå.
Det lovar jag er.
Tisdagstema:Trä
Jag älskar trä som material, det finns inte mycket som är så levande. Men det visade sig att jag inte hade så många fina bilder på vackert trä, kanske ska bli nästa fotoprojektet?
Därför väljer jag att på dagens tema publicera något som är väldigt aktuellt hemma hos oss i skogen just nu.
Ve´backen.
Kanske ser det ofantligt tråkigt ut men är faktiskt ganska rogivande, att stå där i sin egen lilla värld och klyva vedträn så det bara flyger (ibland bokstavligt talat) om en. Här mina vänner har vi trä.
Därför väljer jag att på dagens tema publicera något som är väldigt aktuellt hemma hos oss i skogen just nu.
Ve´backen.
Kanske ser det ofantligt tråkigt ut men är faktiskt ganska rogivande, att stå där i sin egen lilla värld och klyva vedträn så det bara flyger (ibland bokstavligt talat) om en. Här mina vänner har vi trä.
